Idag bytte jag däck på bilen, så numera kör jag med sommardäck. Tyst och skönt! Dessförinnan ägnade jag mig åt allt möjligt i akt och mening att förhala det hela. Jag är nämligen tidspessimist de dagar jag ska jobba och försöker undvika att göra saker där jag på förhand inte är säker på tidsåtgången.
Alltså drog jag runt och slöade här hemma på förmiddagen, körde en diskmaskin, lyckades fotografera hackspetten som gäckat mig några veckor plus lite annat småpyssel. Nu började klockan närma sig tolv och jag hade ännu inte kommit iväg. Skulle jag lyckas slippa undan idag också?
Eftersom jag skulle börja jobba först kl 16:22, insåg även jag att det var ett väldigt genomskinligt försök som inte skulle hålla. Återstod då att ta skeden i vacker hand, gå ner i källaren och börja bära upp sommardäcken men först skulle bilen flyttas lite närmare huset jag bor i. Det funkade också.
Med sommardäcken i bakluckan åkte jag iväg till en närbelägen gummiverkstad. Klockan var då närmare 12:30 och jag började redan få fjärilar i magen. Tänk om jag kommer för sent till jobbet, sade en röst i mitt undermedvetna, medan en annan fräste Skitsnack! Jag litade på den senare, svängde av till gummiverkstaden och ställde mig i kö. Kön var inte så lång, så det kändes hoppfullt.
En halvtimme senare kände jag mig jättestressad och nu fladdrade fjärilarna för fullt i magen tillsammans med en otäck klump. En titt på klockan upplyste mig om att det var mer än gott om tid kvar, men inte sjutton hjälpte det. Suck! Så småningom blev det min tur och en stund senare kunde jag köra ut bilen och vända kylaren hemåt. Vad tyst och skönt det är att köra på sommardäck – härligt!
När jag kommit in genom ytterdörren var den en timme och fyrtio minuter kvar tills jag behövde ge mig av till jobbet, så vad gick jag omkring och oroade mig för? Jag kunde både käka och göra mig iordning i godan ro.
Dagens glada överraskning fick jag på jobbet. Turfördelarna ropade på mig och undrade om jag ville vara ledig i helgen. Tydligen var det någon annan som behövde mina turer. Jag tackade ja till erbjudandet illa kvickt. Två dagars kompledighet beviljad på nolltid tackar man inte nej till. Sedan var jag på strålande humör resten av dagen. Att jobba vara bara roligt och inte besvärligt alls. Så skulle alla dagar vara!
Ingen fotoväder idag kanske men imorgon sägs det att det ska bli fint!
av: Maria den 12 april 2008
, kl. 09:37
Maria: Man kan fotografera i de flesta väder och ljusförhållanden (eller är det bara Peter och jag som är så envisa?). Våren har dock ett särskilt ljus som kan bli väldigt fint på bild, så jag väntar och hoppas på annat väder.
av: Staffan H den 12 april 2008
, kl. 11:13
Men Staffan. Du menar inte att du far till verkstan för att byta däck!!!! Va! Jag brukar byta däck utanför huset jag och har aldrig ens haft en tanke på att fara till verkstaden. Nån gång har jag legat inne i verkstaden på jobbet men då har jag fått så mycket publik av karlar som stådd där och hånat mig för att det går så sakta.
av: skogsnuvan den 12 april 2008
, kl. 11:38
Skogsnuvan: Jo, det menar jag. Det har sina praktiska skäl. Tänkte först berätta varför här och nu, men det blir i längsta laget. Alltså får det bli ett nytt inlägg i vilket jag kan lägga ut texten ordentligt.
av: Staffan H den 12 april 2008
, kl. 12:53