Värre än vanligt…

Svensk sommarkväll

Det 1

Eftersom det behagade regna och vara kallt idag, förträngde jag det hela så gott det nu gick genom att tänka på de varma och sköna dagar som just varit. Sverige om sommaren… ja, det är något alldeles speciellt. Vad är typiskt för Sverige då? En landskapsbild kan jag alltid bidra med, en bild från Uppland närmare bestämt. Landskapen och naturen skiftar i vårt avlånga land.

Det 2

Röda stugor med vita knutar platsar också in på den avdelningen. Den sörmländska varianten med svarta knutar är också godkänd. Det ska vara äkta Falu rödfärg och inte någon plastfärgsfuskvariant!

Färgpigmentet var ursprungligen en biprodukt från kopparproduktionen som fick ett praktiskt användningsområde. Omtyckt för att den på håll fick trähusen att likna hus av tegel. Med tiden även omtyckt för att den ger bra skydd åt trävirket.

Annars har individer med mer hår än hjärna och begränsade kunskaper i och förståelse av Sveriges historia sett till att det är svårt att tala om Sverige eller svenskhet utan att det blir laddat och fel. Så borde det inte vara. Mäkta irriterande!

De allra flesta problem går emellertid att lösa och gärna på ett elegant sätt. Jag kom på en i mitt tycke bra lösning: Jussi Björling får sjunga om Sverige. Himmelskt vackert och det kan knappast missförstås. Lyssna och njut!

Annonser

4 svar

  1. Maria

    Jag var med om att koka ihop falurödfärg. Det luktade fruktansvärt. Men fint blir det.

    3 juni 2009 kl. 02:08

  2. Staffan H

    Maria: Jag kan tänka mig att doften inte är bland de mest angenäma som tänkas kan. Har visserligen varit i närheten av sådan färg, men några doftminnen har jag dessbättre inte.

    3 juni 2009 kl. 10:44

  3. I Bohuslän – och säkert på andra ställen också – blandades Falu rödfärg i gamla silltunnor med sillake som, tja – lösningsmedel. Inte fyskam som lukt betraktat det heller.

    Författarinnan Louise Boije af Gennäs har i sin bok ”Stjärnor utan svindel” beskrivit det här med nynazister på ett alldeles utomordentligt sätt. Jag har lagt ett bokmärke i boken just där, och tar mej friheten att citera hennes ord:

    ”Sverige var ett underbart land och jag älskade det med en kärlek som inga nynazister i världen kunde förvränga och solka ned. Nynazismens fosterlandskärlek var en spacklad, blonderad och ansiktslyft gestalt bredvid den enkla, rena kärlek till landet som verkliga patrioter kände.

    De små nynassarna tog ifrån oss vanliga svenskar möjligheten att sjunga nationalsången utan att det skorrade lite falskt, och på det sättet gjorde de Sverige en otroligt stor otjänst, fast det själva trodde att det förhöll sig precis tvärt om.

    Den genomsnittssvensk är inte född som tyckte att det var roligt att hissa flaggan och hylla fosterlandet efter att ha sett en massa lönnfeta skinnskallar gå i otakt i för stora kängor och växelvis skandera ”Du gamla du fria” och skämsiga Hitler-hälsningar.

    Själv tänkte jag fortsätta älska Sverige och hata nynazister på en och samma gång, och låta de båda känslorna hämta kraft ur varandra.”

    Så!

    7 juni 2009 kl. 18:28

  4. Staffan H

    Mira: Sill är en rätt fet fisk, så jag kan tänka mig att lite av detta hamnade i färgen. Man kanske kan kalla det för ett lokalt substitut för linolja? Att få i lite lämplig olja i färgen skyddar trävirket mot uttorkning med sprickbildning som följd.

    Stort tack för citatet! Det var en glädje att läsa det. Vackra ord och intelligenta formuleringar har en oanad inneboende kraft.

    8 juni 2009 kl. 23:45

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s