Värre än vanligt…

En grissen dag

Grissen 1

Efter lunch började det mulna på. Ingen mening med att ge sig ut på några långpromenader med andra ord. Istället valde jag att åka till frisören. Medan frisören gick lös på min kalufs med saxen ägnade jag mig åt att via spegeln studera de människor som passerade förbi utanför. Rätt intressant att sitta och bedriva sådana studier.

Det har förmodligen bott en liten porträttfotograf i mig länge, för i min ungdom (jo, jag fotograferade redan då) kunde jag sitta och studera ansikten med dess skuggor och ljus och fundera på möjliga bildvinklar och kompositioner. Jag brukade bryskt bli väckt ur mina drömmerier om det perfekta porträttet med ett irriterat ”Titta inte på mig sådär!” och så var jag återbördad till verkligheten. Efter några sådana betor lärde jag mig att mörka solglasögon var ett bra hjälpmedel.

Grissen 2

Jag nämnde för min frisör att det var kul att kolla på människorna som gick förbi utanför fönstret varpå han flinade och tyckte att jag skulle ta med kameran nästa gång. Alltså kunde jag genast kontra med att kameran faktiskt var med idag, men att vi fick planera det hela bättre och därför fick det vara till nästa gång varpå han bleknade och försökte säga något som inte gick att uppfatta. Jag log blitt och han fortsatte sitt klippande. Det är kul att skrämmas!

Grissen 3

Nyklippt och fin – tror jag – tog jag sedan en liten promenad i omgivningarna, det vill säga i Högdalen. En betongmur där det en gång funnits en trappa fångade mitt intresse, för spåren efter trappan syns ännu. Jag har fotograferat den tidigare, men resultatet var sådär. Nu lekte jag lite med olika vinklar och perspektiv och struntar glatt i vad folk tycker och tänker om valet av motiv. Betong kan vara både roligt och snyggt.

Grissen 4

Annars kunde jag konstatera att det gradvisa förfallet börjar göra sig gällande även här. Jag ska lägga ut fler bilder vid ett annat tillfälle. Trist tycker jag att det är.

Grissen 5

Högdalenverkets skorsten har en förmåga att dominera och sticka upp lite här och var. När jag bodde i Rågsved brukade jag hitta sotpartiklar mellan fönstrens rutor. Den sortens fynd har jag inte behövt göra sedan jag flyttade därifrån för 15 år sedan.

Grissen 6

Någon hade tydligen tröttnat på matsalsmöbeln och ställt ut en av stolarna i det fria. Inte riktigt vad man väntar sig att hitta. Tyget påminner lite om de mönster Gustav V brukade brodera, men är för oregelbundet för att vara mönstret ”Åskvigg” så de har nog hittat på det alldeles själva. Själva stolen ser ut att vara gjord av mörkbetsad furu, så den är inte så fin som den ser ut även om modellen är rätt klassisk och trevlig.

Grissen 7

Som sagt, det gradvisa förfallet börjar komma smygande lite här och var. Ändå moderniserades Högdalens centrum rätt kraftigt för inte så länge sedan, men det var huvudgatan som fick några meter glastak och behövlig uppsnyggning. Baksidan tycks sova en allt djupare Törnrosasömn.

Grissen 8

Sporthallar brukar sällan bjuda på något intressant, men exteriören på baksidan visade det sig gå att ha roligt med, åtminstone på en fotografs vis är det nog bäst att tillägga. Sedan började åskan mullra och regnet falla varför jag fick bråttom hem till mig.

Annonser

6 svar

  1. tusse

    Påminner mig om mitt lokala centrum (1969) och dess metamorfoser. men där är det inte ”grå betong” utan rött tegel och kopparplåt, rabatter som bär tydliga spår av 1960-talets trädgårdsideal, etc.
    Jo det finns på vykort.

    15 augusti 2009 kl. 09:34

  2. Staffan H

    Tusse: Var tidsperiod har sin prägel. Jag gillar det du beskriver ovan. Varför? Jag vet inte, kanske är det någon trygg tillbakablick till barndomen och den tid man växte upp i.

    15 augusti 2009 kl. 12:45

  3. tusse

    Generationsklyfta mellan oss? Tycker själv ridån gick ned 1970 ungefär. Å andra sidan frodades smaklösheten redan på 60-talet, men det är något jag har upptäckt på senare år.

    15 augusti 2009 kl. 13:27

  4. Staffan H

    Tusse: Jag gillar det tidiga 60-talet bäst. Mot slutet av nyss nämnda decennium började man ana vad som komma skulle. 70-talet var definitivt inget kul decennium.

    15 augusti 2009 kl. 13:56

  5. tusse

    Ja då fann vi varandra igen 🙂

    15 augusti 2009 kl. 14:14

  6. Staffan H

    Tusse: Mycket trevligt! 🙂

    15 augusti 2009 kl. 17:28

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s