Värre än vanligt…

Kina slott

Det här inlägget har jag haft bilderna klara till en tid, men först nu har jag möjlighet att skriva inlägget och publicera det och därav somriga bilder när det är höstligt ute. Alltnog, jag bestämde mig snabbt för att inte inleda inlägget med en konventionell fasadbild av det lilla slottet – för mig kändes det mer rätt att så att säga titta in i den sällsynta miljö som Kina slott och området runtomkring utgör. Därför börjar vi med att närma oss slottet från sidan.

Sådär ja, nu är vi inne på planen framför slottet. Det första Kina slott var av trä och uppfördes under stort hemlighetsmakeri för att överlämnas som en födelsedagspresent från kung Adolf Fredrik till hans drottning Lovisa Ulrika år 1753. Drottningen blev mycket förtjust i presenten, för eftersom Ostindiska kompaniet (och dess motsvarigheter i andra europeiska länder) börjat segla på Kina, hade intresset för kinesisk och japansk konst och kultur vaknat till liv och blivit högsta mode i Europa.

En ny huvudbyggnad i tegel började byggas 1763 som ersättning för träslottet. Slottet hade nämligen börjat angripas av röta. Det nya lustslottet fick exotiska dekorationer och ett böljande, grönt tak. Arkitekt var slottsarkitekt Carl Fredrik Adelcrantz. Det var förmodligen ett styvt jobb att förena exteriörens ”kinesiska prägel” med europeisk rokoko i interiören. Inredningsarbetena leddes av hovintendent Jean Eric Rehn. År 1769 stod det nya Kina slott klart.

Redan 1754-1755 hade byggandet av två större paviljonger, Kungens paviljong och Confidencen, inletts. Eftersom dessa redan från början var byggda i sten, kom det första Kina slott att te sig rätt anspråkslöst, så rötangreppet kom nog som en skänk från ovan trots allt. Paviljongerna kunde användas under tiden det nya Kina slott byggdes.

I Confidencen, som vi ser på bilden, kunde den kungliga familjen äta ”en confidence” det vill säga ”i förtroende”. Genom ett sinnrikt maskineri kunde middagsbordet dukas i våningen under och sedan hissas upp genom golvet. Serveringshyllor med olika rätter kunde också komma upp genom golvet. Med detta sinnrika arrangemang  behövdes endast ett minimum av tjänare och kungafamiljen kunde samtala ostört utan lyssnande betjäning under måltiden.

Till kungens paviljong flyttades hans svarvkammare från Drottningholms slott. Adolf Fredrik har genom tiderna fått en etikett som hängiven svarvare påklistrad, men i ”Biljarden” vid Kina slott, dit svarvstolen, svarvjärn och diverse andra verktyg flyttats, satt ett anslag som upplyste om att belägg för att han verkligen var det saknas och det finns inga arbeten som han med säkerhet utfört bevarade. Däremot finns det bevarade räkenskaper som bevisar att Lovisa Ulrika beställt material avsett att användas till svarvning.

Kungliga personer som ägnade sig åt hantverksarbete – hur går det ihop med den tidens krav? Jo, det var inte bara intresset för Asien som dominerade. Det var även ”inne” bland högre ståndspersoner att ägna sig åt sådana sysselsättningar som att svarva i trä och jag misstänker att den hobbyn bekom många av dem väl.

En annan anledning till att svarvkammaren flyttades till Kina slott var också att kungaparet höll Kina slott som en privat angelägenhet. Byggandet hade bekostats med deras privata medel – inte med statens – och Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika levde där ett liv som var annorlunda än det stela, formella och av plikter fyllda liv de annars levde på Drottningholm och Stockholms slott. Det faktum att de levde en sorts privatliv där medförde att Kina slott blev en av sin tids mest exklusiva miljöer, både konstnärligt och samhälleligt. En inbjudan från kungaparet till Kina slott var det verkliga ynnestbeviset och lycklig den som fick en sådan.

Att bo där var det dock inte fråga om. Ingen har, såvitt man vet, övernattat i slottet. Efter en dag på Kina slott återvände man till Drottningholm.

Drottning Lovisa Ulrikas idoga byggnadsverksamhet gjorde att hon drog på sig stora skulder och 1777 lät Gustav III staten lösa in hennes skulder mot att hon avsade sig dispositionsrätten över Drottningholm och dit räknades även Kina slott. Från att ha varit en privat tillflyktsort för kungafamiljen, blev nu Kina ett utflyktsmål för kungaparet dit även hovet skulle följa med. Gustav III verkar ibland ha varit något obeslutsam om måltiden skulle intas på Drottningholm eller på Kina slott och kunde ändra sig flera gånger samma dag, vilket ledde till viss irritation hos hovfolket, damerna i synnerhet, eftersom anbefalld klädsel var olika beroende på om man var på Drottningholms slott eller på Kina slott.

Förfallet som drabbade Drottningholm efter Gustav III:s död tycks inte ha drabbat Kina slott lika hårt. Kanske för att slottet var så litet och därmed lättare att underhålla, men kanske också för att den Kina-inspirerade anläggningen tidigt blev ett populärt utflyktsmål för stockholmarna. Redan på 1830-talet ordnades bostad åt en vaktmästare i Svarvareverkstaden. Hans arbetsuppgift var att, utklädd till kines, guida besökare i slottet.

Ett populärt och därtill trevligt utflyktsmål är det fortfarande och dess otroligt vackra inredningar och föremål är värda ett besök. En servering finns i anslutning till slottet (öppethållandet varierar beroende på säsong) och där kan man  få sig något till livs i lite lugnare miljö än vid Drottningholms slott.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s