Porten är lite sned och vind, men elegant ändå. Lägg märke till det stora, ovala fönstret ovanför som släppte in ljus utifrån in i portvalvet och även gav lite ljus ut mot gatan när ljus var tända inne i portvalvet efter mörkrets inbrott. För all del, det ljus som silade ut var nog tämligen sparsamt, för att inte säga snålt, men ljus var dyrbara saker förr i världen och det gällde att ta vara på och utnyttja det sparsamma sken de spred maximalt. Elektriciteten, eller snarare förmågan att använda den på olika sätt, måste tillhöra de verkligt stora uppfinningarna.

Vad hittar man om man tittar in då? Jo, en ovanligt vacker gårdsmiljö – åtminstone så långt ögat kan se här. Klart att en kringbyggt gård inne i stan inte hör till de ljusare platserna, det vet jag sedan min uppväxt på Kungsholmen. Där fanns också en innergård och med gårdshus som var en vanlig lösning förr, liksom tillägget med antal trappor över gården till adressen. Lägenheterna i gårdshuset måste ha varit rätt mörka bostäder. Den här innergården ser ut att vara rätt charmig. Det kan jag inte påstå att “vår” innergård var. Som gemensam nämnare har de att det gällde att utnyttja tomtmarken till max i den trånga storstaden.

Ska man tillämpa gårdslösningen idag, bygger man istället kring en stor, öppen gård som lämnar mycket mera luft och ljus åt de boende, plats för lite grönska och planteringar samt för områdets barn att leka på. Jag har bott i ett sådant område i några år. Det kunde vara lite ljudligt ibland, eftersom huskropparna stängde inne ljudet av lekande barn, men man kan alltid dra nytta av saker och ting. Skulle jag ta en tupplur på eftermiddagen för att hämta krafter inför sena turer på jobbet, behövde jag aldrig ställa någon klocka på ringning. Det räckte med att jag ställde balkongdörren på glänt. Längre tid än 15-20 minuters sömn behövdes inte och det var väl ungefär vad det tog innan någon unge ramlade och slog sig. Små barn brukar ge ljud ifrån sig då och vaknade jag av. Var tid har sina praktiska lösningar på olika problem.