Nu har nya hetsjakten börjat. Nu är det modebloggarna som alla tyckare i olika läger börjar ha synpunkter på. Företeelsen i sig är inte ny; modeskribenter och modebilder har funnits länge, liksom modeintresserade. Det nya är bara att skriva om mode i bloggform. Varför inte? Modet, om något, följer väl med tiden?

Så börjar skrikandet om det farliga. Modebloggarna “lurar” unga tjejer att överkonsumera och ta dyra SMS-lån för att köpa märkesväskor för flera tusenlappar. Visst skrivs det om dyrbara kläder och accessoarer i modebloggarna, visst är det tragiskt när en överilad handling sätter en person i ekonomisk knipa, men någonstans måste väl individen själv lära sig att rätta munnen efter matsäcken, alternativt vänta ett tag och spara ihop lite mer? Jag tror de flesta föräldrar känner igen problembilden och de otaliga diskussionerna om att lära sig sköta sin ekonomi.

Sedan kan man ju diskutera hur man ska tolka och använda sig av modebloggar. Min åsikt är att de kan användas som inspirationskälla och inte som någon sorts köpguide. Man behöver inte handla i en viss butik, man behöver inte nödvändigtvis ha exakt samma plagg som visas eller beskrivs, men man kan hämta inspiration och få till samma intryck, men på sitt eget, personliga vis. Annars hade de förmodligen förespråkat att vi skulle ha någon sorts uniform à la Mao Tse Tungs Kina. Vissa människor är förstås “märkestokiga” och det får de väl vara då. Ekonomin och problemet är ju deras ensak.

Det senaste att hacka på är manliga modebloggare. Har utvecklingen gått vissa helt spårlöst förbi? Förr brukade man tala om “välklädda herrar”. Variationerna för män var inte så stora på den tiden, men redan då fanns det herrar som tog ut svängarna så långt ramarna tillät. Idag finns det en uppsjö av olika stilar och inköpsställen även för män och idag talar man om “modemedvetna killar”. Alltså intet nytt under solen även här. Varför skulle detta faktum sopas under mattan?

Istället förlöjligar en del debattörer manliga modeskribenter när argumenten börjar tryta. Mellan raderna kan man läsa att de inte anses som “riktiga män”. Det gäller att försvara stereotyperna till varje pris. Hu så lågt. När ska man börja ge sig på Art Directors, designers, formgivare, konstnärer och författare m fl av manligt kön?

Jag erkänner att jag faktiskt tittar in i en ung, modeintresserad killes blogg lite då och då. Inte för att jag är särskilt modeintresserad och vore jag det är en ungdomsmodeblogg helt fel ställe för mig, men fördelen med bloggvärlden är att man kan få inblick i olika världar och på sätt och vis stifta bekantskap med personer man aldrig annars skulle träffat eller kommit i kontakt med. Jag är helt enkelt lite nyfiken på vad som rör sig i skallen på en av många unga människor i dagens Sverige.

Jo, där förekommer den förkättade “Dagens outfit-bilden” förstås, liksom åtskilliga inlägg om shopping och kläder. Däremellan förekommer inlägg som kan få vemsomhelst att inse att nog är han en riktig kille alltid. Skillnaden är bara att en del killar gillar motorcyklar, andra gillar bilar, några gillar mat och några gillar kläder. Man behöver inte konstra till det jämt och ständigt.

Å andra sidan ska man inte sticka under stol med att det finns problem med slöseri, överkonsumtion, ytlighet och allt vad man nu vill dra in i debatten, men dem tror jag inte man löser genom att sluta skriva om mode. Ett steg på vägen kanske skulle vara fler modebloggare som skriver om kläder som inte kommer från fina gatan. Därför ska vi inte skrämma bort modebloggarna, utan få dem att bli fler för visa upp ett bredare utbud i olika prislägen.

Slutligen tror jag inte att en människas skönhet sitter i kläderna, även om de kan bidra. Jag är övertygad om att den kommer inifrån och där finns ingen snygg märkesetikett att visa upp. Där är det annan etikett som gäller och den kan inte köpas.

Your response: