Värre än vanligt…

Grafiska tankerötter

Jag stack ut och handlade några prylar på eftermiddagen och eftersom jag skulle åka till ett köpcentrum beläget en bit bort från mina hemtrakter, fick kameran följa med. Mina ärenden gick snabbt att göra och istället för att stå och vänta på bussen eller tåget tog jag en promenad i ett område jag aldrig varit i. Där fanns lite skogsmark och berg också och det dröjde inte länge innan inspirationen och fantasin vaknade till liv och kameran fick börja jobba.

Det kändes onekligen lite som om jag hade hittat tillbaka till mina fotografiska rötter, men det är inte riktigt sant. Vid sidan av den här fria fotografin har jag länge haft ett intresse för att fotografera människor och det har jag nu, sent omsider, börjat göra någonting av. På allvar, kanske är bäst att tillägga, för visst har jag tagit en massa porträtt och sådant genom åren, men bara till husbehov. Nu har jag börjat fotografera modeller, fotomodeller alltså, men det är inget jag tänker lägga ut i bloggen. När jag blir riktigt nöjd med resultaten och har samlat på mig en hög bilder funderar jag på att lägga upp en hemsida, men inte som bloggare utan som fotograf.

Efter mycket om och men och funderande fram och tillbaka har jag bestämt mig för att ja, jag kan kalla mig fotograf när andan faller på utan att segla under falsk flagg. Jag försörjer mig visserligen inte på mitt fotograferande, men ändå. Just det där med porträtt och människor är också att komma tillbaka till mina rötter, för jag fotograferade mycket sådant i min ungdom.

Har jag berättat att i höstas hittade jag flera porträttstudier av en kompis tagna för 35 år sedan. Då tyckte jag inte att bilderna alls dög, men nu som medelålders och erfaren såg jag ju att de var riktigt bra. Synd att inte Internet fanns då och synd att jag inte försökte mig på att få några omdömen av kunniga vuxna, men jag visste inte vart man händelsevis kunde vända sig och vågade inte ens tänka tanken på den tiden. Idag kan jag ibland bli riktigt sur på mig själv för att jag var så räddhågsen och velig samtidigt som jag vet att jag redan då kunde sticka ut hakan och våga ta steget om jag hade bestämt mig för något.

Nu är jag mitt uppe i en ny fas i utvecklingen och det är kul, även om den där tröskeln man ständigt måste ta sig över irriterar mig. Dessutom slåss jag ständigt med Kung Jante som försöker få mig att tro att jag varken kan eller är något. Återigen måste jag lära honom att jag minsann sticker ut så mycket jag vill när och om jag vill och jag kan minsann. Jag vill inte kalla det komplex eller bekymmer utan ett del i utvecklingen när man bestämt sig för att ta ett steg framåt genom att göra något nytt.

Nu har jag börjat semestern, så snart kommer fler bilder från mitt fria fotograferande. Det är precis lika viktigt för mig som att avbilda personer.

Annonser

5 svar

  1. Tycker om det du skriver. Du ska förstås utveckla det du vill utveckla och arbeta vidare med fotograferandet – porträtt och annat – om det är det du vill och känner för. Och att du kan fotografera är inte nåt jag tvivlar det minsta på!
    Det du inte riktigt vågade som ung (yngre?) ska du förstås göra nu. Den där kung Jante kan du stoppa undan i ett mörkt hörn och lägga en filt över – eller ännu bättre gräva ner honom i trädgården. Hej dej, Staffan!

    4 juli 2011 kl. 10:16

  2. Heja dej!
    Skulle det ju stå förstås.

    4 juli 2011 kl. 11:45

  3. Vad spännande att du känner att du vågar och att du utvecklas. Jag tycker mest att jag står och stampar och vet inte riktigt vad jag vill med mitt fotograferande. Men kanske att det är en sån där utvecklingsplatå som man ju hanar på i allt lärande. Jag säger som Gabrielle, Heja dej!
    Ja och så ska jag säga att dina grafiska bilder av rötterna är jätte fina. man kan titta länge på dem och se nya saker.

    4 juli 2011 kl. 16:26

  4. Staffan H

    Gabrielle: Stort tack för dina fina ord! Det är här och nu som gäller och man lever ju bara en gång här på jorden, så det gäller att göra det bästa av tiden och ta vara på chanserna.

    Kersti: Stort tack till dig med! Vi hamnar alla på sådana platåer emellanåt. Ta en titt i kursutbudet inom fotografi och fundera på om du har möjlighet att ta en passande kurs. Det kostar en slant, men det sätter också igång processer i hjärnkontoret som så småningom sparkar en vidare i utvecklingen. Lika jobbigt som nyttigt, säger en som testat.

    6 juli 2011 kl. 01:10

  5. Wow, this is in every rescpet what I needed to know.

    13 december 2014 kl. 13:52

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s