Värre än vanligt…

Ur form

tulpan-3

Imorse vaknade jag upp med en hals som kändes som ett enda grovt slippapper. Usch och tvi. Ringde därför och sjukskrev mig. När var jag sjuk senast? Minns inte riktigt. Det borde vara sådär fyra år sedan, så ok. Har därför tillbringat större delen av dagen med att slappa och sova och nu känns det bättre.

Igår morse var det åtminstone full rulle. Jag införskaffade en ny och platsbesparande säng så jag får mer svängrum för mina intressen och vakendrömmar. Det finns dagar när jag undrar vad jag egentligen sysslar med, men jag kan åtminstone inte anklagas för att inte leva här och nu.

Hursomhelst, den nya sängen transporterades hem och baxades in i lägenheten. Nu gällde det att ha koll på logistiken. Ut med det gamla skrället först. Alltså monterade jag bort gavlar och ben så att bara sängbotten återstod. Så gällde det att få åbäket till grovsoprummet. Är man korkad nog att leva ensam får man extra arbete som ”bonus” ibland. Det är då man tar till några av sina andra korkade egenskaper, det vill säga tjurskalligheten och envisheten.

”Om jag har bestämt att den ska ut ur lägenheten så ska den ut ur lägenheten!”. Jo, den sidan av mig finns också. Därför satte jag igång med att baxa ut skrället ur lägenheten. Ner för trapporna skötte tyngdlagen om merparten av jobbet åt mig samtidigt som jag bad en bön om att ingen av grannarna skulle få för sig att gå ut ur lägenheten just då. Sedan då? Enkel match – det är ju perfekt ”slädföre” utomhus nu. Alltså tog jag tag i ena kortänden och drog sängen efter mig över snö och is från porten och bort till grovsopstugan. Det var inte så svårt. Sänggavel med mera var lätta att bli av med. Eftersom jag ändå hade ångan uppe, fick den gamla stationära datorn skatta åt förgängelsen efter lång och trogen tjänst.

Återstod nu att lösa problemet med att baxa den nyinköpta sängen till sovrummet. En dörrmatta under ena kortänden och så lyfter man i den andra och knuffar ekipaget framför sig. Trösklarna låter sig förstås inte forceras hur som helst, men det löser man också. Snart var allt på plats och det såg ju riktigt bra ut. Förresten, glöm det där med gym och träning – allt jag behöver göra är att omsätta mina infall till praktisk handling så var det problemet löst.

Alltså kände jag mig riktigt nöjd med mig själv och i god form när jag gick till jobbet igår eftermiddag. Under kvällen började halsen göra sig mer påmind och imorse gick den absolut inte att bortse från. Attans också, men jag har åtminstone sovit gott i den nya sängen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s