Klicka på bilderna så blir de större!
Mot allt bättre vetande kunde jag naturligtvis inte motstå frestelsen att premiärgå utanför dörren i skorna jag köpte för ett par veckor sedan. Det har ju inte varit väder för dem förrän nu. Medan jag gjorde mig klar att gå ut, undrade jag hur långt jag skulle komma innan skavsår och annat otrevligt talade om för mig att det var dags att ge sig av hemåt och det genast. Jag har alltid haft för vana att köpa skor med blicken och inte med hjärnan, men så är det när man har storlek 45. Man vill inte precis accentuera de stora fötterna.
Har man dessutom smala fötter, vilket jag har, kan man glömma det där med bekväma och fotriktiga skor. Det blir typ “Jag gick iväg, men Kalle Anka-fötterna stod kvar”. Alltså tränger jag gärna, glatt och obekymrat in fötterna i rätt smala skor som oftast är obekväma i början. Obehaget i början kompenseras av att de blir desto bekvämare sedan.
Alltså har jag så att säga vanan inne. Den här gången blev det dock inte så. Jag tog en lång promenad på stan i sprillans nya skor och kände inte det minsta av det när jag kom hem. Undrar när det fenomenet inträffade sist?
Postat i Livet i storstaden | Taggar: promenad, Skor
