Här sitter man och pysslar med bloggen i godan ro och så störs friden av buller i trapphuset. Först fäster jag inget större avseende vid det, men ganska omgående börjar obehagskänslan krypa utefter ryggraden på mig. Det dunsar rytmiskt i kombination med ett surrande läte. Några sekunders paus och så börjar det igen, några sekunders paus och så sätter det igång på nytt. Vad är detta - håller vi på att invaderas av robotar i huset? Sådana där fruktansvärda science fiction-manicker som gör slut på allt i människoväg på några ögonblick och på ett utstuderat grymt sätt därtill. Reser mig från pallen på darrande ben, smyger fram till dörren och kikar försiktigt ut genom titthålet. Man kan aldrig så noga veta med ondsinta robotar.
Där ute i trapphusets skumrask ser jag en vit koloss mödosamt ta sig upp för trapporna. Jag drar en lättnadens suck över att stå på rätt sida av säkerhetsdörren och kan sakligt konstatera att någon av mina grannar håller på att få ett nytt kylskåp som baxas upp för trapporna med hjälp av en trappgående pirra.
God morgon!
Postat i Livet i storstaden
