Det blir dubbelnummer den här gången eftersom första maj råkade infalla på en torsdag och naturligtvis hålls inga kurstillfällen på en allmän helgdag. Alltså fick man ge sig till tåls en vecka till, medan man funderade på lösningen till kursläxan. Det skulle ju vara porträttbilder med inspiration av Rembrandts och Vermeers sätt att använda ljuset respektive ljus och skuggor. Jag kanske inte löste uppgiften fullt ut, men efter att ha grävt lite i bildsamlingen hemma hittade jag några porträtt som låg hyfsat nära uppgiften och därmed ansåg jag det problemet vara löst, för tyvärr står inte modeller på kö utanför min dörr – åtminstone inte än…

På torsdagens lektion fick vi testa “Street Photo”, det vill säga man beger sig ut på stan med kameran och fotograferar människor. För att sådana övningar ska bli riktigt lyckade ska man helst ha ett tema att hålla sig till, men den här gången fick vi ganska fria händer. Jag zoomade rätt fritt mellan vidvinkel- och normalobjektiv. Kameran höll jag ibland på högkant, ibland i vanligt horisontalläge – jag betedde mig kort sagt som jag brukar göra när jag är ute på fotopromenad; ganska spontant och improviserat.

Vid genomgången av bildskörden bedömdes och berömdes våra respektive ansträngningar, samtidigt som det där med att konsekvent hålla sig till ett tema och att konsekvent hålla kameran på en och samma ledd påpekades “på förekommen anledning”. Ibland hade vi frågat folk om det gick för sig att ta en bild, ibland var de såpass långt borta att det inte var motiverat. Då fick vi se skillnaderna mellan medveten om respektive omedveten om att bild tas.

Naturligtvis blev det lite diskussion om det där med medven respektive omedveten om att man fotograferas. Där finns det onekligen gott om gråzoner där man är hänvisad till sitt eget omdöme och sunda förnuft. Själv brukar jag tänka att varje människa har en osynlig ring omkring sig. Om den bild jag vill ta innebär att jag kommer innanför den tänkta ringen – om så bara med en tå – innebär det att jag måste fråga först. Kommer jag inte så nära att jag hamnar innanför ringen är det ok att ta bilden.

Sedan finns det ju ett nästan oändligt antal situationer och variationer på dessa man kan hamna i som fotograf. Jag kan vara på betryggande avstånd från en persons osynliga ring om jag använder vidvinkel, men definitivt komma innanför denna om jag använder ett teleobjektiv. Alltså får det vara situation, ändamål och mening som avgör hur eller vad man gör eller inte gör. Frågar man med normal hyfs och artighet brukar det sällan vara några problem eller negativa reaktioner.

Lördagen var helt vikt för fotografering utomhus och vädret bjöd på solsken och värme därtill. Nu var det striktare regler som gällde: Ett tema, ett objektiv och kameran konsekvent hållen på en och samma ledd! Eftersom jag vid något tillfälle i vintras i en bloggpost sagt att jag ville fotografera “somriga människor”, fick det bli temat. Vidvinkel/normalobjektiv använder jag oftast vid mina fotoutflykter på egen hand, men nu bestämde jag mig för att bara använda teleobjektiv och för att fotografera med kameran på högkant.

Att gå på kurs innebär ju inte enbart att försöka lära sig lite grann, utan också att flytta sina egna positioner – därav valen. Därför valde jag också att konsekvent fotografera utan att motiven var medvetna om att de blev fotograferade. Man kan ha och annan synpunkt på detta, men det finns fotografer som jobbar på det viset. Därför väljer jag också att inte göra något bildspel eller liknande av fotoskörden - åtminstone inte just nu. Eftersom killen på bilden dels verkade vara utländsk turist, dels inte visar nyllet, känns det som om jag kan publicera bilden som illustrerar det här inlägget utan att få på skallen.

Sedan var det bara att ge sig ut i city och ställa sig på lämpliga platser där ljuset föll snyggt för tillfället. Solen flyttar sig ju. Varmt var det och det var gott om folk ute på stan. Många bilder blev det därför. Kursdagen avrundades med fika i Kulturhuset och därefter tittade vi på en fotoutställning där. Efteråt kunde de som ville åka med ut och kolla en fotoutställning ute i Sundbyberg och visst ville jag (och flera till) göra det.

Hem kom jag, som sagt, med 102 bilder. Nu har jag gått igenom dem en första gång och slängt några. Nu ska jag gå igenom dem en gång till och redigera de bilder jag väljer att behålla. Fick faktiskt en bild som jag spontant kände mig förbaskat nöjd med. Rena modemagasinsbilden, tyckte jag åtminstone när jag såg den som hastigast. Får se om det intrycket kvarstår.

Den fotointresserades öde: Det är sol och varmt ute, men jag måste sitta och redigera bilder, så jag har dem klara till på torsdag. Vi ska nämligen visa upp dem som papperskopior då.