Panorering som ska sudda ut bakgrunden, men [huvud]motivet ska vara skarpt. Lyckades nästan, men inte riktigt. Fick iallafall godkänt. Tog sedan fasta på det blå i killens klädsel och lät hela bilden få en dragning åt blått vid redigeringen. Eftersom det knappast går att se vem det är, tror jag inte att jag bryter mot några regler när jag lägger ut bilden här utan att ha bett om medgivande därtill.
Så var det torsdag och därmed kursdags igen! Igår eftermiddag kände jag mig lätt panikslagen eftersom jag inte hade lyckats åstadkomma bilder nog för att alla delarna av läxan skulle vara uppfyllda. Vad gör man då om inte försöker gripa efter ett halmstrå? På jobbet hade jag sett att skateboardåkarna brukade dra sig hemåt vid mörkrets inbrott och eftersom jag slutade innan dess och med minst en timmes acceptabelt ljus, hoppades jag på att stöta på några sådana på min promenad till Slussen.
Jag behövde inte gå så långt, för från Humlegårdens inre hördes ljudet av skateboards varför jag snabbt styrde stegen dit. En gäng skickliga killar som måste varit runt 25 åkte skateboard med blixtens hastighet och gjorde de mest halsbrytande vändningar på ramperna. En liten kille fick också åka mellan varven och han gick inte av för hackor han heller. Efter några minuter var det nästan så att man började känna sig åksjuk, men nu var det inte så mycket att be för - här skulle fotograferas!
Det gjorde jag också och tackade min lyckliga stjärna för att jag har digitalkamera, för antalet misslyckade bilder blev stort. Den lille grabbens mamma var med i parken och undrade förstås vad jag skulle göra med bilderna och varför. Förklarade att jag gick en fotokurs och att anledningen till mitt myckna fotograferande var en läxa. Sedan konverserade vi varandra mellan varven och kom snart mycket bra överens. Till sist trodde jag mig ha användbara bilder så att läxans alla tre moment var uppfyllda, varför jag sade hej då till den väntande mamman och fortsatte promenaden mot Slussen.
Vid hemkomsten var det bara att sätta igång och tanka över bilderna till datorn och börja redigeringen. Jag har fotograferat i RAW-format hela veckan nu. Insåg igår kväll att det har vissa fördelar. När man är klar med redigeringen och har konverterat filen till JPEG-bild, har man kvar den ursprungliga RAW-filen. Den fungerar alltså som en sorts digitalt negativ och JPEG-bilden blir den färdiga kopian. Vill man göra bilden lite annorlunda, är det således bara att gå tillbaka till “RAW-negativet” och göra bilden på det vis man vill ha den. Rätt smart faktiskt, men jag har full förståelse för att många uppfattar detta som tidsödande och jobbigt.
Idag fick vi testa att fotografera i studio. Vilken lycka! Nästa kurs får vara på det temat. Sätter dock bock i kanten för mig själv för att jag inte utforskat kamerans manuella inställningsmöjligheter bättre. Å andra sidan har jag hårdtestat automatiken på alla möjliga och omöjliga vis, så den börjar jag få grepp om. Det blev flera exponeringar av dubbelporträtt. Vi hade bara en studioblixt att tillgå, men det gick bra ändå.
Kvällen avrundades med att vi dels studerade våra medhavda läxbilder, dels tittade på några bilder från tidningar och från en bok. Mycket inspirerande och givande. Man lär sig mycket genom att studera andras bilder - inte bara proffsfotografernas bilder, utan också kurskompisarnas bilder. Läraren är snäll, inspirerande och lyfter fram bra och intressanta saker i varje bild. Sådant inspirerar en också till att göra bättre och jag tycker att det är på det sättet positiv kritik ska tolkas.
Nästa torsdag blir det ingen kurs, för då är det första maj. Alltså har jag två veckor på mig att åstadkomma några porträttbilder med ljuset behandlat med inspiration av de holländska 1600-talsmästarna Rembrandt och Vermeer. Många skulle nog på ren rutin häva ur sig något i stil med “en utmaning”, men jag tycker inte att det handlar om att anta en utmaning; här är det mer abstrakta begrepp som ska tillämpas. Det handlar inte om att vinna eller förlora, det handlar om att inspireras av andras sätt och tillämpa det på sitt eget vis och med hänsyn till de förutsättningar som föreligger vid fototillfället.
Har man tur hittar man ett fototillfälle där allt faller på sin plats alldeles av sig själv. Varom inte får man vara lite påhittig och lösa uppgiften med hjälp av sin egen kreativitet och intuition. Det är inte en fråga om tävlingsinstinkt - det är en fråga om att se olika möjligheter, olika vägar att gå och försöka uppnå ett bra resultat med kreativiteten som drivkraft. Jag tror alla människor har den förmågan, men den tar sig olika uttryck. En del kan till exempel fotografera, andra är bra på att rita, måla, skriva, meka eller uppfinna saker.
Jag har också upptäckt att ibland är jag så inne i det där med att öva på nya saker att jag glömmer bort att tänka på de mest grundläggande sakerna och håller därför på att missa grovt ibland. Irriterande, men rabblar man mantrat “gör om, gör nytt, gör bättre” så tycker jag att man hanterar den biten på ett vettigt sätt. Nu har jag två veckor på mig att lösa uppgifterna. Det ska bli spännande.
