Värre än vanligt…

Det har ju skrivits och talats om tunnelbanan på sistone

tubtag

Upphandlingen av vem som ska svara för trafiken i Stockholms tunnelbana slutade nyligen med att Veolia Transport förlorade kontraktet och ny operatör blir det Hong Kong-baserade företaget MTR. Nu har Veolia överklagat upphandlingen. Förvånad? Nej.

Jag skriver sällan om politik och sådant i bloggen eftersom jag inte är så intresserad av politik att jag finner det intressant att skriva om eller debattera. Det finns så många andra som gör det mycket bättre än jag, så jag läser där istället.

Däremot skulle jag ljuga dig rätt upp i ansiktet om jag sade att kollektivtrafik inte intresserar mig. Jag har ju arbetat inom kollektivtrafiken sedan 1987 och gillar det fortfarande. Jo, jag är medveten om att många tycker det är ett riktigt skitjobb, men det får stå för dem.

Ska jag kritisera eller tillochmed ifrågasätta något så är det nutidens hysteriska upphandlande av allt mellan himmel och jord. Min uppfattning är nämligen den att allt inte lämpar sig för upphandling. Att till exempel bygg-, måleri- och olika anläggningsarbeten passar perfekt att handla upp ifrågasätter jag inte. De brukar dessutom gå under benämningen entreprenadarbeten, så det hörs på namnet att de passar för sådant.

När det gäller själva trafikutövningen känns det väldigt annorlunda för mig. Här är det fråga om en service som Stockholm inte skulle fungera förutan. Ska den då splittas upp på ett antal kontrakt hit och dit? Nej, jag tycker faktiskt inte det, trots att det funkar bra där jag jobbar. Enligt min mening hade det räckt med att SL fått börja arbeta efter moderna ekonomiska direktiv.

Jag har hunnit vara med om några upphandlingar, så jag vet vad som väntar de tunnelbaneanställda. Just nu händer inte så mycket, men en dag kommer slutlönen från den gamla arbetsgivaren då sparade semesterdagar och innestående komptid betalas ut, för de byter ju arbetsgivare. En sådan lön brukar vara en trevlig överraskning, men nackdelen är att man får börja om från början igen.

Ungefär i samma veva kommer det ut papper internt från den nya arbetsgivaren där chefen säger att det starkaste intrycket är att personalen är fantastisk och ibland även företagets viktigaste resurs med tanke på all den kunskap och erfarenhet de anställda hunnit tillägna sig genom åren.

Sedan kommer tema med variationer. Den nya arbetsgivaren kan tillämpa smekmånadsförfarandet med personalen. Med detta menar jag att medel reserveras för någon kurs eller någon trevlig aktivitet plus lite annat smått och gott innan saker och ting återgår till det normala. Detta gör förmodligen för att man vet att många sväljer det där med hull och hår, glömska av att föregående arbetsgivare gjorde precis samma sak, eller så var de inte anställda då. När smekmånaden är över brukar många låta som småbarn som man just snott godispåsen ifrån, men det bryr sig inte arbetsgivaren om.

Högst troligt är att den nye herren på täppan också ger ut någon form av programförklaring och sina mål och visioner skrivna på luddig managementska, men det ser ju bra ut trots den flitiga förekomsten av modeord som till exempel ”fokus på” och ”kvalitetssäkra”. Ska man ha fokus på allt det man ska ha fokus på måste man ha en jäkla massa ögon.

Ja just det – jag höll alldeles precis på att glömma bort målen. Här brukar sällan vila några ledsamheter. Jag har jobbat för arbetsgivare och huvudmän som ska bli ”den bästa operatören av tunnelbana i världen” (jag jobbade inte i tunnelbanan, men inget hindrar att jag tycker att talspråksformuleringen suger) respektive ha ”Europas bästa kollektivtrafik” inom några år. Ambitiösa målsättningar, men är de rimliga? Om så är fallet, hur i hela fridens namn mäter man detta på ett objektiv sätt?

Här drog MTR igång med besked, för de hann inte mer än få kontraktet förrän deras chef dekreterade att när de tar över trafiken ska tågen börja gå i tid och att mer personal skulle bli synlig ute på stationer etc. Det sistnämnda låter ju trevligt, men enligt min uppfattning är de flesta åtgärder som en trafikutövare rimligen kan vidta för tidhållningen vidtagna för länge sedan.

Banfel, signalfel, problem med strömförsörjningen, olyckshändelser mm ligger utanför trafikutövarens kontroll, precis som alla dem som ska hålla upp dörrarna och andra varianter på hur man inte bör bete sig. Kanske var det alla de här force majeure-fallen borträknade som avsågs, men vad är det då för förbättring jämfört med nuläget?

Allt det här dokumenteras och rapporteras för övrigt mycket noga och så hålls det möten med jämna mellanrum om vem som ska betala förseningsvite för var specifik händelse. Byråkratin skulle ju minska, sades det något om en gång…

Budget och ekonomin kommer precis som förr att styra mycket och så är det överallt. Det gäller att inse att operatörens ersättning är begränsad till det som anbud som accepterats plus lite eventuell bonus för bra prestation. Om fler eller färre reser påverkar således inte ersättningen. Detta är inte helt riskfritt.

  • En kapitalstark operatör kan lägga ett skambud för att ro hem ett kontrakt. Jag har varit med om det och de erfarenheter jag fick av detta önskar jag att ingen någonsin behöver uppleva. Jag blir fortfarande arg och besviken när jag tänker på det.
  • Folket på marknadsavdelningarna kan förvisso jubla över ökade andelar på en viss marknad, men ekonomifolket surar över olönsamma kontrakt.
  • Eftersom det är offentliga medel som används här, verkar det ligga underförstått att operatörerna inte får göra några större vinster, för se då blir politikerna upprörda. Jag vill upplysa om att ett företag som uppvisar vinst, inte nödvändigtvis behöver vara lönsamt. Å andra sidan – varför ska företag som lämnar realistiska anbud och sköter sin ekonomi riskera att hamna i blåsväder?
  • Det ligger ju i sakens natur att aktieägare och andra intressenter någonstans i slutänden förväntar sig någon utdelning på satsat kapital, vad politikerna än tycker och tänker. Tänkte de överhuvudtaget den tanken när de drog igenom lagen om offentlig upphandling?
  • Vad ställer kostnadsökningar som inte kunnat förutses när man räknade med anbudet till med?

Nu börjar det bli spännande. Vad har man egentligen uppnått? Resenärerna märker förhoppningsvis ingen negativ förändring. En viss effektivisering har uppnåtts, det går inte att komma ifrån. Enklast kan man uttrycka det med att SL, åtminstone för några år sedan, körde mer trafik utan att det kostade mer.  Om det är på grund av bättre ekonomisk styrning eller stenhårda tjänstgöringsscheman vill jag låta vara osagt – förmodligen en kombination av bägge.

Det i alla politikers ögon så förkastliga monopolet har istället ersatts av oligopol, för det är bara ett fåtal kapitalstarka bolag som kan vara med och lägga seriösa anbud på spårtrafik. Allt gullesnack om entreprenörerna som skulle komma med sitt nytänkande och sina fräscha lösningar på alla problem som kunde tänkas, kan de också ta och stoppa upp någonstans, för över alltihop sitter faktiskt SL och säger bu eller bä. Både med all rätt och på gott och ont, skulle jag vilja tillägga, för det är faktiskt deras trafik som operatören utför.

SL har undan för undan begränsat de olika operatörernas möjligheter att marknadsföra sig genom att införa regler för märkningar av fordon, tillämpa samma regler för hur information ska se ut och en ny uniform håller på att tas fram för alla som arbetar inom SL-trafiken. Visst – det är SLs trafik, men hur attraktivt blir det att utföra den när möjligheterna till marknadsföring minskar successivt?

Förvirring och osäkerhet som alltid uppstår vid byte av operatör samt avsaknad av företagskultur, eftersom man byter arbetsgivare lite då och då – vare sig man vill det eller ej. Personalen är de som i slutänden blir de som får ta skrällarna när ekonomin inte riktigt utfaller som tänkt. Olika lönelägen för likvärdiga arbeten beroende på i vilket bolag man är anställd.

Möjligheten att byta jobb finns alltid, men har man jobbat länge förlorar man många förmåner eftersom anställningstiden utgör placering i den turordning som tillämpas när det är dags att söka tjänstgöringsgrupp. Lång anställningstid är lika med goda möjligheter till att få det man vill ha. Kort anställningstid? Sök förvisso och hoppas på tur. Inlåsningseffekten kallas det. Söker man liknande jobb på annat ställe får man börja om från början, även om SL skulle råka vara huvudman där med. Lönemässigt brukar dock tidigare anställningar och erfarenhet tas hänsyn till vid nyanställning. Alltså stannar de flesta kvar och ska man söka sig ett nytt jobb och är en gammal uv är det smartast att samtidigt söka förändring av arbetsuppgifterna.

Nej politiker – det här är ingen bra lösning. Behåll kraven på vettigt ekonomiskt tänkande, men låt pendeln börja slå tillbaka lite. Kollektivtrafiken är en helhet och inte något man splittar upp på hur många händer somhelst. Det straffar sig i längden. Utvecklingen av kollektivtrafiken riskeras inte, för det är något som sker fortlöpande. Byter jag arbetsgivare ska det vara mitt beslut och inte ett politiskt och jag har jobbat för länge för att gå på de till fördelar förklädda politiska dogmerna. Landstingspolitiker hamnar ändå sällan i Bryssel.

Annonser

3 svar

  1. tusse

    Landstingspolitiker i Bryssel …

    Hade Edvard Persson levat i dag (och om jag hade hetat Åke Ohlmarks – vilket jag alltså inte gör) så hade detta blivit Råsundas svar på Mr Smith goes to Washington!
    (IOFS var det SF som höll till i Råsunda … var låg Europa Films studio?)

    1 februari 2009 kl. 10:21

  2. tusse

    För övrigt instämmer jag i det mesta du skriver. Tror jag. För jag har hittills inte upplevt något operatörsbyte, och är lyckligt ovetande om den gamla goda tiden när sträcktjänsterna var max 6 tim (?) båtmössan satt som den skulle och (inte minst) när man fick röka i spärrarna. Och det är kanske bra det.

    1 februari 2009 kl. 10:27

  3. Staffan H

    Tusse: Den lilla elakheten kunde jag inte låta bli att ta till som slutkläm och din liknelse är inte dålig den heller. Att ha upplevt operatörsbyten är för övrigt inget att stå efter. Det brukar vara en rätt rörig period på många olika sätt.

    1 februari 2009 kl. 12:24

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s