Idag har utbildningsgänget haft sitt första möte. Intressant och roligt värre. Mindre trevligt var dock att bli påmind om uppgiften till måndagens kursdag. Var och en av oss ska hålla en föreläsning om något, lämpligen något arbetsrelaterat. Det finns så mycket att välja bland – åtminstone känns det så.

Tipsades om jag borde berätta om trafikledningen. Kände både “ja, varför inte” och “varför i hela fridens namn” inför detta.

• Varför inte? De flesta vet inte så mycket om vad vi pysslar med.
• Varför i hela fridens namn? Jag har hört så många kollegor berätta om sina fantastiska lösningar på alla problem och vilka fantastiska team de jobbar i.
• Alltså får jag försöka ta ned det på jorden så man kommer ner till en rimlig nivå. Så fantastiska är vi inte riktigt (men nästan) och jag vet alltför väl att vi knappast är ensamma om att ta ansvar på denna jord.

Ska man försöka berätta utifrån ett helhetsperspektiv? Det kunde vara något nytt. Jag tycker mig se en benägenhet i branschen att enbart tala utifrån våra olika yrkesgruppers perspektiv, men allt hänger och hör ju ihop. Om inte annat har jag en viss dragning åt att vara helhetsperspektivsnisse. Jag uppfann just det ordet. Visst är det bra?

Låt oss säga att ett tåg inte kommer ner från bangården till plattformen i tid och sedan kommer inte föraren eller konduktören ut i tid. Vad händer då, bortsett från att trafikledare Staffan förmodligen kokar av ilska, eller vad gör man då som trafikledare? Man skulle kunna utveckla det där till möjliga åtgärder som till exempel att ställa genomfartstågväg där så är möjligt, besluta om flyttade möten och kanske till sist ställa in tåget, rättare sagt tågen; det blir nytt tågnummer tillbaka in till stan, del av tidtabellssträckan för att kunna vända/avgå i tid, såvida förseningen inte sabbat tidtabellen totalt för de tåg det ska möta på vägen tillbaka. Det skulle man kanske kunna göra något av?

Eller så kunde man fejka en del av en typisk arbetsdag och plocka in vad man vill i denna. Hoppsan, kom just på att det skulle vara intressant och pedagogiskt dessutom. Får nog tänka ett tag till. Typiskt mig, jag ska alltid försöka krångla till saker genom att gå mina egna vägar. Enda abret är att jag tycker de är rätt roliga att ta ibland. Jag är som jag är, det är bara att konstatera. Nu sover jag på saken, så får vi se om någon snilleblixt behagar dyka upp imorgon.