Värre än vanligt…

Gästinlägg: The 1967 Volvo Duett (210) story

I slutet av oktober förra året skrev jag det här inlägget om en välbevarad Volvo Duett som jag råkat få syn på. Inlägget kom även med i den engelska versionen av min blogg och för någon vecka sedan fick jag en kommentar till det inlägget från en amerikansk Duettägare. Gästinlägg förekommer då och då i bloggvärlden så jag tänkte att jag ska inte vara sämre jag och bad honom skriva sin berättelse om sin bild och även bifoga några bilder. Han nappade på förslaget, så här kommer David Shamlians berättelse om sin Volvo Duett i USA (1 mile är ungefär 1,6 km och en US Gallon ungefär 3,8 liter):

Min första bil efter High School var en Volvo 164 av 1970 års modell. Jag arbetade som kock under ett år innan jag började på college. Jag minns mina arbetskamraters förvirrade ansiktsuttryck första gången de såg den och chefen kunde inte förstå varför en nittonåring inte ville ha en jänkare med mycket kraft under huven. Själv älskade jag 164:an. En av de stora fördelarna med den var möjligheten att skruva loss passagerarsätet fram och vända detta bakochfram. Därmed fick man ett ”loveseat” framtill och ett sällskapsrum istället för vanligt baksäte.

Två år senare var jag på väg till en föreläsning vid University of Delaware när jag fick syn på en Volvo 210 [modellnamnet utomlands för Duett, övers anm] årsmodell 1967 med en skylt på rutan som sade att den var till salu för 1.300 dollar. Mitt köpbegär vaknade genast, för det var den coolaste surfkärra jag någonsin sett. Jag ringde förstås. Bilen ägdes av en rörmokare som sålde den för att köpa en (risig) Chevrolet Chevette åt sin son. Det enda jag funderade över var hur jag skulle vänja mig vid mindre antal hästar under huven och avsaknaden av luftkonditionering. Jag var såld efter en provtur med den fyrväxlade manuella lådan och fumlande med ventilationsfönstren. Min flickvän var det däremot inte…

Nu stod jag inför utmaningen att snabbt sälja min älskade, men försmådda, 164 och få ut ett hyfsat pris för den. Jag traskade in till en rumsgranne och berättade om mitt problem för en andraårselev vid namn Wes i avsikten att få hjälp med att sätta upp till salu-lappar inom universitetsområdet.

Till min stora förskräckelse ställde han ner drinkglaset, plockade upp checkhäftet och skrev ut en check på $ 2.000 som han därefter överräckte till mig. Han sade att han köpte bilen åt sin mamma. Jag väntade en dag för att ge honom en chans att nyktra till och be att få checken tillbaka, men han yttrade inte ett ord mer om saken.

En kompis skjutsade mig för att hämta bilen och jag passade på att gå igenom bilens historik. Den var ursprungligen köpt och importerad av en läkare som sedermera bytte in den hos en bilhandlare (som behagade sprutmåla alla grå gummimattor blå) och det var hos den bilhandlaren som rörmokaren hade köpt den.

För att fira mitt nya fynd tog jag 210:an till Jerseys sandgropar och pinade den genom skog och över dyner. Under den sommarens studieuppehåll lappade jag golv och hjulhus och försåg den med gardiner och en madrass. Jag följde min tvillingbrors Volvo 240 till Kalifornien och korsade Mohaveöknen nattetid. Ljuddämparen föll av i Flagstaff, men jag väntade till Santa Barbara med att tysta ner oljudet genom reparation. 210:an gick visserligen på högvarv vid 65 mph men klagade inte.

Tanken, som rymmer 9 gallons, gav den en räckvidd på 150 miles vilket betydde många möten med bensinmackspersonal. Många av dem ville köpa bilen för att göra om den till en Hot Rod. Min bror och jag skildes åt i Kalifornien. Jag styrde kosan mot San Diego och sedan tillbaka västerut över bergen till Tucson där min flickvän (numera fru) studerade. Jag minns att jag fick för mig att försöka svalka mig genom att sträcka ut armen genom fönstret. Effekten var den rakt motsatta – det brände istället som en blåslampa. Tillsammans åkte vi söderut och in i Mexico utan något speciellt mål och hamnade vid Bahasundet.

