Värre än vanligt…

Inte på samma våglängd

Jag har just insett att jag är hopplöst efter min tid vad prylar beträffar. Någon iPhone eller androidtelefon äger jag inte, ej heller har jag någon iPod eller iPad eller motsvarande. Värst av allt är nog att jag, ärligt talat, inte saknar det heller. Jag har en mobiltelefon, men den har några år på nacken. Den får gå så länge den går. En laptop har jag också. Den är drygt ett år och var ett nödvändigt köp för att kunna köra Photoshop utan att behöva få upp den där irriterande rutan om att minneskapacitet saknades.
Mitt mobiltelefonanvändande begränsar sig till sms och kortare samtal. Jag är inte intresserad av att avhandla ditt och datt precis varsomhelst närsomhelst. Snacka med släkt och vänner gör jag helst i hemmets lugna vrå och då i en alldeles vanlig telefon, såvida det inte är fråga om kortare samtal för att lämna ett besked och liknande. Inte för att jag har några snaskiga sensationer att komma med, men det måste vara tämligen ointressant för allt och alla att lyssna till just ingenting. Så brukar mina tunnelbaneresor vara – ackompanjerade av en kakafoni av ringsignaler och pågående telefonsamtal, smsande eller spelande. Jag är, som sagt, långt efter min tid.

Häromveckan fick jag också höra att det kommer uppdateringar till digitalkameran som man kan ladda ned och installera om man vill hänga med i svängarna. Hu så modernt! Nu har min värld rasat samman, för jag levde i föreställningen att en kamera är som den är så länge man har den. Jag har tittat på den senaste uppdateringen till min kamera, men undrar om jag verkligen ska ha den trots att den är alldeles gratis. Har jag kanske missat någon version jag skulle behöva? Har några fotograferingar framför mig de närmaste dagarna och vill kunna lita på att kameran funkar som avsett. Det där med uppdatering får nog vara, eller kan man övertala någon som är bättre insatt i sådant än jag att göra det åt mig? Man ska ha programvara att installera uppdateringen via gudbevars. Vanlig film och slabb i mörkrummet börjar kännas som ett riktigt trivsamt alternativ.

Ett och annat kunde förstås vara kul prylar, men vad skulle det kosta mig att haka på den trenden? För mig som har bil, hus, hyreslägenhet plus fotografering som hobby och en lön att leva på känns det inte riktigt realistiskt. Då måste något plockas bort. Vill jag det?

Sedan undrar jag över de miljömässiga aspekterna. Vi talar så mycket om miljön hit och miljön dit. Att minska elförbrukningen är ett av EUs mål. Istället ökar elförbrukningen på grund av alla elektroniska prylar vi skaffar. Vi har fler teveapparater i våra hem, alla i familjen har varsin dator och så ska ju alla bärbara elektroniska prylar laddas upp. Trots att jag inte har så värst många elektroniska prylar, tycker jag ändå att jag måste resa till Bergslagen med ett koppel av laddare och ve mig om jag glömmer någon. Då funkar inte rakapparaten, mobiltelefonen eller kameran rätt vad det är.
Många vill ju vara först med det senaste, eller så blir man tvungen att byta ut fungerande apparater mot nya eftersom de blivit föråldrade och därmed behäftade med felet att inte längre hänga med i svängarna. Håller det nya sopberget på att mestadels bestå av kasserad elektronik? Vad finns det för ämnen med negativ inverkan på miljön där? Jag vet att batterierna inte är snälla mot miljön och ska lämnas till förstöring under kontrollerade former. Vissa apparater innehåller dock ett litet batteri för backup – några funktioner i grunkan är igång trots att den är avstängd – och dessa brukar man inte komma åt. Det är bara att hoppas på att de batterierna tas om hand på skrotningsstället.

Det är också känt faktum att man åtminstone förr använde kemikalier att behandla viss elektronik med, men de kanske har ersatts med miljövänligare alternativ. Gott om plast och olika metaller lär det dock bli när vi bygger vårt elektroniska sopberg i allt högre tempo eftersom vi gör oss så beroende av den.

Slutsats: prylar kan vara roliga att ha, men man ska också tänka hela vägen.

 

Annonser

5 svar

  1. Klok och eftertänksam som vanligt! Heja dig!

    29 augusti 2012 kl. 10:40

  2. Kanske är vi gammaldagsa och jag är värre än du för jag har inte platttv eller ens en laptop och min gamla mobil skulle dom flesta skratta åt men vad sjutton. Jag klarar mig bra ändå och saknar inte nymodigheterna. Lägger heller mina pengar på dans och roliga äventyr än på elektronik. Äsch låt dom hålla på och fåna sig. Dom mår säkert inte bättre för det. Ju fler prylar man har desto mer som kan krångla

    30 augusti 2012 kl. 17:21

  3. Men dom nya telefonerna har man ju inte för att ringa med? Hur tänkte du nu? 😉
    Jag älskar min iphone men jag ringer och sms.ar väldigt sällan. Och jag har mina mobiler tills dom går sönder – sen köper jag en ny modell. Tyvärr håller ju nya prylar max tre år.

    1 oktober 2012 kl. 03:48

  4. Kom igen Staffan. Jag saknar dina fina bilder och dig också föresten

    12 oktober 2012 kl. 10:04

  5. Janicke

    Vi är fler än vad man kan tro, vi som, som det sägs är efter vår tid, och njuter av det.

    19 oktober 2012 kl. 19:22

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s