Värre än vanligt…

Häng med till Folkets Park!

Nu ska jag visa Folkets Park i Bredsjö. Låter ortsnamnet bekant? De som gillar fin och god ost har kanske hört talas om Bredsjö Blå? Jodå, den kommer härifrån Bredsjö mellan Kopparberg och Hällefors. Ost hör till en av de få saker jag inte äter, men jag känner till den lik förbaskat.

Nu är inte Bredsjö enbart ost. Det finns en vacker kursgård också och massor av vacker natur runtomkring. Så finns naturligtvis en Folkets Park. Det känns väldigt svenskt. Mer fakta om fenomenet hittar du här. Jag tänker istället bjuda på en rejäl bildorgie.

Direkt sedan man passerat entrén ska man naturligtvis erlägga inträdesavgiften och den betalar man givetvis i en för ändamålet avpassad byggnad.

Att det inte är fråga om en helt övergiven och bortglömd anläggning jag besökt får väl den här bilden utgöra bevis för, även om själva parken kanske sett sina bästa dagar. Eller är det kanske så att inställningen till det ideella och idéburna arbetet kanske har förändrats med tiden precis som vår livsstil?

Ett synnerligen dansant hus skulle jag vilja påstå. Förr var det inget ovanligt att stora och kända artister – från Zarah Leander till Thore Skogman – uppträdde i Folkparkerna, men idag är det väl mest så kallade dansband som låter sig engageras där. Ska jag vara ärlig – och det brukar jag försöka vara – så är det förmodligen väldigt få Folkparker som kan erbjuda det som ett framträdande av nutida stora artister fordrar i fråga om teknik, elförsörjning, utrymme osv.

Stånd för korv, glass och dricka kanske? Helt uppriktigt talat har jag faktiskt aldrig satt min fot på något evenemang i en Folkpark. Däremot låg det fortfarande en kännbar stämning av fest, förväntan, nyduschade människor, finkläder på, dans och nöje över Folkets Park i Bredsjö. Den kanske inte syns i bilderna, även om jag hoppades att kameran kunde förmedla lite av den outtalade känslan, men den kändes tydligt på plats.

Om inte annat kan man alltid köpa en lott och drömma om någon fin vinst. Ett par kilo av ett erkänt gott kaffe brukade sitta fint förr. Vad vinner man idag? Inte den blekaste aning, tyvärr.

Sedan man sakligt konstaterat att man drog några nitlotter kan man slå sig ned på en bänk och begrunda tingens ordning här i världen. Om inte annat kan man glädjas i det tysta åt att intäkterna från lotteriet går till något bra ändamål som många får glädje av.

Kulörta lampor – ett måste för att visa att nu är det fest och vardagen med alla dess bekymmer och bestyr äger inte tillträde till området.

En Folkpark är inte bara ”I afton dans” utan kan användas mitt på blanka dagen också och då kan det vara praktiskt med lekredskap så barnfamiljer kan komma dit för att lyssna på eller delta i vad det nu kan vara, samtidigt som barnen får något att göra så det inte blir så tråkigt för dem.

Konstverk eller lekredskap? Inte den blekaste aning, men jag tycker den är fin. Det får räcka med det!

Vem hittar man i Bredsjö Folkets Park om inte självaste Hjalmar Branting. Återigen vill jag påpeka att den här bloggen inte har något med politik att göra – jag fotograferar det jag ser som den fotograf jag är – men jag tycker också att det finns ett värde i att dokumentera saker i bild.

Vad är väl naturligare än ett Folkets Hus i en Folkpark? I Bredsjö ser det ut såhär. Jag tycker det är en fin byggnad! Ett anslag meddelade att om några veckor skulle det bli ett evenemang där. Under ytan finns det liv, den saken är klar, och därmed var det slut på mitt besök i Folkparken.

Annonser

3 svar

  1. Det verkar som om herr Branting hamnat en smula på snisk i tillvaron. Och jag kan inte rå för att jag funderar på hur den kulörta lampan ser ut utbytt mot en föreskriven lågenergilampa. Kulörta lågenergilampor? Du har verkligen lyckats få fram den lite småregniga melankolin i en, i alla fall över sommaren, övergiven folkpark…

    27 juli 2011 kl. 11:03

  2. Nu väckte du minnen. Våran folkets park låg i Hammarstrand och hette ”Kul i Backen ” och där var det artister och dans varje fredag hela sommaren. Fina artister har man sett, man lärde sig dansa gammaldans på logen och modernt på stora banan, man kunde köpa lotter och varmkorv och det var HÄRLIGT
    Tyvärr är det slut på allt där och det står tomt och tyst.

    30 juli 2011 kl. 01:11

  3. Staffan H

    Mira: Min tolkning är att Branting bevisar att politisk balansgång inte är något nytt påfund. 😉

    Kulörta lågenergilampor hör till de saker jag har svårt att tro på; det krävs nog energi för att hålla färgen och har man inte den glöd som krävs så…

    Skogsnuvan: Jag misstänkte det, för det är inte svårt att föreställa sig folkparkernas betydelse ute i landet och framförallt ute på landet om man får uttrycka sig så. All utveckling är inte av godo alla gånger.

    30 juli 2011 kl. 15:18

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s