Stranden var helt öde och tom och ingen bebyggelse fanns i närheten. Jag vadade ut i det varma vattnet och plockade upp vad jag trodde var ett långt stycke plast som flöt omkring i vattnet framför mig. Det känns som att få 10.000 volt genom kroppen när en Man-of-War-manets tentakler trasslar sig runt din arm och bränner dig. Mina armar var redan förlamade när jag kommit upp ur vattnet och stapplade upp för stranden till Volvon där jag kollapsade i lastutrymmet. Förlamningen smög sig långsamt från halsen nedåt midjan till och delar av mig började kännas stora som basketbollar. När mina lungor började påverkas filosoferade jag över att det fanns nog inget bättre ställe att dö på än baktill i min Duett med min änglalika flickvän som sällskap. Det som fick mig att vägra släppa taget var att jag visste att min flickvän inte kunde köra en bil med manuell växellåda.

Tolv timmar senare började jag återfå rörelseförmågan och då visste jag också att vi skulle vara tillbaka på vägarna igen. Vi stannade för att tanka i en liten by och jag gav mannen en tjugodollarssedel för bensin motsvarande $5. Givetvis låtsades han inte förstå att jag skulle ha växel tillbaka, men just då brydde jag mig inte utan skickade iväg en slängkyss och styrde mot gränsen. Jag kysste marken på den amerikanska sidan av Nogales.

Jag hade bensinpengar för fyradagarsfärden tillbaka till New Jersey och de räckte även till en stor burk jordnötssmör. Duetten var ett bekvämt bo på rastplatserna med sina gardiner och madrassen. När jag körde in på garageuppfarten hemma tackade bakre stötdämparna för sig. Det är nästan kusligt hur den här bilen alltid lyckades ta oss hem.

En gång gick ett förgasarmembran sönder på garageuppfarten efter en långresa. Vid ett annat tillfälle gjorde jag en tolvtimmarsresa från Maine till New Jersey och då tackade bränslepumpen för sig i närheten av Providence Rhode Island. Jag rullade från avtaget och hade tillräcklig fart för att precis kunna ta mig till en bilverkstad. Till min stora överraskning hälsades jag välkommen dit av en gammal vän från RISD som nu drev en serviceverkstad för svenska bilar. Tack vare honom var jag på väg igen efter några timmar. Under de följande åren hade jag fyra stänkskärmar på lager och en gång blev bilen påkörd av en smitare när den stod parkerad. Droppen var när jag blev påkörd bakifrån av en lastbil på en oljig väg.

Även om det aldrig blev fråga om några personskador, visste jag att det var dags att pensionera Duetten från daglig tjänst under 1989 och se till att få henne ordentligt upprustad. Ägaren till Fosters Auto Restoration tyckte att jag var skvatt galen som ville lägga ut $10.000 på en bil som bara skulle vara värd $5.000 i renoverat skick. Jag lät även bygga om motorn lite och lät bland annat montera en Weber-förgasare. Sedan stod kupén på tur.

För några timmar sedan backade jag ut henne ur garaget och tog en nöjestur. Hon går perfekt och får alltid några tummar upp av medbilister. Det är nu 20 år sedan hon renoverades och jag skulle vilja ha ramen renoverad nu. Jag kan höra renoveraren fråga varför jag vill lägga ner 30.000 på en bil som bara är värd 15.000 på sin höjd.

David Shamlian

PS. 32 år senare är jag ironiskt nog designer vid ett museum med tyngdpunkt på bilsamlingar.

Annonser

3 svar

  1. Smaken är som baken hehe, kommer alltid vara någon som tycker olika.

    Hade jag lyssnat på alla andra hade jag för de första sett ut som min farmors lilla pojke, en prodigy med kavaj och slips. ja du förstår nog poängen.

    Min bild jag retuscherar hur jag vill.

    Likadant konstnärer ritar sina egna teckningar och korrigerar de hur de vill.

    25 juli 2010 kl. 12:15

  2. Tusse

    Akta dej Staffan! Duetter är smittsamma!
    Dessutom kan man få in en orgel i dem, liggande på rygg.
    Just nu är jag inte lika säker på att min nästa bil skall bli en Volga.

    25 juli 2010 kl. 16:06

  3. Staffan H

    Tusse: Jag har också en känsla av att de är smittsamma men hittills har jag klarat mig. Din vänliga varning är befogad.

    26 juli 2010 kl. 00:01

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s