Värre än vanligt…

Uppochnedvända världen?

För ovanlighets skull sken solen från klarblå himmel, den här sommaren har inte bjudit så mycket på den varan, varför tillfället måste tas vara på. Alltså packades de infraröda filtren ned i kameraväskan, stativet under armen och så iväg för att vända uppochned på världen. Första anhalten blev Rålambshovsparken. Här är en gång- och cykelbana tolkad på mitt vis.

Plötsligt blev det månsken – eller så var det bara jag som ville leka där igen. Jag växte ju upp på Kungsholmen så till Rålis har man följt med på åtskilliga promenader med hunden, åkt skridskor, farit fram som en idiot på cykel och lite till, tror jag. Jag minns vårvintrarnas hundproblem. På den tiden hade vi en labrador och hon älskade att bada, så när hon fick se öppet vatten efter vinterns is skulle hon i direkt för att ta sig ett premiärbad. Hon hade mycket svårt att förstå varför hon inte fick hoppa i.

Ny bebyggelse i närheten av Rålambshovsparken kan man också passa på att ”dokumentera” när man ändå är där. Jag är åtminstone glad för att man försökt anpassa de nya husen någorlunda efter de kringliggande funkishusen. Abrupta stilbrott är sällan lyckade, åtminstone inte om du frågar mig.

Ska det vara så ska det! Ska man vända ut och in på begreppen kan man köra max vidvinkeleffekt och krascha perspektivet med besked på bilden. Stockholms stadshus i annorlunda tappning skulle kanske bilden kunna kallas i all blygsamhet?

Mitt hatobjekt nummer ett kändes också som ett bra offer för kameran den här dagen. Huset är stort, klumpigt och oproportionerligt och tar definitivt ingen hänsyn till den kringliggande arkitekturen. Istället gör det sitt bästa för att slå ihjäl omgivningen och domdera över densamma. Nu har jag förmodligen dragit på mig ett antal ovänner, men det struntar jag i.

Det går förstås också att använda tekniken till att åstadkomma ”normala bilder”. Här är ett exempel där jag inte dragit IR-effekter till sin yttersta spets. Istället ser det ut som ett lätt åldrat foto med dramatisk himmel. Det känns som en bra bild att avsluta det här inlägget med.

 

Annonser

4 svar

  1. Ser ut som om du roat dig ordentligt och som du vet gillar jag färg så jag ser med nöje på dina lekfulla bilder. Håller med dig om det där huset. Som en klump ser det ut.

    26 juli 2012 kl. 08:34

  2. Oj, det var väldigt kraftfulla bilder. Det är väl att det är så oväntat att det ser ut så där. Månskensbilden – bild nr 2 – tycker jag nästan är lite ruskig.
    Den där högen armeringsjärn (som jag tycker det ser ut som – grått och trist och spretigt) bredvid Stadshuset tycker jag också hjärtligt illa om. Den ser faktiskt bättre ut på din bild än i verkligheten.

    26 juli 2012 kl. 23:14

  3. Skogsnuvan: Roligt hade jag, även om de tog tid att göra. Jag tror man behöver vända uppochned på begreppen ibland. 🙂

    Gabrielle: Den teknik jag använt mig av resulterar i väldigt klatschiga färger. Jag har inte fått grepp om den riktigt ännu, men det börjar lossna så smått och kul är det att göra dem. Förstår att du satte i halsen när du såg dem. 😉

    29 juli 2012 kl. 19:29

  4. Janicke

    Oj vilka härligt roliga bilder!
    Och hatobjektet är du inte ensam om.

    19 oktober 2012 kl. 19:28

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s