Värre än vanligt…

Muppen i mig slår till igen

I föregående inlägg visade jag ju inga tåg så nu är det väl på sin plats att jag slår till. Jag börjar med ett ångtåg för att försätta er i rätt stämning. Loket är Västergötland-Göteborgs Järnvägars (sign VGJ, huvudlinje Göteborg-Skara) nr 24 tillverkat av Nydqvist & Holm i Trollhättan år 1911. Loket var en utpräglad snabblöpare avsett att dra de långväga persontågen. Det påstås att banans hastighetsrekord under bolagstiden sattes med just det här loket, men huruvida detta är sant eller inte är en annan femma.

Här blir det tvära kast! Från ångtåg till rälsbussar, men även om många av oss minns de här fordonen från deras aktiva tid, är de faktiskt på god väg att bli antika. Dessa levererades år 1952 från Hilding Carlssons Mekaniska verkstad i Umeå och var den fordonstyp som upprätthöll persontrafiken på Västgötabanan fram till det definitiva slutet för denna år 1970. 1967 hade sträckan Göteborg-Sjövik lagts ned och tre år senare var det dags för resten av persontrafiken att försvinna. Godstrafik på överföringsvagnar bedrevs på sträckan Nossebro-Skara ett antal år efter detta.

Här ett ovanligt, för att inte säga unikt fordon: VGJs första motorvagn, tillverkad vid Kalmar Verkstad 1923. Intresset för att kunna rationalisera och förbilliga driften väcktes tidigt vid privatbanorna som insåg de fördelar som förbränningsmotorn kunde ge. Alla experiment kanske inte var så lyckade, men den här motorvagnen sattes i trafik på sträckan Skara-Nossebro, men snart överfördes den till sidolinjen Trollhättan-Nossebro Järnväg där den blev kallad för Gullhönan. Vagnen den har på släp råkar vara den vagn den brukade dra under sin tjänst på TNJ, nämligen LSSJ C30 (LSSJ = Lidköping-Skara-Stentorps Järnväg och bokstaven C är en litterabeteckning för tredje klass personvagn) .

Motorvagnen fick littera X1 hos VGJ, vilket förmodligen får håret att resa sig på de rättrognas huvuden. X tilldelas normalt elektriska motorvagnar medan förbränningsmotorvagnar ska heta något på Y, men så långt hade man inte kommit då. När jag ändå är inne på avdelning förklaringar kan jag lika gärna tala om att en motorvagn är ett dragfordon med utrymme för gods, post (och) eller resande; lok är ett dragfordon utan sådana utrymmen.

Under 40-talet såldes vagnen till MÖJ, Mellersta Östergötlands Järnvägar, en elektrifierad smalspårsbana och där verkar det som om vagnen användes som elrevisionsvagn, det vill säga en vagn som användes för underhållsarbeten på kontaktledningsanläggningen. I statlig ägo hamnade den 1950 och 1957 var det dags för en ny flytt, den här gången till Roslagsbanan där den fortsatte sitt liv som elrevisionsvagn till 1973 då den såldes till AGJ och därmed återkom till Västergötland.

Tp-loket från 1953 var en beställning av SJ för att modernisera driften vid de banor med 891 mm spårvidd som förstatligats. En del av lokparken man fått på köpet var ålderdomliga eller svårt slitna och man bedömde att behovet av dragkraft skulle föreligga ett antal år framåt i tiden. Detta levererades från Tyskland år 1953 och loken av denna typ kom successivt att ersätta ångloken och svarade för trafiken med överföringsvagnar i slutet av smalspårsepoken. Med överföringsvagn menas att en normalspårig godsvagn kördes via en ramp upp på en smalspårig, låg vagn och kunde därefter dras i sakta mak (max 30 km/h?) på smalspåret. På så sätt slapp man den tidskrävande och dyrbara omlastningen.

Det var dock inte alla banor som klarade Tp-lokets axeltryck. Det fanns banor i Småland som var för svagt byggda för denna koloss och där fick ångloken fortsätta sin godstågstjänst in till 60-talets början, men det är en annan historia. Nu har jag muppat färdigt för idag.

Annonser

6 svar

  1. Fia

    Oj vilka gamla godingar;)

    12 augusti 2010 kl. 20:11

  2. Staffan H

    Fia: Trevlig benämning på fordonen tycker jag!

    13 augusti 2010 kl. 00:17

  3. Åh! MYCKET hög igenkänningsfaktor för en old lady! Jag kan t.o.m. känna i näsan hur det luktade både utanför och inne på tåget.

    13 augusti 2010 kl. 11:31

  4. Staffan H

    Lisette: Du har alldeles rätt – forna tiders tåg hade en speciell doft. Kul att höra att bilderna väckte doftminnena till liv.

    13 augusti 2010 kl. 12:29

  5. Tusse

    Tp-loket! Kan inte se mig mätt på denna koloss!

    15 augusti 2010 kl. 18:29

  6. Staffan H

    Tusse: Jag förstår det; de är imponerande.

    20 augusti 2010 kl. 00:10

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s