De här reflektionerna är inte skrivna av någon sport- eller fotbollskunnig skribent. Säger därför sorry om du hade spetsat in dig på något sådant. Hade du spetsat in dig på något mer allmänt om EM och fotboll kan du nog fortsätta läsa med behållning. Är du ute efter sansade tankar kan du definitivt luta dig bakåt och fortsätta läsa.

Gänget på bilden vinkade glatt in i min kamera inför EM i fotboll härom veckan. Nu gick det inte riktigt som vi alla hoppades, för Sverige åkte ut igår. Återigen går drevet i tidningarna och röster höjs för byten i landslagets ledning när man inte ägnar sig åt att såga en laddning landslagsspelare.

Jag tycker att bilden med de glatt vinkande ungdomarna känns lika aktuell idag som när den togs. Prestigeförlusten svider lite, men förr eller senare kommer Sverige igen! Det är vad bilden säger mig idag. Är inte det rätt sätt att ta det hela på om man har lite sinne för sport och liknande?

Huruvida utbyte av några spelare i landslagstruppen är rätt sak att göra är jag inte rätt person att uttala mig om, lika lite som det rätta i att i mer eller mindre brölande ordalag kräva Lars Lagerbäcks avgång direkt efter matchen. Jag tror att situationen är mer komplex än så och därför fordrar resonemang och eftertanke innan beslut om eventuella förändringar fattas. Chansen är störst att det blir rätt och på rätt sätt då.

För övrigt noterar jag att svenska sportjournalister följer samma mall: Högt upptrissade förväntningar innan och stor besvikelse efteråt om det inte gick som man hoppades samt utkrävande av ansvar och personoffer. Ok, det är midsommarhelg nu, men jag trodde att blotandet hörde en förgången tid till. Tydligen inte…

Sedan börjar jag undra var svenska sportjournalister håller hus när de skriver sina artiklar och krönikor efter matchen. Sitter de bland de andra supportrarna och häver öl? Förmodligen inte, men tonen i en del artiklar jag läst får mig att fundera i de banorna.

Jag är, som sagt, allt annat än sportintresserad. Dock fattar jag så mycket att det är resultatet som räknas i slutänden. Däremot skäms jag inte det minsta för att erkänna att jag blivit förhäxad av fotboll några gånger. Vad var det som förhäxade mig då? Jo, förbaskat snyggt spel! Det är en upplevelse som tränger igenom även hos en så ointresserad person som jag.

Tevesändningarna förtar förmodligen lite av upplevelsen, men den kan tränga igenom även där. Jag minns en fotbollsmatch, kan det ha varit 1982, när IFK Göteborg spelade en match nere i Tyskland. Bägge lagen spelade så snyggt att det var en ren fröjd att se matchen och jag kunde bara inte slita mig från teven; sådant intryck gjorde matchen på mig. Att IFK vann gjorde ju inte saken sämre. Nej, jag är inte IFK:are, men det är ju ett svenskt lag.

Jag har faktiskt också sett några hockeymatcher i Globen. Det var också en upplevelse som gjorde intryck på mig och jag gillade att se matchen på plats, för upplevelsen var så mycket större. Vad som däremot förtog upplevelsen var delar av publiken. Varför måste en del vara pruttfulla när de går på matcher? Hur många av dem minns hela matchen och hur många av dem minns överhuvudtaget att de varit på match? Det är några av frågorna jag ställer mig.

Jag är absolut ingen nykterist, men jag frågar mig var kopplingen mellan idrottsevenemang och rikligt intagande av alkoholhaltiga drycker finns. Är det någon sorts tradition? Läste en artikel för något år sedan om problemet och förstod att många fäder gick dit själva och lämnade intresserade barn hemma då de inte ansåg publikläktaren vara en lämplig plats för barn, liksom resan dit och hem.

Jag tycker det är trist, för i mina öron låter det fint om familjer eller valda delar av familjer kan gå dit tillsammans och dela ett intresse. Stämningen skulle nog bli både annorlunda och bättre då. Trevligare och säkrare för alla skulle det också bli, men så länge det är som det är får man väl fortsätta att läsa sportartiklar som för tankarna till fyllevrål på läktarna.

Tills dess säger jag bara “Heja Sverige och heja landslaget – vi/ni kommer igen!” för jag vet att det går inte alltid som man tänkt sig här i livet och bakslag och missräkningar är en del av livet.