Så var man tillbaka i staden igen. Det känns konstigt på sätt och vis. Började tänka lite häromdagen och funderade över hur jag ska ha det egentligen. Jag har en hyreslägenhet i en av Stockholms närförorter och ett hus i ett villaområde i Bergslagen, så jag får nog betrakta mig som priviligierad.

Å andra sidan är det onekligen skönt att bo i hus och ha en trädgård, men där uppe finns inte precis några lediga jobb. Är det kanske större lägenhet jag ska ha? Men då kanske det inte går att ha huset kvar, för man vill ju kunna leva lite också och inte bara betala räkningar. Eller ska jag ta det lugnt och titta i godan ro och se om jag så småningom kan hitta ett mindre hus inom pendlingsavstånd från jobbet? Eller ska jag skaffa ett annat hus i Bergslagen som ligger mera avskilt så jag inte är tvungen att åka dit så fort jag har några lediga dagar bara för att ta hand om trädgården?

Virrhjärna – jag? Ja, kanske. Eller så satte jag igång någon sorts utvecklingsprocess när jag köpte huset. De här tankarna kanske är en del av den? Av ombildningen till bostadsrätt blev det intet, så jag känner mig fri att fundera som jag vill och bolla idéer fram och tillbaka om mitt boende. Vad som är rimligt och möjligt är en annan sak.

En sak är säker: Jag älskar att stå ute en stund på kvällen och känna alla härliga dofter från naturen. Det luktar så starkt och så gott. De upplevelserna får man inte i en hyreslägenhet i en närförort, även om här finns gott om grönt runtomkring.