Värre än vanligt…

Nyttobyggnader

Nyttobyggnader hör till de byggnader som oftast glöms bort i bildsammanhang, såvida inte bildkompositionen tillförs något av en lada, ett uthus, ett torrdass eller vad det nu kan vara. Alltså bestämde jag mig för att ge dem lite plats här. Det här huset är byggt i en sluttning och hela byggnaden har anpassats därefter. En smart och ovanlig lösning, för jag kan inte påminna mig om att jag sett något liknande tidigare. Å andra sidan kan det också bero på att jag inte tittat efter så noga.

Ett mindre, Gudfruktigt hus på landet eller ett mindre Gudfruktigt hus på landet? Ett utelämnat kommatecken kan ställa till förtret ibland. Jag tror i varje fall inte att den här lokalen längre används som frikyrka och Gudstjänstlokal. Eftersom jag är som jag är, ser jag naturligtvis användningsområden för sådana för fotografiska ändamål men det får stanna vid tanken.

Uppfinningsrikedomen vad gäller anpassning till nya eller andra ändamål är stor i Sverige. Det estetiska kanske lämnar en del att önska, men det hör väl till att det ska få stryka på foten för det praktiska ibland.

Dörrarnas placering är förmodligen också en anpassning till det praktiska och det ovanliga ger något särpräglat åt huset. Snö hör visserligen inte till det bästa jag vet, men vid tillfällen som detta skapar snön en lugn inramning och låter byggnaderna tala på ett annat sätt än om jag hade fotograferat dem sommartid med lövverk, buskar och allt det där.

Annars då? Jo jag har insett att jag är en hopplös kontrollfreak, sannolikt en ”yrkesskada”. När jag tänker efter inser jag ju att jag bara haft servicebetonade yrken och då gäller det att göra sitt bästa för att hålla kunden nöjd och glad. Oftast har det varit fler än jag inblandade i detta och då gäller det att förvissa sig om att det går som önskat, åtminstone någorlunda nära för det går sällan som man tänkt sig. Härom dagen tyckte jag att det här draget i mig började ta över lite väl mycket så nu har jag inlett ett projekt med att utveckla mig till en kontrollfreak inom rimliga gränser.

Inom fotografin har jag dock för det mesta jobbat efter mottot att lämna lite åt slumpen också. Det tror jag är klokt att göra, för slumpen kan både ställa till det och göra det lilla extra. Ändå inser jag, om än under protest, det nödvändiga i att behärska dagens kyliga digitala fototeknik. Först jobbade jag i GIMP, nu har jag jobbat med Photoshop ett tag och det är nu dags att vässa kunskaperna ytterligare, så jag har köpt en kurs. För ovanlighetens skull kom jag över en kurs till rimligt pris så snart ska jag lägga ner några kurstimmar på att förkovra mig ytterligare.

Det konstiga är att jag normalt sett inte har några invändningar emot utveckling, förändring och nytänkande, men den utveckling vi just nu genomgår känns osund. Vi vill gärna värna om miljön på alla tänkbara sätt och det är bra. Därför kommer det energisnåla apparater till våra hem. Det är också bra. Mindre bra är att vi tenderar att skaffa fler och fler apparater, så elförbrukningen ökar istället för att minska.

Elektroniken utvecklas snabbt – på gott och ont. På gott därför att rätt använd underlättar den våra liv, på ont för att utvecklingstakten är så hög att prylarna är omoderna efter ett par år, även om det finns tid kvar på den tekniska livslängden. Resultatet torde bli ett rejält elektroniksopberg. Mycket går förstås att återvinna, men ändå. Snällt mot plånboken är det inte heller att köpa ny dator, skrivare, mobiltelefon, kamera mm vartannat år sådär. Det kostar verkligen att ligga på topp.

Sedan kan jag ibland fundera rent etiskt var gränserna går. Många modeller har höga krav på att fotografen ska vara slängd i konsten att retuschera bilderna i Photoshop. Det finns inga gränser för vad man kan göra. Jag brukar alltid retuschera bort finnar, blemmor och andra temporära skönhetsfläckar. Utöver detta nöjer jag mig oftast med att lägga ljus i ögonen, fixa tänderna så de ser vitare ut om så behövs och om det är en kvinna jag fotograferat kan jag softa huden lätt för ett snyggare resultat. Du skulle bara veta vad man kan göra med en bild idag.

Digital makeup, fixa ögonbrynen så de blir hypersnygga, slimma in en för stor bakdel (enligt vems uppfattning?), öka på bysten, trolla bort hakor och så vidare på en lång, lång lista. Resultatet blir förstås väldigt fräscht om en kunnig retuschör ägnat tid åt bilden, men hur sant och naturligt är resultatet i form av den färdiga bilden? Naturligtvis ska en bild vara snäll mot den avbildade, men ska man verkligen arbeta för hypermanipulerat resultat istället för att jobba med att ljus, posering och andra tekniker? Hur uppfattar unga flickor dessa bilder och vad får det för konsekvenser? Det är mycket att tänka på och ta ställning till i dessa tider.

Kanske är det därför jag börjat läsa en bok om forna seden, även kallad Asatro. Jag lånade ”Asa-Tors hammare” av Ebbe Schön på biblioteket och tycker den bjuder på intressant läsning. Det var mycket jag inte kände till om den mytologin och här får jag en uppfattning om karaktärer och egenskaper som är levande, bitvis mustig och ofta lite spännande. Att krypa upp i soffan med en alldeles vanlig, hederlig bok och låta sig uppslukas av läsningens mysterier är fortfarande en väldigt mysig sysselsättning.

 

Annonser

3 svar

  1. Snyggt och klokt som vanligt! Och Ebbe Schön… Nu ska jag verkligen ta mig samman och skriva till honom innan han försvinner. En vän på Facebook hade en fråga om varför flyttblock vänder sig vid lukten av nybakt bröd…

    24 februari 2012 kl. 09:54

  2. Dina bilder är så bra såå men jag förstår inte riktigt varför du helt plötsligt lagt in en så svart och dyster bakgrund.
    Vore det inte dags att lägga ut en ljusgrön och vårlik bakgrund nu så säg

    5 mars 2012 kl. 11:27

  3. Staffan H

    Mira: Tackar så mycket för de orden!

    Skriv till Ebbe Schön snarast! Han verkar besitta intressant kunskap i massor.

    Anita B: Tack! Bloggens bakgrund är ett fast tema. Det finns visserligen en mängd olika att välja bland på WordPress, men dels ska det funka för bilder (och helst vill jag kunna visa dem i bra storlek), dels ska jag ha tid och lust att sitta och pyssla med att få allt på plats och se vettigt ut. Eftersom jag någon gång blivit biten av latmasken, drar jag mig för det jobbet, men en dag… kanske… 😉

    7 mars 2012 kl. 22:43

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s