Värre än vanligt…

Tidig Staffanbild

Vad kan man sysselsätta sig med när man inte har Internet då? Jo, man kan få sådana där vansinniga infall som att röja bland lådor och kartonger som samlats på vinden. Först när man står där med sin samling börjar man inse vad man givit sig in på.

En massa lådor bars ned i lägenheten för att gås igenom. De flesta av dem står fortfarande kvar, även om en hel del oanvändbart – som jag inte för mitt liv kan begripa varför jag överhuvudtaget packat ned och sparat – har hamnat i (grov)soporna. Vad i hela fridens namn tänker man på när man sparar en vägglampa utan väggfäste?

Min samling av fotografier, negativ och fotoprylar visade sig omfatta åtskilliga lådor. En hel del prylar jag inte längre har användning för har jag gjort mig av med men nu har jag uppenbarligen jobb för hela vintern med att skanna in foton jag fortfarande gillar. En del av dem har börjat bli illa åtgångna av tidens tand, men skannern visade sig ha en inställning som fixade sådant så till min stora glädje blev de bilderna som nya igen. En stor del bilder kan med fördel få skatta åt förgängelsen, men vissa bilder vill jag gärna ha kvar.

Bilden ovan fick mig att dra på munnen; det är en mycket tidig ”Staffan-bild” tagen 1972. Jag hade just fått min första kamera, en Kodak Instamatic, och var väldigt glad för den fina presenten och givetvis skulle omgivningen utforskas och dokumenteras med dess hjälp. Uppenbarligen hade den fått följa med till skolan en dag, för motivet ovan är Eiraskolans skolgård som den såg ut då. Bilden är allt annat än märkvärdig, men det är väldigt mycket av 70-tal över den och av någon anledning väcktes mitt gillande när jag såg bilden.

Under de senaste veckorna har jag således tittat igenom en hel del bilder. En del var det kul att se igen och en del borde jag aldrig ha tagit eftersom resultatet blev uruselt och det var då själva den vad jag har hållit på och testat olika saker genom åren. Några bilder tror jag mig sakna, men jag kanske inte har tittat i rätt låda än.

Begrepp som eftertanke och självkritik tycks det ha tagit lång tid för mig att utveckla och ta till mig. Massor av ungdomligt högtflygande ambitioner som inte stod i paritet med tillgänglig utrustning och bristen på erfarenhet gjorde inte saken bättre. Å andra sidan tycks jag ju ha lärt mig något av dem och nu fick jag en repetition av ett antal läxor, så det känns inte som bortkastad tid.

Till min stora förvåning har jag även hittat flera bilder som varit väldigt bra. Några porträttstudier jag fick för mig att göra för 35 år sedan höll fortfarande måttet och fick mig att undra varför i helsefyr jag inte fortsatte att utveckla den biten när jag var ung. Svaret är nog att jag inte hade en susning om hur detta skulle gå till och att jag på den tiden var alldeles för blyg och osäker för att ens våga tänka tanken fullt ut. Jag har inget minne av att jag ens tyckte de var något speciellt då, men idag blev jag glad åt dem och jag kom fortfarande ihåg fototillfället.

Nu ska jag sluta blogga för idag – jag har nämligen några kartonger att ta hand om…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s