Värre än vanligt…

Gamla fotoprylar

När jag höll på som bäst med att gräva i lådorna från vinden dök några fotoprylar från svunna tider upp. De flesta av de gamla filmförpackningarna och filmburkarna kom nog ursprungligen från mormors samlingar, även om någon eller några av de modernare förmodligen innehållit film köpt av mig. Blixtaggregatet tror jag ursprungligen var min gudfars och fixet har jag själv bidragit med.

Onekligen rätt läckra filmburkar man hade förr i tiden. När jag började fotografera låg filmrullen i en burk av tunn aluminiumplåt som hade ett svart plastlock. Det dröjde inte länge innan dessa ersattes av burkar av grå plast. Det svarta locket fick dock vara kvar.

Äh vad sjutton – burken var så läcker att jag bara måste leka lite med den…

Förpackning för smalfilm av typen dubbel-8, det vill säga film som var 16 mm bred. När man filmat upp rullen, vände man på den och filmade på den andra sidan. När filmen sedan var slut, skickade man den till labbet för framkallning och fick tillbaka den både framkallad, skuren i två halvor och ihopsatt så man kunde köra den i 8 mm projektorn.

Filmspole till filmkamera för dubbel-8 och burk till denna. När man fick tillbaka den från labbet, var den naturligtvis uppspolad på en spole som passade projektorn. De spolarna passade även på forna tiders rullbandspelare, något som kunde vara bra att känna till om man behövde en extra spole.

De första blixtbilderna jag tog var naturligtvis med blixtkub på Instamatic-kameran. Den var modern nog att vara avsedd för så kallade X-kuber, det vill säga det behövdes inget batteri i kameran för att kunna fyra av blixtarna. Det här blixtaggregatet och min pappas gamla blixtaggregat har jag använt några gånger. Minns du de blå blixtlamporna och ljudet sedan man tagit bilden när den använda blixtlampan svalnade och den blå lackens krackelerade månlandskap i miniatyr? Jag minns det fortfarande och jag minns också hur glad jag var när jag köpte min första elektronblixt. Den var av Brauns tillverkning, fungerade utmärkt och jag använde det i flera år.

Tänk vad man kan hitta på en dag när det inte blev som planerat!

Annonser

6 svar

  1. Trevligt inlägg!
    Jag hade med gamla fotokonvolut i bloggen för ett bra tag sen. Hade tänkt scanna negativ men jag tog konvoluten istället. Här:
    http://rolandwalden.wordpress.com/2009/02/15/ortokromatiskt/

    29 september 2010 kl. 04:13

  2. Och tänk bara alla dessa utrotningshotade ord…

    29 september 2010 kl. 08:40

  3. Kul att du har grejorna kvar. Det var lite mer rejält över grejorna förr i tiden, mindre plastigt och tunt.

    29 september 2010 kl. 20:22

  4. Staffan H

    Gabrielle: Tack ska du ha. De gamla konvoluten var riktigt trevliga tycker jag.

    Mira: Ja – och det svider lite i fotografhjärtat.

    Skogsnuvan: Det var en överraskning att hitta de här prylarna, för jag hade ingen aning om att något sådant finns kvar. Frågan är bara vad man gör med dem, för här hemma hos mig gör de ingen större nytta.

    30 september 2010 kl. 00:00

  5. Tusse

    Nej, Staffan! Du får inte fresta mig med detta! Låt bli!
    Men okej: Begär alltid Ferrania Film, spole 120, för att ladda Er Certo-Phot med inbyggt gulfilter, i praktisk beredskapsväska. Filmen, som är ortokromatisk, framkallas i svag röd belysning. Sedan tar vi kontaktkopior på Gevaerts världsberömda Ridax-papper och skär till dem med büttenkant.

    30 september 2010 kl. 17:22

  6. Staffan H

    Tusse: Svårt, jag vet, men saker som dessa sätter alltid igång små kedjereaktioner även hos mig.

    30 september 2010 kl. 23:09

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s