Värre än vanligt…

Vad hände mer då?

konstnar

Jag hittade en konstnär som satt nedanför Gustav III staty och skissade på vyn mot Skeppsholmen. Cykeln stod parkerad inom säkert synhåll nedanför.

Ungefär här hände också dagens roligaste grej. En kameraförsedd kille, jag tippar på att han var strax under 30, hade tagit gått samma Skeppsbropromenad som jag. Vi lyckades visserligen hålla oss ur vägen för varandra, men det kändes onekligen som vi lekte Följa John med varandra.

Nu när vi började komma till Skeppsbrons ände, bröt han isen och sade på engelska något i stil med ”att vi tycks ta samma väg”.

”Ja, det verkar så” svarade jag. Fräck som jag är, lade jag snabbt till ”och nu tycker jag att det är dags för dig att bli fotograferad” och så höjde jag min kamera och tog en porträttbild på den stort leende killen som snällt stod kvar. Därefter blev naturligtvis jag fotograferad och så stod det 1-1 igen – tyckte jag.

Sedan frågade han mig om jag brukade gå omkring och fotografera ofta. ”Ja, det är min favoritsysselsättning” svarade jag sanningsenligt och lade till ett ”Och du då?”. Den trevlige, fotograferande turisten svarade med ett Stomatolleende ”Det är mitt jobb” varpå han presenterade sig och överräckte ett visitkort. Det visade sig att han var yrkesfotograf från Skottland med porträtt-, fest- och bröllopsfotografering som specialitet.

Ridå? I helsike heller! Jag har bara befäst omvärldens förutfattade meningar om oss svenskar. Därtill har jag blivit Galne Staffan på riktigt!

fasad-gas

Vad har jag mer gjort idag? Jo, jag fastnade för den här fasaden i en av Gamla stans gränder. Den ser ut som den kunde ha gjort en gång för länge sedan när varor och gods hissades upp med hissbommens hjälp. Plankskoningen skyddade den putsade fasaden från att slås sönder av gungande last och var förmodligen lite bättre att dunsa in i än en stum vägg.

tegelvagg-gas

Här har man knackat bort putsen så tegelstenarna syns. Intressant värre, för här kan man se att en dörröppning murats igen. Det måste ha varit ett rätt snyggt dörrhål – titta bara på det väl synliga valvet. Man kan inte göra annat än beundra de gamla murarna.

valv

När jag ändå var igång, kunde jag lika gärna öva upp mitt tunnelseende.

svan

Avslutningsvis måste jag ju visa upp en bild på en svan. Dessa ilsket väsande vackra djur har länge gäckat mig, men idag lyckades jag få en på bild med acceptabelt resultat. Tji fick du, fågelskrälle!

Annonser

5 svar

  1. 1 Svanar är ilskna men vackra. Så du började prata med en främmande människa. Oj då.
    Här är det en fullkomligt naturligt sak att råkar det mot förmodan komma någon i närheten man inte känner hälsar man och börjar prata. Skulle kännas väldigt konstigt att möta någon utan att hälsa. Vi lever verkligen i olika världar.

    27 februari 2009 kl. 08:52

  2. Jan njuter i fulla drag av dina bilder och underfundiga texter, Staffan. Det är en ren fröjd att på in på din blogg och jag gör det med förväntan varje gång… Nu smörar jag dig allt… 😉 Skämt åsido. Jag menar vad jag säger!

    27 februari 2009 kl. 09:08

  3. Staffan H

    Skogsnuvan: Jajamen! Efter över 20 år i kollektivtrafiken är det inte så konstigt eller märkvärdigt att tala med främlingar, trots att jag bor i en storstad.

    Miranda: Tusen tack för de fina orden! 😀

    27 februari 2009 kl. 11:21

  4. En liten språkfundering, eftersom du träffade en skotte på promenaden. Vi svenskar (särskilt somliga av oss 🙂 tror att vi pratar i det närmaste flytande engelska. Men – hur många klarar att (till och med med lexikon) snabbt översätta den här delen av ditt inlägg?
    Inte jag!

    ” Jo, jag fastnade för den här fasaden i en av Gamla stans gränder. Den ser ut som den kunde ha gjort en gång för länge sedan när varor och gods hissades upp med hissbommens hjälp. Plankskoningen skyddade den putsade fasaden från att slås sönder av gungande last och var förmodligen lite bättre att dunsa in i än en stum vägg.

    28 februari 2009 kl. 11:51

  5. Staffan H

    Libby: Här hade jag valt att ta till en viss omformulering istf att slaviskt följa ursprungstexten. Sådana grepp är nödvändiga ibland för att få flyt i texten; ordagrann översättning kan bli väldigt tråkig och konstig. Att översätta ett stycke som detta och få det till snygg engelska tar ett tag, den saken är klar.

    För några år sedan cirkulerade en massa engelska texter om kreativitet och personlig utveckling mm. Dessa snabböversattes till svenska av nyfrälsta. Det blev väldigt konstigt ibland. Bland annat översattes ordet ”witness” konsekvent till ”vittne”.

    Vad ”översättarna” missade var att ”witness” även kan användas för ”åskådare”. I svenskan lever det kvar i ”att bli åsyna vittne”; annars har ju ordets betydelse ändrats till mer vara en juridisk term. Det blev en hel del knölig text utan rytm eller flyt av de översättningarna.

    Att översätta något och få det bra är en konst!

    28 februari 2009 kl. 12:26

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s