Midsommar hör till de helger då alla flyr storstaden till förmån (?) för skärgården eller landsbygden där det ska firas och festas. Kvar blir några som “inte har någonstans att ta vägen” eller måste jobba för att samhället ska fungera. På stadens gator och torg kan någon enstaka flanör skymtas – annars tyst, öde och tomt. Verkligheten visade sig vara lite annorlunda!

Turisterna känner inte till våra konstiga vanor och helger, så de flockades och njöt av tillvaron i Gamla stan, där restauranger och caféer var öppna precis som vore det en alldeles vanlig dag. Det gjorde mig glad till sinnes, för stängt och tillbommat överallt hade inte varit särskilt bra reklam för Stockholm och Sverige.

Det var förstås inte lika mycket människor ute och rörde sig som det annars skulle varit, men det gjorde inget. Stämningen var riktigt trevlig. På extra gott humör blev jag när ingen verkade bry sig om mig och min kamera; alla trodde väl att jag, liksom de, var turist i Stockholm.

Konventionella turistbilder i massor

Fotograferades gjordes det flitigt precis överallt denna dag. Härligt! Enda abret var att jag fick lägga band på mig själv några gånger när jag såg några ta typiskt klantiga turistbilder. Personen på bilden har dock inget med texten att göra.

Eftersom ingen bett mig sticka ut hakan, gör jag det här och nu alldeles oombedd därtill: Det funkar inget vidare att ställa den äkta hälften vid foten av en staty eller ett monument, backa sådär en tio meter för att kunna klämma in statyn eller monumentet på samma bild. Resultatet blir att man fått med en liten, knappt urskilj- eller igenkännbar, “flugskit” framför det monumentala. Varken snyggt eller bra och för närmast tanken till “antingen eller”.

Botemedlet är enkelt: Våga komponera bilden på annat sätt! Dra nytta av det skärpedjup som liten bländare i bra ljus ger om man absolut vill ha med en person på bilden genom att placera personen en bit ifrån kameran, eller låt honom/henne stå rätt nära kameran och titta mot motivet, eller uteslut helt enkelt honom/henne från just den bilden och ta en bild på ett fik, ta ett porträtt i halvfigur med hela staden som bakgrund – testa, kort sagt, vad du vill, men hoppa över traditionen! Med en digitalkamera är det inte svårt att se huruvida resultatet blev ok eller inte.

Ovanligt evenemang

Stortorget är mest känt för Stockholms blodbad, men en dag som denna hördes bara människornas sorl och det stilla plaskandet från brunnen på Stortorget. Rätt som det var hördes främmande sång och musik, allt stannade av och folk tittade storögt och förtjust. Så även jag, medan jag undrade vad det var som pågick.

Efter att ha tittat några minuter, kom jag fram till att det förmodligen var en uppvisning i capoeira, det vill säga brasiliansk kampdans. Jag har hört talas om det, men aldrig någonsin sett något sådant förut, så här stod jag och tittade storögt på vad som försiggick.

Jag förstod naturligtvis att kampdansen inte precis hörde till de lättare danserna att utföra och att den kräver mycket träning. Mycket vackert att se på var det också. Jag tog några bilder, men ska man åstadkomma några höjdarbilder måste man vara mer påläst i ämnet. Allt går tyvärr inte att fotografera spontant; ibland måste man ha läst på innan så man vet vad som är väsentligt respektive oväsentligt. Därmed inte sagt att man behöver ha praktiska kunskaper i ämnet (tack och lov!). Alltnog, truppen verkade ha fotointresserade med i de egna leden, så bra bilder från uppvisningen finns nog att tillgå om man är intresserad nog att leta på nätet.

Midsommarväder är oftast lika med hundväder

Solen sken, det var behagligt varmt ute och det blåste lite utan att det var otrevligt. Rätt okay som midsommarväder, även om det hade varit riktigt trevligt att kunna visa upp Sverige från sin allra bästa sida. Å ena sidan har jag varit med om en midsommarafton när regnet stått som spön i backen och termometern orkat upp strax över nollan, så varför gnälla? Å andra sidan vore det skönt om vädrets makter stod oss bi i år, om inte annat så för barnens skull. De har en lite annan uppfattning om vad som är festligt och roligt en midsommarafton än de vuxna.

Efter dryga timmen började molnen hopa sig vid horisonten. Efter ytterligare ett tag gick solen i moln och sedan dröjde det inte länge innan de första regndropparna kom. Dessbättre inget ösregn, men lusten att vara utomhus försvann per omgående.

Sedan de första regndropparna fallit, funderade vädrets makter över vad de skulle göra, så jag fortsatte min promenad medan de tänkte. Ytterligare några regndroppar och därefter tankepaus. Sedan bestämde de sig slutligen för att låta det regna ett tag och lät därför regnet bli kraftigare, vilket även sopade gatorna rena på folk.

På väg in under Blå bodarnas skyddande tak bestämde sig hunden uppenbarligen för att tvärnita och göra ett behovsuppehåll. Duktig hund, tycker jag, för sådant uträttar man ju ute i det fria. Husse med gitarren fann sig i det hela, även om gitarrer och väta inte är den bästa kombinationen. Midsommaraftonens kväll blev iallafall vacker och jag har, som sagt, varit med om betydligt sämre midsommaraftnar.