Sitter nu hemma i Stockholm igen efter några dagar i skön Bergslagsmiljö. Det känns lite konstigt att komma hit igen när man varit borta några dagar. Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen: Jag tror jag är både storstadsmänniska och lantis på en och samma gång.

Sedan kan man förstås sitta och fundera över det där med lantlig miljö och lantliga omgivningar. Visst, de är säkert bättre än storstadsmiljön, men det finns ett och annat att fundera över.

Jag vet att man har inlett ett projekt att sanera varphögarna vid de gamla nedlagda gruvorna. Varpen var alltså gråberg utan malminnehåll som följde med upp där den avskiljdes. De avger gott om tungmetaller och andra miljögifter. Eftersom sorteringen och klassificeringen av malm respektive gråberg var manuell i forna tider, finns det gott om numera värdefull malm att hämta här.

Ändå tror jag att det är det mer näraliggande som utgör den stora faran. På bilden ovan väntar en hög med uppbruten asfalt borttransport eller något annat öde. Den har legat där ett tag nu. Miljön i bakgrunden får du på köpet.

På bilden nedan en trave med byggavfall. Det lyser åtminstone vackert i kvällssolen till skillnad från asfalten. Om inte annat blir högen och dess innehåll kanske högintressant material för framtidens arkeologer att botanisera i och försöka dra olika slutsatser om hur vi levde, bodde och arbetade då, det vill säga idag.

Man får hoppas att inte alltför många djur passerar förbi den här platsen, för här finns onekligen gott om ställen man kan göra illa tassar på. Det är väl inte otroligt är här även finns ett och annat som inte är särskilt nyttigt heller. Å andra sidan brukar djur ha ett sjätte sinne för vad som är bra eller dåligt för dem – med vissa undantag.

Djuren lämnar, om inte annat, betydligt naturligare avtryck i naturen än vad människan gör, eller hur?