Värre än vanligt…

Gårdagens bildsvep

Day 1

I förra veckan lade jag märke till att en snöskata verkade fullt upptagen med att bygga bo i björken utanför huset. Igår kunde jag konstatera att boet var färdigbyggt och att honan låg och ruvade. Snöskator bygger gärna bo i lövträd där de blir svåra att upptäcka bland löven och grenarna. Boet och den ruvande fågeln kan skymtas i mitten av bilden. Se den inte som en uppvisning i dåliga naturbilder, utan som en demonstration av naturens finurlighet. 😉

Day 2

Eftersom det var fint väder åkte jag lite tidigare så jag kunde ta en fotopromenad på väg till jobbet. Någon längre stund kunde jag inte ägna åt det, så det här var det enda som det blev något vettigt av. Bättre det än inget alls!

Day 3

Att få köra till Kårsta och avnjuta sommarkvällshimlen där hör till mina löneförmåner. Svårt att omvandla till skattepliktig förmån är det också. Visst kan jag se mycket fint under gång, men det blir inte riktigt samma sak som när man har lite vändtid och kan stanna upp och njuta.

Day 4

Roliga himlafenomen kan också observeras ibland. Över Kårsta går nämligen en av flyglederna till respektive från Arlanda.

Styrkt av de vackra vyerna satte jag mig att köra mot staden vid avgångstid och kunde snabbt konstatera att tåget slutat fungera. Allt funkade som det skulle. Spänning fanns, både i kontaktledningen och i batterierna, belysningen fungerade som den skulle, tryckluft fanns, nödbromsslingan funkade, bromsen lossade och inte en endaste felkod i sikte, men tåget drog inte.

Det var ett digert program att gå igenom och felsökningshäftets sista punkt löste problemet till sist. Jag fick koppla ur en motorgrupp manuellt, vilket innebar att jag ge mig ner under vagnskorgen, öppna en låda där och hoppas att jag tog rätt motorfrånskiljare med en gång så jag slapp göra om proceduren en gång till. Lite tur i oturen ska man ha, för efter den manövern drog tåget igen, om än med reducerad acceleration. En tonårskille verkade synnerligen nöjd med att ha fått vara åskådare till något utöver det vanliga.

Day 5

Resten av arbetsdagen flöt utan missöden. Jag åkte hem med sista tunnelbanan och kunde konstatera att även i en stad som Stockholm finns det tillfällen när trängseln ersätts med något som ibland gränsar till ödslighet. Det är marigt att beskriva så jag låter bilden säga mer än tusen ord.

Annonser

15 svar

  1. Barbro

    mycket bra bild Staffan. 2 personer som har avstånd mellan varandra. Det är trängsel är bänken full men ändock den här osynliga mellanrummet/sfären. Här blir den tydlig.

    2 juni 2009 kl. 13:39

  2. ab

    Vilken söt fågel!

    Nej vad roligt – du kör Roslagsbanan! Jag bodde i Kårsta många år, underbar plats. Men då var det gamla bruna tåg, och de gick (i alla fall i början under min tid där) till Rimbo.

    2 juni 2009 kl. 18:21

  3. Härligt!

    Sverige i ett nötskal för oss i förskingríngen. Underbara bilder.

    2 juni 2009 kl. 20:57

  4. Maria

    Jäklar! jag hade ju tänkt ta med kameran till lahäll och Näsby park inatt. Glömde den inser jag när jag tittade in på din sida. Har ju inte så mycket att göra när grabbbarna drar kabel. Men jag har med datorn och det mobila bredbandet 🙂

    2 juni 2009 kl. 22:56

  5. Staffan H

    Barbro: Tackar så mycket! Ibland har man tur och får till en bild som kan säga betraktaren något.

    ab: Snöskatan är väl inte bland de vackraste av fåglar, men jag tycker om dem – sånär som på deras kraxläte. Det fanns gott om sådana på barndomens sommarställe i Sörmland, så jag är van vid dem.

    Ja, det gör jag och Kårsta med omgivningar är väldigt vackert. De gamla tågen var, med undantag av de teakklädda vagnarna, faktiskt gröna, men det syntes sällan under all smuts från bromsblock och annat i järnvägens närhet. 🙂

    Monet: Stort tack! Roligt att höra att man kan glädja någon med bilderna.

    Maria: Men vad trist! Ha kameran nedpackad när du ska ut på kontaktledningsbanorna, för de bjuder på fina miljöer lite här och var. Jag har ju haft förmånen att få jobba på alla, så jag har haft tillfällen till studier.

    2 juni 2009 kl. 23:52

  6. ab

    Nej, min vän, de var bruna – se http://www.roslagsbanan.com/vadsomharvarit/index.shtml

    Kanske någon lokvagn var djupgrön, men de andra var bruna.

