Bark är inte bara skydd för trädet eller något som barn kan göra båtar av (om dagens barn nu ägnar sig åt sådant). Det kan vara intressant att studera också, titta på ett tag och se vad man hittar. Små pauser och funderingar här och var i tillvaron är nyttiga för oss. Tar jag en sådan intill en tall vet ni nu varthän det barkar.
Nu tände du ett minne. När jag gick i byskolan gjorde vi figurer av bark och vi hade brännglas som vi gjorde dekorationer och ögon och mun på de små figurer vi gjorde på rasterna. Jag har fortfarande kvar ett fint litet smycke jag gjorde. Bark är härligt
av: skogsnuvan den 28 oktober 2009
, kl. 07:57
Och jag kommer att tänka på ett garn jag hade, från Wåhlstedts i Dala Floda, som hette Tallstam. Du kan kanske tänka dig färgerna. Hela hösten är en enda stor garnlängtan för mig. Jag måste genast beställa…
av: Mira den 28 oktober 2009
, kl. 08:29
Skogsnuvan: Vilket fint minne! Själv misstänker jag att jag gjorde någon enstaka barkbåt, men annars kunde jag med barnets obegränsade fantasi få en barkbit att bli till vad som föll mig in just då. Undrar just om dagens barn får samma kreativa upplevelser och stimulans?
Mira: Det låter som ett mycket vackert garn. Själv är jag inte särskilt händig med nål och tråd och absolut inte med stickor och garn, men jag förstår att de som kan gärna fördriver årstidens tristess med sådan sysselsättning. Vackert skapande blir det också!
av: Staffan H den 28 oktober 2009
, kl. 21:53