Värre än vanligt…

Jag är nog lite småtokig

För snart två veckor sedan fick jag för mig att titta på en fotoaffärs hemsida. Det kanske jag inte borde ha gjort, för jag konstaterade att de hade tokrea på kameror av ett märke jag gillar. Två minuter senare var jag på väg ut genom ytterdörren och ungefär en timme senare var jag på väg hem med en ny digital systemkamera, en fullformatare till på köpet.

Rean till trots kostade det ju en slant, men den gamla digitalaren är nu såld och jag har testat den nya kameran och måste säga att jag är väldigt nöjd med den så här långt. Den känns väldigt exakt och pålitlig och hittills har jag kommit hem med det jag fotograferat som jag fotograferade och upplevde det vid fototillfället. Jag vågade mig faktiskt på att köra en fotosession med en modell med den nya kameran härom dagen. Det kanske inte låter så märkvärdigt (och det är det inte heller) men jag brukar ta god tid på mig att lära mig och vänja mig vid nya prylar. Jodå, även här höll kameran måttet.

Bilden ovan hade visserligen gått att fånga även med den gamla kameran, men det gick lekande lätt med den nya. Lite brus förstås, men det struntar jag oftast i. Jag drabbades nämligen av Sune Jonssons finger härom veckan. Ok, jag talar i gåtor, men jag ska förklara.

Jag satt och redigerade en bild och fann bara fler och fler fel som jag tyckte borde rättas till. Justeringarna blev så många och omfattande att datorn fick svårt med minnet till råga på eländet. Surare än sur avbröt jag jobbet och började bläddra i boken ”Och tiden blir ett förunderligt ting” med fotografen Sune Jonssons fantastiska bilder. Bilder från en svunnen tid, mestadels i Norrland, personligt, vackert och respektfullt fångade.

Plötsligt fastnade min blick på en bild i vilken en tydlig korrigering gjord under mörkrumsarbetet syntes. Man lägger förmodligen endast märke till den om man själv är insatt i processen, men Sune Jonsson var en fotograf som var mycket noga med mörkrumsarbetet, ansåg det viktigt och brukade därför inte lämna något åt slumpen. Huru härmed? Tja, jag kunde ju sakligt konstatera att bilden funkade utmärkt trots detta och slutsatsen jag drog var att allt behöver inte vara hysteriskt perfekt.

Dagen därpå började jag om på ny kula med redigeringen, struntade i några små skönhetsfläckar och tänka sig – jag blev nöjd med resultatet. En fingervisning från ett svunnet Norrland pekade ut en rimlig nivå åt mig. Den är jag tacksam för och ska fortsättningsvis hålla mig till.

 

Annonser

3 svar

  1. 🙂

    18 augusti 2011 kl. 09:02

  2. Si så där ja. Lite ljusare och din glädje över en ny kamera lyser igenom. Nu ser jag fram emot nya, färgranna och ljusa och fina bilder . Hösten är snart här och lyser ju av färger både här och där.

    20 augusti 2011 kl. 09:11

  3. Staffan H

    Mira: Just så!

    Skogsnuvan: Jag har just kommit till slutsatsen att det är bra att vara förnuftig med pengar och sånt, men f-n så trist. 😉

    20 augusti 2011 kl. 22:49

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s