Så kom den dag alla kände till, men som ingen tagit på allvar; vi stod vid kanten till jordens undergång. Himlen förmörkades, jorden skalv under fötterna, isvindar ven likt skarpa pilspetsar över jorden och en kvävande doft av svavel låg över hela världen.

Människorna skrek av fasa, men ingen hörsammade de arma satarnas rop på hjälp utan allt dränktes i ett öronbedövande dån och odjur som stigna ur Dorés bibelillustrationer började kräla över marken innan eldsflammorna slog upp som ett sista försök att förgöra allt levande.

Plötsligt sänkte sig tystnaden över allt och alla. Förundrade stod de och beskådade hur elden dog ut, helvetesdjuren drog sig ner i sina djupa underjordiska hålor och isvindarna mojnade och förvandlades till behagliga fläktar. Svavelstanken avtog och istället tändes hoppets stjärna på himlen. Budskapet var tydligt: Tag vara på den jord vi har – en dag kan det vara för sent.