Värre än vanligt…

Iskonst

Åter i bloggvärlden igen efter en period med mycket jobb och lite tid och energi till att pyssla med bilder. Alltnog, igår begav jag mig ut med kameran för att ta några bilder att fira återinträdet i bloggosfären med. Is hör visserligen inte till de saker jag gillar, eftersom den står för vinterkyla och av den varan har vi haft mer än nog nu. Däremot upphör jag aldrig att fascineras av alla dess former och färger och hur ljuset bryts i den. Dagsmejan har ju börjat nu och långsamt smältande is kan uppvisa de mest fantastiska former. Alltså svalde jag förtreten och gav mig i kast med att fotografera is för glatta livet.

Nu är jag så förbannat trött på allt det vita och färglösa, så jag släppte loss och lade till lite färg också. Begreppet ”Staffanbilder” roade mig till en början, men nu börjar jag inse att det faktiskt ligger något i det. Därför är det lika så gott att acceptera fakta och tuta och köra.

Jag har ju, som sagt, bott 12 år i Göteborg också och där var det viktigt att passa in och inte sticka ut för mycket. Inte riktigt rätt stad för mig med andra ord. Å andra sidan var jag ju väldigt ung då och en och annan idé var kanske i vildaste laget eller på tok för avancerad för en tonåring utan någon fotoutrustning eller erfarenhet att tala om. Om digitalfotografi visste vi intet och hade någon sagt något om detta då, hade det förmodligen uppfattats som science fiction.

Internet fanns ju inte heller och det hör till en av sakerna jag faktiskt önskar hade funnits när jag var ung. Tänk så mycket information och så lättillgängligt! Förmodligen hade jag lagt ut en och annan bild jag var nöjd med och jag inser idag att det hade varit värdefulla knuffar framåt om jag hade kunnat få feedback redan då. Nåja, strunt i det nu.

Idag kan jag åtminstone göra de bilder jag drömde om att göra då och förmodligen lite bättre och enklare också. Det är jag helt nöjd med och det där med att vara ung på nytt… Nej tack, säger jag, även om jag vet att många önskar sin ungdom tillbaka med tillägget ”om jag få med mig allt jag kan idag och alla erfarenheter jag har”. I mina öron låter det mer än orimligt.

För det första kan vi inte backa tiden och för det andra är det inte ungdomen förunnat att ha de medelålders kunskaper och erfarenheter. Vore det så skulle det förmodligen finnas rätt gott om unga, snygga gubbar och gummor och det tror jag ingen vill uppleva. Det är just den säkerheten man får med åldern som gör att jag glatt ger mig i kast med att göra bilderna på det sätt jag vill. Resten är upp till betraktaren. Det räcker så och så tror jag också att det ska vara.

 

Annonser

5 svar

  1. Mats

    Snyggt… Hade jag inte vetat bättre hade jag trott att motiven var nere nånstans på molekylärnivå eller nåt… Fotat genom mikroskop.. Hursomhelst: Spännande, balla bilder som vanligt. 🙂

    6 mars 2011 kl. 21:46

  2. Den bilden med blå bakgrund är helt fantastisk. Isbiten ser ut som en jättediamant och en stor skatt. Fint att du börjar fotografera i färg. Våren är färg och det svart-vita är vinter och det är vi ju grönlessna på nu

    7 mars 2011 kl. 09:44

  3. Staffan H

    Mats: Tackar så mycket för de vänliga orden! 😀

    Skogsnuvan: Kul att läsa din beskrivning av vad du såg i bilden! Tack för den; jag blev glad av den. Nu är det rätt tid att dra på med lite färg, snart får vi dem alldeles naturligt, men tills dess kan man behöva skarva i lite.

    7 mars 2011 kl. 22:48

  4. Väldigt snyggt med färgtonerna du lagt till.

    9 mars 2011 kl. 08:48

  5. Staffan H

    Sonja: Tack så mycket – jag var på humör att testa något nytt i söndags. 😉

    9 mars 2011 kl. 21:39

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s