Idag har jag städat färdigt i köket och dessutom putsat alla kopparföremål som hänger på väggarna. Inte det mest praktiska att ha som prydnader i ett kök, men det ser betydligt roligare ut än kala väggar.

Sedan gick jag till Ica Maxi och botaniserade i deras källarvåning. Tänk, jag hittade en vaxduk som passade bra i köket. Jag har för mig att jag fick betala hela 74:- för den. Undrar varför jag dröjt så länge med att skaffa den? Javisst ja, när jag flyttade hit var väggen intill matplatsen tapetserad med en tapet med synnerligen diskreta rosa rosor på. Inte i min smak, men alla talade om den nära förestående renoveringen, så jag tyckte att det skulle vara slöseri med tid och pengar att tapetsera eller måla över den om de ändå snart skulle in och riva i köket. När det var färdigt, kunde man komplettera med duk etc.

Med facit i hand var det synsättet inte så värst smart, för det tog hela 11 år innan stambytet slutligen blev av. Därefter tog det ytterligare tre år innan jag kom mig för att köpa en ynka vaxduk, men nu när det äntligen blev av, ser det lite gladare ut i köket. Om inte annat är det praktiskt och lätt att torka av.

Under rivandet och rotandet bland samlingarna, hittade jag faktiskt en rulle oexponerad film, så jag plockade fram min gamla konventionella systemkamera och satte i filmen. Framåt kvällen, det var en snabb film om 400 ASA, tog jag en tur in mot stadens centrala delar och tog de 24 bilderna som rullen innehöll. Det kändes faktiskt kul att använda gammelkameran igen och jag tror den mår bra av att användas emellanåt.

När jag kom hem måste jag givetvis leka lite och fotografera den gamla kameran med digitalkameran och den nya studioblixten. Kameran har 135 mm objektivet på och normalobjektivet bredvid. Jag kunde förstås ha använt bägge blixtarna, men en sak i taget. Jag är ju inte riktigt färdig med rensningarna här hemma ännu. Dagen till ära fick den nya bordsduken vara med på bild – det hade den inte fått annars.

Sedan har jag frågat mig vad det är som gör att saker och ting kan samlas på hög i min bostad. Är det jobbet som tillåts ta för mycket kraft? Håller jag på med för mycket annat på fritiden? Är det något annat? Jag har inget svar idag, men jag tror det är lämpligt att försöka hålla lite koll på sig själv framdeles.

Jobba måste jag ju göra för att försörja mig och jag tycker inte illa om mitt jobb. Mycket av fritidens sammanhängande ledigheter har förstås tillbringats i Bergslagen och inte i stan. Jag är singel och måste därför fixa allt själv, hmmm. Fotograferandet har också tillåtits ta mycket tid, men det ger mig å andra sidan stort utbyte och därmed kraft och energi. Sedan är det förstås det där med självdisciplin – inte min starkaste sida alla gånger. Skit samma – när jag är färdig med städprojektet får jag väl ta mig i kragen och försöka hålla ordning. Jag vill inte att blotta tanken på att händelsevis ta hem folk ska ge mig panik och att förberedelserna för sådant ska vara lika krävande som avancerad bergsklättring.

Alltnog, snart har jag kommit så långt jag för närvarande kan. Då är det dags att ta semester på allvar!