    Ska försöka göra en snygg länk här.

    3 juni 2009 kl. 13:28

  7. tusse

    Fin bild av kårstagrenen – man *ser* verkligen att det är smalspår där! och den röda signalen i lövverket … tjoho!

    3 juni 2009 kl. 22:51

  8. Staffan H

    ab: Tack för länken!

    De teakklädda motorvagnarnas antal var som mest fem, från 1971 fyra och från 1975 fanns det bara tre kvar. Idag finns två kvar hos RBV, varav en genomgår en storrevision. Den kommer att vara en riktig pärla när den är klar, men redan nu är du givetvis välkommen att göra en utfärd med RBVs veterantåg. Nästa tillfälle blir söndag 7 juni, sedan sätter tyvärr sommarens avstängning för upprustning av banan stopp för sådant.

    Under perioden med pendelvagn Lindholmen-Kårsta, fick träburkarna bara gå i tåg med konduktör eftersom de inte hade någon dörrindikering. Sådana kunde stå uppställda dagtid i Lindholmen fram till våren 1988 då man slutade öka Kårstapendeln under rusningstiderna.

    Plåtklädda motorvagnar av den typen man ser om man följer länken du bifogade fanns det nio stycken av, plus elva av en större modell plus fyra modell större och starkare plus fyra stora elektrolok och ett mindre – samtliga grönmålade (men tre storlok blev blåmålade omkring 1989).

    Teakklädda personvagnar fanns det fler av, men Bp 880 som syns på bilden var från tidigt 70-tal den enda kvarvarande av sitt slag. Några ”Djursholmspass” med teakpanel fanns, men de gick oftast i tågen till Näsby park, men kunde förstås förirra sig ut på de andra linjerna ibland. Merparten av passvagnsparken var dock plåtklädda vagnar och grönmålade.

    Den gröna färgen infördes under den statliga bolagstiden (1949-1959). En av cheferna hade inspirerats av utländska järnvägsfordons färgsättning och omsatte det hela i handling på Roslagsbanan.

    Enda nackdelen med den gröna färgen var att gjutjärnsdamm från bromsblocken bet sig fast i den. Järn rostar som bekant i kontakt med vatten vilket gav färgen en rostbrunmurrig patina som endast oxalsyra bet på. Avsaknad av vagntvätt förutom levang, hink och vatten gjorde inte saken bättre.

    Tusse: Tack! Jaså, du lade även märke till elspärrmärket – bravo! Jag lät det vara med på bilden som en liten glad färgklick.

    4 juni 2009 kl. 00:42

  9. ab

    Jag flyttade från Kårsta 1986, fram till dess var personvagnarna alla av trä, som jag minns det, vissa var yngre och andra riktigt ålderstigna, och det fanns alltid konduktör. Mycket trevligt! Man kände dem och kunde småprata.

    Moderna plåttåg är inte alls lika roliga. Med gamla trätåg reste man, så att säga, med moderna tåg som ser ut som tunnelbanevagnar blir man bara transporterad. Men utsikten är lika vacker!

    4 juni 2009 kl. 09:04

  10. tusse

    Elspärrmärket?
    Du menar att bortom detta måste man fälla ned bygeln …
    Banan ser i alla fall ut att gå längre och det har den ju också.

    4 juni 2009 kl. 10:34

  11. Staffan H

    ab: Det är det som är det fina med att arbeta på en bana som Roslagsbanan. Man lär känna igen och känna flera av sina resenärer och visst saknas atmosfären i form av dofter och ljud i moderna vagnar, en atmosfär som gjorde var resa speciell. Tur att utsikten finns kvar. Jag betraktar den, som sagt, som en av mina löneförmåner.

    Tusse: Precis, för där tar kontaktledningen obönhörligen slut. Det kanske finns ytterligare några meter spår innan det är finito. Banvallen ligger dock kvar och lär vara hyfsat intakt upp till Rimbo.

    4 juni 2009 kl. 12:08

  12. ab

    Tänk att tåget gick ända till Norrtälje en gång…

    4 juni 2009 kl. 18:17

  13. Staffan H

    ab: Ja, sträckan Rimbo-Norrtälje lades ned någon gång på 60-talet. Tiderna förändras. Roslagsbanenätet var stort en gång i världen. Nu finns det inte så mycket kvar av det, men på de kvarvarande delarna går det idag förmodligen fler tåg än det någonsin gjort.

    4 juni 2009 kl. 21:09

  14. Jo, det har jag väl anat ett tag, att du kör Roslagsbana. Och jag som när en hemlig dröm…

    7 juni 2009 kl. 18:14

  15. Staffan H

    Mira: Det blir svårt att hemlighålla i längden eftersom en stor del av min vakna tid tillbringas där.

    7 juni 2009 kl. 23:37

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s