Värre än vanligt…

Magiskt trä

Nog måste du hålla med om att det finns något magiskt i formerna här? Jag är förstås inte särskilt skrockfull av mig, men jag är å andra sidan inte blind för vad naturen serverar mig även om jag uppfattar långt ifrån allt. En dag bestämde jag mig för att gotta mig i naturens olika konstiga former i avsågade, nedfallna och döda träd och milda makter vad mycket spännande det fanns att upptäcka.

Det fanns en tid när jag var ung och prompt skulle testa att fotografera under alla möjliga och omöjliga förhållanden och att vara ute en dag som denna kändes lite som att förflyttas tillbaka till den tiden, men det gjorde inget. Efter ett tag var det bara skönt att vara ute med kameran.

Förr använde jag ofta diafilm och jag har hittat en laddning gamla diabilder i en kartong på vinden. Någon gång ska jag ta tag i alla mina samlingar, sortera dem och försöka göra något vettigt av dem. Det lär bli en och annan överraskning, den saken är klar.

Förr kunde jag ofta börja på något, men jag slutförde det sällan. Den biten har åtminstone blivit bättre med åren och det är jag glad för. Nu har jag kommit så långt att jag kan börja tänka i bildprojekt och teman. Inte illa! Man utvecklas och lär sig ständigt nya saker. Naturligtvis fattar jag att jag hade kunnat lära mig detta för länge sedan, men det är först som medelålders jag tvingade mig att ta tag i fotograferandet på allvar. När jag var ung kunde jag visserligen ”se bilder” och allt det där, men jag trodde inte jag hade någon talang alls, visste alldeles för lite och visste inte heller hur jag skulle få reda på mer. Idag finns Internet och det är en ständig kunskaps- och inspirationskälla att ösa ur. Hade det funnits något sådant när jag var i tonåren hade det säkert inte botat min osäkerhet, men jag hade lättare kunnat få reda på ett och annat som kunde ha hjälpt. Strunt samma, jag är glad ändå.

Det är förbaskat skönt att kunna leka med kameran, testa olika vinklar och se vad man hittar. Lika härligt är att komma till ett ställe som vid en första anblick verkar helt dött och nästan höra hur motiven ropar på mig efter några minuter. Någon konstnärssjäl är jag inte, men jag tänker mycket i bilder och fungerar på det sättet – på gott och ont. Mest på gott, om du frågar mig, men för andra som inte är funtade på det viset måste det säkert kännas lite avigt.

Man skriver och talar så mycket och så ofta om det där med kreativitet. Som vore det någon sorts gudomlig kraft eller något extatiskt tillstånd. Pyttsan! Enligt min uppfattning är det något naturligt för oss människor, för de flesta av oss skapar stort eller smått mest varje dag. Ett nytt, smart sätt att lösa ett abstrakt teoretiskt problem, ett snabbt och bra sätt att laga något, eller en liten variation av ett recept som blev en smärre smaksensation – allt är äkta kreativitet.

Vad jag vill kalla falsk kreativitet finns det lite väl mycket av i den här delen av världen. Med falsk kreativitet avser jag den flåshurtiga, flabbande och påklistrade fasaden som påstås vara det ultimata beviset på kreativitet. Därmed inte sagt att den också kan åstadkomma ett och annat guldkorn, men jag har svårt för det sättet att vara. Innan någon annan hinner före vill jag också säga att jag inte går omkring och tror att allt jag gör är bra (hemska tanke). Hursomhelst, i den här bloggen bjuds ett och annat smakprov på min kreativitet. Ibland är den färgglad, ibland är den i dämpade färger, ibland skapar den stämningar och ibland följer den mitt humör. Det är det jag vill kalla min sätt att se på kreativitet.

 

Annonser

2 svar

  1. Som du vet är jag också väldigt förtjust i stubbar mossar och det lilla ute i naturen. Om man tittar efter finns det så mycket fint att se i minsta lilla rot.
    Nu är det ju så här uppe att allt intressant har försvunnit under det jag avskyr: snön.
    Dessutom är det 20 grader kallt så man går inte ut i onödan.
    Jag gillar dina rot-kort.

    23 november 2010 kl. 19:06

  2. Staffan H

    Skogsnuvan: Det gör det och jag vet också att du är mästerlig på att se och upptäcka det fina, det vackra och det roliga i naturen även om det är aldrig så litet. Idag har det börjat snöa här med och minusgrader är det också, även om vi inte har lika kallt som uppe hos dig. Bara att bita ihop och försöka härda ut.

    24 november 2010 kl. 11:21

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s