Värre än vanligt…

Mer från Häringe

aker

Så värst mycket till trädgårdsanläggning kunde jag inte se på Häringe slott, så i brist på vacker trädgård i vintervila fick jag ta till något annat. Därvid konstaterade jag att en åker kan vara väldigt vacker, så det blev en bild på en sådan istället. I hemmets lugna vrå kollade jag upp det där med slottsträdgård och/eller parkanläggning på Häringe hos Slottsträdgårdsmästaren som har god koll på sådant. Jag är inte så ouppmärksam som jag ibland tror – det finns inte så mycket i trädgårds- eller parkväg där.

bowling-11

På Häringe fanns det annat man kunde förströ sig med i brist på trädgårdspromenader. Vi testade Sveriges äldsta bowlingbana som Torsten Kreuger, som ägde slottet före Axel Wenner-Gren, lät bygga där. Klotreturen är helt mekanisk, men funkar fortfarande perfekt. Den som sätter upp käglorna returnerar även kloten. De läggs i en ränna som börjar med en ordentlig nedförsbacke. Denna ger kloten fart nog att rulla ända till klotreturens slut, vilken du ser på bilden ovan, och genom den brutna loopen för att landa på den övre rännan vilken är uppsamlingsplats för klot att langa iväg.

bowling-21

Så här kan det se ut när mina kollegor är igång. De runda metallplattorna som är fastskruvade i banan är markeringar för var käglorna ska stå. Jag var uppsättare ett tag innan jag provade lyckan som spelare. Måste erkänna att jag blev rejält överraskad eftersom jag bara spelat bowling en gång tidigare och det var någon gång på det tidiga sjuttiotalet. Man kanske skulle fortsätta med det och öva upp sig ordentligt?

rum-1

Så får man väl avrunda med ett par interiörbilder. Tapeterna på väggen till höger är handmålade linnetapeter. De är för närvarande lite sotiga av åratals eldande i öppna spisen och belysning med levande ljus, men vackra är de lik förbaskat.

Av paret Wenner-Grens möbler och inredning finns inget kvar, så när som på ett enormt ekskåp och några saker som efterföljande ägare lyckats spåra upp. Bland annat finns Marguerite Wenner-Grens säng och ett porträtt av Cromwell återigen på Häringe.

rum-2

Efter Axel Wenner-Grens död återvände aldrig Marguerite Wenner-Gren till Häringe, utan lät en förvaltare sköta om och styra och ställa med egendomen. Det var ett mindre klokt beslut, för förvaltaren tömde slottet på inventarier som avyttrades och de intäkter som försäljningarna gav hamnade i förvaltarens egen ficka. Den oro som hennes vänner i Sverige uttryckte över att allt inte verkade stå rätt till ignorerade Marguerite Wenner-Gren. Vid hennes död var slottet tomt. Det blev naturligtvis rättegång och fängelsestraff för förvaltaren.

Interiörerna är således efterföljande ägares verk och de fungerar utmärkt för slottets nuvarande användningsområde. Det ger ett intryck av blandad kompott, men var finner man idag hela möblemang lämpliga att inreda ett slott med? Marknaden för sådant är väldigt liten.

Slottsspöken finns det naturligtvis där också, men några sådana märkte vi inte av. Annars har de två spöken i det rum i vilket vi åt middag som ibland ställer till med otrevlig stämning och bråkar med gästerna. Det var tur att vi slapp sådana störande inslag, för maten var mycket god, spännande och vällagad. Personalen var inte påklistrat vänlig, utan var alldeles naturligt vänliga och trevliga. Det sistnämnda kanske inte är något viktigt omdöme, men jag tycker att äkta är det allra bästa.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s