Värre än vanligt…

Skulpturer så som jag ser dem

På Norrmalmstorg i Stockholm finns en skulpturgrupp i sten. Formatet är jättestort och högt, så jag bestämde mig för att inte tänka tanken att försöka få med hela härligheten på bild. Det kommer med så mycket annat då. Dessutom var solen på väg ned och ljuset därmed på väg bort, men varför inte dra fördel av det svaga ljuset och se vad kameran får för sig då?

Autofokus och taskigt ljus är en kombination som är katastrofal om man älskar perfekt skärpa; i bästa fall blir någon enstaka bild riktigt skarp – resten blir lurvigt värre. Här ovan ser du undantaget som bekräftar regeln. Emellertid tycker jag inte att oskärpan är störande här. Jag tycker att de grundläggande formerna i skulpturerna bättre träder fram när det inte finns så många detaljer som förleder ögat.

Om inte annat får fantasin lite spelrum och det är bara nyttigt, åtminstone om man som jag är utrustad med en rejäl portion fantasi från början. Så länge man håller fantasin igång utan att tappa bort verkligheten är det ingen fara. Våga testa själv får du se!

Idag har två saker hänt som givit nya självinsikter. Jag börjar med den första:

Jag skulle in genom den låsta dörren och grävde därför djupt i jackfickan efter nycklarna, men inte sjutton hittade jag nyckelknippan där. Tog därför till några kraftuttryck och började känna i de andra fickorna, men där fanns de inte heller. Det var först efter detta jag gjorde den underbara upptäckten att jag hade nyckelknippan i andra handen. Jag är en hönshjärna!

Hade några minuter över som jag ägnade åt att promenera i gamla välbekanta trakter. Vid ett tidigare besök där hade jag letat efter en viss plats, men inte funnit den där jag trodde att den skulle vara. Nu när jag återigen gick förbi låg den faktiskt där jag tyckte att den skulle finnas. Huru härmed? Elementärt – platsen fanns där den skulle finnas, men jag hade sökt på olika ställen! Det är inte lätt alla gånger om man inte har något lokalsinne.

 

Annonser

4 svar

  1. Tur att du inte slängt nyckeln i sopnerkastet (som ha på reklamen) Lokalsinne måste vara svårt att vara utan i storstaden. Jag har svårt att hitta i städer(speciellt i Kina) men här hemma i skogarna går det bra när man har väderstreck och stubbar att följa. Fast visst har jag gått vilse både en och flera gånger tack vare nya kalhyggen och nya skogsvägar.

    14 oktober 2010 kl. 10:06

  2. Staffan H

    Skogsnuvan: Fördelen med att ha taskigt lokalsinne är att man upptäcker andra saker istället – något jag onekligen har nytta av som fotograf! 😀

    16 oktober 2010 kl. 12:22

  3. Barbro

    Alla 3 skulpturerna är konstnärligt, att du medvetet har gjort dem suddiga förminskar dem inte. Den mittersta bilden, vid första blicken, är det en svart liten fågel som flaxar med vingarna.

    10 november 2010 kl. 18:10

  4. Staffan H

    Barbro: Tackar så mycket. Jag ser fågeln! 🙂

    18 november 2010 kl. 22:56

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s