Värre än vanligt…

Låtmix nr 2 på tema sjuttiotal

Nu när jag börjat tänka på olika låtar och band, inser jag att det var rätt blandad kompott under det årtiondet. Bee Gees får inleda med Stayin’ Alive. Jag tycker att den låter lika fräsch idag som när jag hörde den för första gången. Filmen Saturday Night Fever visades på teve för några år sedan och jag kunde sakligt konstatera att musiken kändes lika fräsch, men att filmen inte åldrats med samma behag.

Ett absolut måste, åtminstone om du frågar mig, är Gloria Gaynor – här med I never can say goodbye från 1975. Jo, jag anar att hennes allra största hit är I will survive, men jag väljer här att presentera henne med en hit från början av hennes karriär. Mikrofonfrisyr, plastigt fantasibetonad dress i silverlamé och orkesterarrangemang med sound à la hissmusik, men varsågoda. Jag struntar i om du njuter eller ryser.

Dire Straits hör också sjuttiotalet till; här med Going home i ett liveframträdande. Tydligen var det en låt de gärna improviserade fram på konserterna. Vackert virtuost gitarrspel utlovas, oavsett vilket av stundens infall man lyssnar till.

Nu klarar vi av att börja en ny arbetsvecka, eller hur?

Annonser

6 svar

  1. Vi lyssnade visst på samma musik 😉

    Jag såg ett reportage om att man ofta ger hjärtmassage/hjärtkompression (heter det väl?) för långsamt. Den rätta takten är exakt samma som i Bee Gees ”Stayin’ Alive. Så om man lyssnar på den samtidigt som man ger hjärtkompression och håller takten blir det perfekt 😉

    2 mars 2009 kl. 15:08

  2. Staffan H

    Sonja: Jaså, där ser man. 🙂

    Hjärtkompression i Stayin’ Alive-takt? Det hade jag ingen aning om, men det låter onekligen logiskt. Bäst att memorera den låten ordentligt så jag kan hålla rätt tempo om så någon gång skulle behövas.

    2 mars 2009 kl. 22:05

  3. Peter

    Bra låtval som vanligt Staffan! 🙂

    3 mars 2009 kl. 20:04

  4. Staffan H

    Peter: Det finns ju rätt mycket att välja bland, så det är inte så svårt att åstadkomma. Svårigheten ligger i att komma ihåg alla band och titlar så här långt efteråt.

    3 mars 2009 kl. 23:56

  5. Alan

    Det roliga med denna version av Going Home är att gäst gitarristen är Hank B Marvin som var ledfigur i The Shadows. Emellanåt agerade de kompband till Cliff Richard, annars har de gjort massor med gitarrlåtar. Ett minne från min ungdom – runt den tiden Du tillverkades. Fråga dina färäldrar – kanske var The Shadows med just då:):) ooops spårade ur igen

    7 mars 2009 kl. 13:00

  6. Staffan H

    Alan: Tack för den intressanta kommentaren. Lite musikhistoria i lagom doser är aldrig fel.

    Spåra ur kan du ju alltid tillåta dig att göra på din fritid utan att någon skugga faller på dig, gamle man.

    7 mars 2009 kl. 13:22

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s