En del gatumusiker kan man anmäla till Hälsovårdsnämnden som sanitär olägenhet utan minsta samvetskval. Andra lyssnar man till, även om de inte alltid spelar just den musik man själv gillar. Den här killen spelade med äkta musikerglädje; det hördes i varenda ton han spelade och sjöng och jag tycker att det även trängde in i bilden. Då är det alltid lika roligt och trevligt att stanna upp och lyssna ett tag. Ingen förinspelad melodi eller rytm, ingen förstärkare – bara en ung kille med akustisk gitarr. Mer behövs inte, för spelglädjen fixar resten.

Nu har du verkligen lyckats fånga på bild en verklig spelglädje och man riktigt ser hur det lyser om den fina killen. Du börjar bli rent makalös på att ta kort.
av: Skogsnuvan den 15 juni 2008
, kl. 21:41
Skogsnuvan: Precis som du säger formligen lyste spelglädjen om den här killen. Då är det lätt att få en bra bild.
Tackar så mycket för berömmet! Hemligheten ligger i att hålla igång. Efter flera års uppehåll med endast sporadiskt fotograferande tar det ett tag att komma igång igen, men nu känns det som om tåget är på rull.
av: Staffan H den 15 juni 2008
, kl. 22:05