Äntligen några dagar i Bergslagen

Äntligen kunde jag åka upp till Kopparberg och vara några dagar i huset. Elfelet (trasig bottenkontakt till en säkring i ett elskåp ute på gatan som tillhör Fortum) gjorde att jag var olycklig ägare till ett djupfryst hus. Så småningom tinade det upp och ännu mer så småningom började rörmokarna svetsa element. Två stycken var så illa åtgångna av frostskador att de fick bytas ut mot nya.

Eftersom systemet ändå var avtappat, passade jag på att beställa några jobb som var praktiska att göra då. Elementet i tvättstugan byttes ut mot ett nytt och större. Under oljeeldningens tid var det elementet kopplat till varmvattnet, så det elementet kunde vara rejält hett. När jag bytte till bergvärme kopplades det om till den shuntade kretsen, det vill säga till övriga värmeledningssystemet. Inte fullt så varmt längre och ibland tog det 3-4 dagar för tvätten att torka. Nu ska det gå bättre.

Tvättstugans gamla element flyttades över till pannrummet, som behövde värmetillskott eftersom ingen strålningsvärme från olje- eller vedeldning förekommer där längre. Till sist passade jag även på att göra om värmesystemet till ett slutet system. Det gamla expansionskärlet sitter uppe på vinden och där blir det kallt vintertid. Eftersom värmepumpar inte jobbar med lika hett vatten i systemet som en konventionell panna, råkade jag ut för en ispropp i systemet härom vintern. Nu är det förhoppningsvis slut med sådana överraskningar.

Till avdelning obehagliga överraskningar har också hört att rörmokarna fann att inbyggda vattenledningsrör frusit sönder, men det problemet var lätt att lösa; de fick borra hål i golvet och dra nya. En blandarkran har också fått bytas ut. Mindre trevligt var när de konstaterade att ett värmeledningsrör frusit sönder någonstans. En tillkallad byggfirma fick göra hål i köksgolvet och hade turen att hitta läckan utan att behöva riva alltför mycket. Nu hoppas jag att det torkar upp som avsett så de inte behöver riva upp mer för att få det torrt.

När jag nu hade både el, värme och vatten i huset var det dags att åka upp och börja ställa i ordning. Huset var inte särskilt stökigt, så en massor av tack och beröm till dem som jobbat där för det . Fram med dammsugare och hink och mopp, innan möbler och annat flyttades tillbaka. Hålet i köksgolvet var inte så stort, så köket kunde användas utan besvär. Detta visade sig vara en sanning med modifikation, för när jag använde vattnet i köket visade det sig vara stopp i avloppet.

Fram med skiftnyckel för att öppna renspluggarna och hink för att samla upp vattnet. Med lite övertalning gav två av tre renspluggar med sig. Eftersom de var av mässing, som är en rätt mjuk legering, finns det gränser för hur mycket kraft och våld som är lämpligt att använda. Jag fick ut åtskilligt med skräp men inte tillräckligt. Jag krafsade och spolade, men proppen satt där den satt.

Det blev till att ringa rörmokaren igen. Han kom några timmar senare, körde med rensband i avloppet och bytte ut köksavloppet mot ett nytt av plast. Ytterligare någon omgång med rensbandet och så funkade avloppet i köket och allt var frid och fröjd – trodde vi!

I badrummet var golvet täckt av smutsigt avloppsvatten och proppen hade flyttat dit istället och så här såg det ut när vattnet sjunkit undan. Ner i garaget och titta hur avloppsledningarna gick. Här hjälpte inget rensband, utan det fick bli högtrycksspolning. Sedan funkade avloppet från badkaret och tvättstället, men då hade proppen behagat flytta sig till toalettavloppet istället. Det kan visst aldrig gå som man tänkt sig! Så småningom lyckades dock rörmokaren förpassa proppen till alla stopp i avloppets gemensamma himmel och jag kunde börja med vårstädning i trädgården istället.

Mycket hade jag fått gjort i höstas, men det var några perenner som skulle klippas ned, en gren på ett äppelträd skulle sågas bort och så ogräsrensning. I Bergslagen hinner snön tydligen inte mer än försvinna förrän det sätter igång att växa och gro lite här och var. Jag hann få det viktigaste gjort. Resten får jag ta vid mitt nästa besök.

Det blev, som synes, inte något tillfälle till promenader i de vackra omgivningarna med kameran i hand, men det blir ju fler tillfällen. Egentligen borde allt vara frid och fröjd, men ibland undrar jag om jag inte har det värsta framför mig, det vill säga matchen med Fortum och/eller försäkringsbolaget om ersättning för alla skador som elfelet orsakade. Åldersavskrivningar och allt vad de tillämpar kan göra den starkaste sömnlös, men hittills har jag lyckats slå bort alla sådana tankar. Fakturan för de arbeten jag beställt för egen räkning har jag fått och betalat – nu är det bara resten kvar. Jag har emellertid en plan för hur jag snabbt ska skrapa ihop pengar om så skulle behövas. Jag kommer att sitta på lämpligt ställe i stan och sjunga. Folk kommer att betala mig vadsomhelst bara jag håller tyst. Så ska en slipsten dras!