Att jag gillar second handbutiker, loppmarknader och antikhandel är ingen hemlighet, liksom att jag ibland slår till och köper något. Huset i Bergslagen är till stora delar inrett med sådant mina föräldrar hade i lager uppe på vinden från tidigare fritidsbostad som kompletterats med ett och annat från en närbelägen second handaffär. Är prylarna i gott skick och de passar in där de är tänkta att användas, tycker jag inte att återbruk är fel.

När det gäller rena nyttoföremål och arbetsredskap ger en titt i lådor och skåp vid handen att jag gärna håller mig med nytt och funktionellt. Jag känner till människor som lägger ned tid och energi på att jaga rätt på en Röda Klara av Nils Johans tillverkning för att få den rätta känslan i köket och matcha den tidstypiska handukshängaren perfekt.

Själv är jag alldeles för lat för sådant och vill ogärna ha en konservöppnare som jag garanterat slår huvudet i så jag ser både stjärnor, månar och solar som straff för att jag inte såg eller tänkte mig för. Användandet av konservburkar har dessutom minskat de djupfrysta varorna gjorde sitt intåg på marknaden.

Några undantag hittade jag emellertid. Här kommer de:

Elektrisk grill av Nils Johans tillverkning. Modellen hette Snapphanegrill

Den här grillen har funnits så länge jag kan minnas. Eftersom vi hade gasspis i de lägenheter jag växte upp i, skaffade mamma en elektrisk grill. Det brukade vara lite extra festligt när den kom fram ur skåpet för att användas. När vi sedan flyttade till ett hus med elektrisk spis fick den föra en undanstoppad tillvaro. Slut på Törnrosasömnen blev det sedan jag flyttat in i min första egna lägenhet. Den var visserligen nybyggd, men ettorna utrustades med elspisar utan grill. Alltså passade jag på vid ett besök i föräldrahemmet att upplysa min kära mamma om att hon inte längre hade något behov av den. Det hade däremot jag! Något tvekande gick hon med på att jag tog hand om den.

Idag bor jag i ett hus med gasspis och använder grillen när andan faller på och mamma har mig veterligen inte saknat grillen. Lite fläckig och missfärgad har den blivit genom åren, men den funkar utmärkt och jag anser att den har rätt att vara i bra bruksskick eftersom den börjar närma sig de femtio.

Elektrisk brödrost av Nils Johans tillverkning

Rosta bröd brukar jag inte göra så ofta, men när så ska ske blir det med hjälp av mormors gamla brödrost någon gång från skiftet 50-/60-tal. När den köptes eller när modellen kom ut vet jag inte. Om jag inte missminner mig alldels, stod den på hennes lantställe i Sörmland, så den är inte mycket använd och det brukar ta ett tag innan gamla brödrostar har rostat sönder.

 

Your response: