Värre än vanligt…

Jag fick en ny utmaning härom dagen

Så var det dags igen. Jag blev utmanad av Sonja härom dagen. Jag bestämde mig för att anta även den utmaningen, men jag tror jag tar mig friheten att skippa punkterna 3 och 4. Utmaningar kan vara roliga, förutsatt att de inte kommer för tätt och just nu verkar det vara gott om utmaningar i svang i bloggvärlden. Jag har sett ungefär motsvarande utmaning dyka upp i bloggar.

Nåja, det har sina fördelar också och det kan bli ett och annat roligt och oväntat som dyker upp i bloggarna lite här och var. Bildutmaningen var ju riktigt rolig. 🙂

REGLER

1. Länka till den som utmanade dig.

2. Berätta sju personliga sanningar om dig själv.

3. Utmana sju personer i slutet av ditt inlägg.

4. Skriv ett meddelande i de sju personernas bloggar, så de uppmärksammar att de blivit utmanade.

 

  1. Att jag gillar att skriva är nog inget nytt för mina bloggläsare. Knåpat ihop berättelser för mig själv började jag göra långt innan jag började skolan. Tack och lov var det innan jag kunde skriva, för jag kan inte tänka mig att de var några höjdare. När jag väl lärde mig skriva, kom berättandet i skriftlig form undan för undan. Med tiden blev jag alldeles galen och fick för mig att allt och alla ville läsa mina alster. Alltså började jag blogga!
  2. Fotograferandet är heller ingen nyhet. Jag har för mig att jag fick min första kamera – en Kodak Instamatic – när jag var elva år. Sedan dess har jag hållit på, om än i vågor. Sommarjobbade och jobbade extra i fotoaffär när jag gick på högstadiet. Började experimentera så smått med allt mellan himmel och jord i fotoväg när jag var sådär 14-15 år. Idag blir jag förvånad när jag ser vad jag faktiskt kunde åstadkomma med tämligen enkla kameror. Det är uppenbarligen inte på utrustningens prislapp resultatet beror.
  3. Många tror nog att jag är en väldigt lugn och stabil person, men det är en sanning med modifikation. Ibland chockar jag min omgivning med snabba, tvära kast hit och dit. Testar gärna nya saker, har svårt att låta saker vara som de är, vill ha omväxling men när jag ger mig in på något nytt brukar jag utforska saker och ting i godan ro.
  4. Jag har en enastående förmåga att prioritera det som roar och/eller intresserar mig framför saker jag borde göra. Därför ser det oftast ut som det gör hemma hos mig. Ordningsam – jag? Ja, rent teoretiskt i alla fall. Återigen mitt kluvna jag. Småpedantisk och petig av mig på jobbet måste balanseras upp av organiserad (nåja) oordning hemma, men så är jag också född i vågens tecken. På sistone har jag dock bättrat mig, så nu törs jag släppa in folk här.
  5. Gillar husdjur gör jag också och då främst hund. Kombinationen enstamstående och förvärvsarbetande med skiftjobb därtill gör att jag väljer att avstå från att skaffa hund, men den dag det visar sig möjligt för mig att ha hund kommer jag också att skaffa en sådan.
  6. Vad mer? Jo, jag gillar ju att laga mat och experimentera i köket. Skön avkoppling är det också. Matlagning och fotografi har en sak gemensamt: det finns många regler om vad och hur man ska och bör göra, men inget hindrar att man bryter mot dem när man har lust. Effekterna av detta kan bli riktigt bra. Göra om motsvarande på jobbet? Nej, det slutar illa – mycket illa i värsta fall.
  7. Någon friluftsmänniska kan jag inte påstå att jag är, men jag gillar att ta promenader i naturen med kameran. Det är både avkopplande, skönt och roligt. Återigen balansen i tillvaron; oftast lever jag storstadsliv, men ibland bara måste jag ut långt in i skogen för att ladda om batterierna. Den som tror att jag är lätt att sätta etiketter på kommer ganska snart att få äta upp sitt förhastade uttalande!

Jaha, ungefär sådan är jag, tror jag.

 

Annonser

5 svar

  1. Skogsnuvan

    Ja, inte blir jag det minsta förvånad. Du verkar vara precis som jag har föreställt mig. Efter mer än ett år då jag följt dina öden och äventyr. Tack vare dig har jag fått lite varierad bild av huvudstaden och dina bilder är lite extra. Kul att du finns. Det berikar mitt tråkiga snöiga och kalla liv. Är din blogg enkel. Jag tänker byta blogg för blogdog fungerar jättedåligt

    10 februari 2009 kl. 08:10

  2. Maria

    Jag har aldrig fått intrycket att du skulle vara en lugn person. Ditt sätt att tala på avslöjar dig. Röster och melodi när folk talar berättar ofta en hel del om folks personlighet.

    10 februari 2009 kl. 08:27

  3. Staffan H

    Maria: Intressant iakttagelse – ingen har sagt något sådant förut, men gott om sanning är det i det du säger.

    Skogsnuvan: Tack! Att lägga upp en blogg på WordPress är lite pyssligt, men när det väl är avklarat är det lätt att blogga här och det är få problem. Det enda som ställer till det är när de får för sig att designa om administrationssidan. Då brukar det ta några dagar innan man vant sig vid det nya. Å andra sidan är det inte så ofta det händer.

    Jag har förstått att Blogdog inte längre fungerar särskilt bra. Titta bland olika bloggar på nätet (WordPress, Blogspot m fl) och känn efter vilken du tror att du skulle trivas med. Välj gärna en som lägger upp foton på ett snyggt vis; jag vill gärna kunna titta på dina bilder från det vackra Jämtland.

    10 februari 2009 kl. 10:21

  4. tusse

    Inga överraskningar kanske, för oss som mött både den vältalige/välskrivande resp. den upphetsade Staffan …
    Däremot var din engelska blogg en glad överraskning, trots att jag hade sett *länken* många gånger utan att fundera närmare över den. Och Staffan visade sig vara en hejare även på engelska – no computertranslation here not (I know very well how much electricityend one such can put to with)

    10 februari 2009 kl. 18:19

  5. Staffan H

    Tusse: Jag kan tänka mig att de sju sanningarna om mig själv ovan inte bjuder på några större överraskningar för dem som mött mig.

    Kul var däremot att kunna bjuda dig på en glad överraskning i form av min engelska blogg. Eftersom jag vet att du är en språkbegåvad herre slickar jag i mig berömmet utan några betänkligheter.

    Förresten, var det inte Maria som testade en översättningshjälp och skrattade gott åt resultatet? Har för mig att hon lade ut det på sin blogg. Även om de ännu ligger i sin linda, tror jag inte de blir mer än ett hjälpmedel som gör grovjobbet. Finliret måste människan själv bidra med om det ska bli bra och rätt.

    10 februari 2009 kl. 20:34

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s