Motiven man hittar är många och jag tycks aldrig tröttna på att experimentera och testa nya saker. Så här kan man uppfatta en telefonsladd om man vill – och det ville jag!

Något att fundera på… ok då, det är gatubelysningen som fått avteckna sig som ljuspunkter mot den nattsvarta himlen. Svart är också en färg.

Av Kungsgatan har det tagits många bilder men varför skulle jag låta bli att sälla mig till Kungsgatanfotografernas skara?

Typiskt, det var sol i lördags men då skulle jag jobba. Nåja, bättre en solig dag än ingen sol alls och oavsett om jag är på jobbet eller någon annanstans får jag ju njuta av solen på ett eller annat sätt. I brist på annat lägger jag ut en trio av portar.

I verkligheten kanske inte entrén till Münchens bryggeri är så magisk (jag förvandlades åtminstone inte till en pumpa), men den ser lite sagoboksaktig ut här, tycker jag. Under de år jag inte bodde i Stockholm rasade striden mellan de styrande och ställande samt invånarna i staden. De styrande och ställande ville riva det gamla bryggeriet, men den allmänna opinionen ville annorlunda och så blev det också i slutänden. Jag har ännu inte hört någon i efterhand säga att det var ett galet beslut.

Det är ju mörkt i några av fönstren…

Att reparera gatsten lagd i olika mönster kräver kunnande, men ibland slår tydligen beräkningarna fel och vad händer då? Jo, ett mönster i mönstret uppstår.

Ständigt nya motiv och nya idéer, ständigt experimenterande och värst av allt: Jag gillar det!

Något att fundera över? Ja!

Tänk, jag tröttnar visst aldrig på att fotografera i Gamla stan. Ytan är ju synnerligen begränsad, men jag hittar nya saker varje gång. Ljuset är speciellt där, men kan också göra livet riktigt surt för en fotograf eftersom det kan skilja några bländarsteg mellan ljuset uppe vid taken och ljuset i gatunivå. Inte lätt att få rätt exponering alla gånger och några gånger har jag fått gå tillbaka och ta om bilder under andra ljusförhållanden, såvida jag inte komponerat om den tänkta bilden.

En av fördelarna med gråväder är att det ger ett jämnt och mjukt ljus, vilket passar utmärkt för ställen som Gamla stan. Naturligtvis skiljer det fortfarande i ljus mellan tak och gata, men skillnaden är inte lika skarp. Färgerna får inte heller samma mättade lyster som i solljus (väcker utländska besökares beundran och förundran), men det är inte allena saliggörande. Att visa Gamla stan i bild under andra förhållanden än sol och sommar känns minst lika viktigt för mig, så här kommer några bilder från dess gränder.

Österlånggatan – jag går hellre där än på Västerlånggatan. Lugnare tempo och man hinner uppfatta och njuta av miljön på ett helt annat sätt. Den reinkarnerade hunden, du vet…

Baggensgatan – ett underskattat smultronställe?