Värre än vanligt…

Ned på jorden

Stenläggning 1

Jag inledde bloggstunden med att blogga om flottbesök, för att sedan raskt övergå till trädfotografi och därför är det nog på sin plats att avsluta med något mer jordnära och markbundet. Av en händelse råkade det finnas trenne bilder med stenläggning på. De borde komma till pass nu.

Stenläggning 2

För övrigt har jag just blivit påmind om världen utanför mitt fönster. Ett gäng skollediga tonårsgrabbar skäller på varandra på gångvägen en bit ifrån huset. I den för övrigt tysta kvällen hördes de mer än tydligt. De verkar vara i den åldern då man känner sig för stor för att sitta hemma en kväll som denna, men är alldeles för ung för att komma in någonstans.

Fy mig, men jag kan inte låta bli att tjuvlyssna på ordväxlingen ett tag och blir brutalt påmind om den tiden då man ofta sade fel sak till fel person, glömde bort något man lovat, missade en tid och sade ”ja” till något när man istället borde ha sagt ”nej” för man egentligen redan hade något annat för sig. Social träning den hårda vägen medelst trial and error som metod?

Det var också en tid när bagateller var något stort och jag är glad att den tiden är ett minne blott. Så många krav – inbillade som verkliga – och så lite egen identitet och så mycket velande hit och dit ibland. Synd bara att det inte finns så många fritidsgårdar och liknande ställen för killar och tjejer i den åldern där de kan vara.

Skumrasket lyses upp av små ljuspunkter då och då. Det är de ständigt närvarande mobiltelefonerna som påminner dem om den icke närvarande omvärldens indirekta närvaro. Kanske är de ett stressmoment ibland. Grabbarna får klara sig bäst de kan och jag tänker, apropå mobiltelefoner, istället på den tjej på tunnelbanan som i eftermiddags förde ett synnerligen ljudligt mobiltelefonsamtal. Den ena efter den andra, gammal som ung, började vända på sig för att försöka se vem det var som väsnades så. Det är nog inte riktigt så de ska användas.

Stenläggning 3

När jag kommit så här långt i mitt bloggande, hör jag återigen ungdomsgängets röster. ”Jimmy! JIMMY!” låter det nu utanför mitt fönster. Jag hoppas att Jimmy svarar snart, för nu hade jag tänkt sova. God natt!

Annonser

8 svar

  1. ab

    Fina bilder, Staffan! Jag älskar också träd och trippen till Djurgården var perfekt för att se många gamla, ärevördiga ekar och tallar.

    22 maj 2009 kl. 07:12

  2. Jag gillar Staffanvinklar!

    22 maj 2009 kl. 10:46

  3. Staffan H

    ab: Tackar så mycket – kul att du gillade dem! Som sagt var, just nu gillar jag att fotografera träd.

    Mira: Tack och bock! 🙂

    22 maj 2009 kl. 12:18

  4. tusse

    Var du glad att du inte bor i Spanien och att granngossen inte heter Raúl. Hörde en gång detta namn ropas en natt i Spanien – spöklikt!

    23 maj 2009 kl. 00:01

  5. tusse

    Aj då, nu glömde jag kommentera de intressanta stenmönstren. Så jag kommenterar dem nu.

    23 maj 2009 kl. 00:02

  6. Staffan H

    Tusse: Ok, jag är jätteglad för det! Raúl – dónde estas? A casa por favor.

    Kommentaren om stenmönstren mottagen, uppfattad och uppskattad.

    23 maj 2009 kl. 02:45

  7. Mr Bo

    Mobil-blottare kallas dom visst, folk som pratar med onaturligt hög röst i mobiltelefon på offentlig plats.

    Jag trodde hela idén med mobiltelefoner var att man kan prata med folk som är långt borta utan att behöva skrika?

    24 maj 2009 kl. 21:01

  8. Staffan H

    Mr Bo: Det stämmer! Det trodde jag också, men så verkar det inte vara. När jag var barn brukade en del äldre personer tala med mycket hög röst vid rikssamtal, men det var då det.

    25 maj 2009 kl. 00:58

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s