Värre än vanligt…

Vid Håksbergs gruvfält

Jag bestämde mig för att fortsätta min ”gruvserie” här på bloggen. Eftersom jag visade några bilder från Blötberget i mars, kändes det rätt att ta den andra gruvan som avses att återstartas av Nordic Iron Ore, det vill säga Håksberg. Sikten var inte den bästa den dagen, så av naturliga skäl bestämde jag mig för att fotografera det som verkligen framträdde tydligt och som jag kom åt utan att göra något jag inte borde. Avspärrningar etc finns där av en orsak och är man lite säkerhetsfreak inser man det kloka i att respektera dessa.

När jag kom hem och satt och jobbade med bilderna kände jag starkt för att ge dem lite karaktär av 70-tal. Mycket av det jag minns i bildväg från den tiden var korn och hög kontrast och det kändes rätt här. Vad jag är mindre intresserad av att återge är förstås det politiska budskapet som ofta fanns i bilder från den tiden. Jag har inga politiska avsikter med min fotografi, utan betraktaren får tycka och tänka vad han eller hon vill.

Nog om detta. Det finns belägg för att gruvbrytning förekommit i trakten från 1580-talet och gruvbrytning i större skala är känd sedan 1600-talet. Låt vara att driften har varierat i intensitet genom åren, för skiftande konjunkturer är inget nytt påfund och tidvis har detta medfört att driften legat nere helt.

Håksbergs gruvfält är ett omfattande system av flera järnmalmsgruvor. Gruvfältet hör också till ”tyskgruvorna” det vill säga svenska gruvor som ägdes och drevs av tyska bolag under andra världskriget. Efter andra världskrigets slut övertogs dessa gruvor av AB Statsgruvor som fortsatte driften. Med tiden inledde AB Statsgruvor ett samarbete med LKAB som slutade med att bolaget blev ett dotterbolag till LKAB och fick så förbli tills det trädde i likvidation.

Brytningen vid Håksbergs gruvfält upphörde under 1979 och 1981 demonterades pumpar och annat varpå vattenfyllningen började. Nu ser det ut att på nytt bli goda tider för gruvnäringen och nya metoder för brytning och moderna maskiner gör gruvdriften olik den som en gång förekom där.

Det vi ser på bilderna är anrikningsverket och resterna av utfraktsbanan. Som synes ovan går järnvägen förbi och jag fann även rester av stickspår, men de var inte särskilt intressanta att fästa på bild. Annat, som är av större intresse för gruvhistoriker, får jag fotografera vid ett annat tillfälle.

 

Annonser

2 svar

  1. Bilder som väcker känslor!

    26 juli 2011 kl. 10:36

  2. Mira: Tack – det där med gruvor är ju något speciellt både för dig och för mig, men det är något annat också som finns i bilderna. Exakt vad det är har jag ingen uppfattning om, men det är något stort.

    26 juli 2011 kl. 22:02

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s