Värre än vanligt…

Finns det någon som minns det här?

_MG_1933 Bloggver

Eller vad som dök upp i huvudet på en medelålders herre – om inte annat är det en användbar underrubrik. För några månader sedan började jag undersöka vad som gömde sig i några kartonger på vinden. De har så att säga aldrig öppnats och fått innehållet genomgånget förrän nu. Det var då jag hittade den här lilla flaskan med korrekturlack. Proppen måste vara tät och bra, för innehållet var fortfarande lättflytande och förefaller vara i skick som hade jag köpt flaskan igår.

Korrekturlack användes för att rätta skrivfel på stenciler. Som ni förstår har flaskan några år på nacken och jag törs nog påstå att den är inköpt någon gång i skiftet mellan 70- och 80-tal. Jag var då aktiv i en förening och ägnade då mycket tid åt att, tillsammans med två andra medlemmar, ge ut ett medlemsblad till den aktiva skaran. Stenciler användes för mångfaldiga skriften.

För oss som gick i skola på 60- och 70-talet var stenciler vardagsmat, men för senare tiders barn måste det framstå som något synnerligen primitivt och musealt. Själva stencilen bestod av ett stencilstöd av lite tjockare papper, ett tunt karbonpapper och så själva stencilen med markeringar inom vilka texten skulle skrivas beroende på vilket pappersformat som skulle användas. Allt hölls samman i överdelen av själva stencilstammen som även användes för att fästa den färdigskrivna stencilen i stencileringsapparaten.

Stencilen skrevs på skrivmaskin och man skulle inte ha färgbandet inkopplat; alla skrivmaskiner hade ett stencilläge för färgbandet som markerades med vitt. Typerna slog då hål i stencilen genom vilka färgen trängde ut och gjorde avtryck på papperet när man sedan drog dem i stencileringsapparaten. Det gällde att ha rätt anslag så inte bokstäver som a, o, e med flera ramlade ut med fula plumpar som följd.  Ibland (ganska ofta i mitt fall) var tangentfelsnisse framme och så fick man rätta den felaktiga bokstaven genom att måla över den med korrekturlacket. När detta torkat kunde man skriva den rätta bokstaven.

Färgen som användes köptes hos välsorterade kontorsvaruhandlare i decimeterhöga burkar och påminde mest om svart skokräm i konsistensen och var ungefär lika smetig om man inte såg upp. Papperet som användes skulle helst vara 80 gramspapper avsett för duplicering och förvaras torrt så det kunde suga åt sig färgen. Upplagan skulle också ligga till tork ett tag innan den kunde hanteras, för annars kunde det bli en rätt kladdig tillställning.

Mina vänner och jag tillbringade åtskilliga kvällar och snudd på nätter med det här arbetet. Åtskilliga liter te dracks under arbetets gång och emellanåt festade vi på djupfrysta äppelmunkar. Mikrovågsugnarna hade inte slagit igenom ännu, så de tinades i ugn innan vi högg in på dem – bara för att konstatera att de var varma på ytan, men någon centimeter därunder var de fortfarande djupfrysta. Vad gjorde det? Vi doppade dem i teet om det var riktigt illa och gnagde i oss dem med glatt humör.

Idag fattar ingen av oss hur vi kunde lägga ner så mycket tid och arbete på detta, texterna vi skrev var ungdomligt naiva och snudd på pinsamt dåliga, men roligt hade vi även om vi blev osams och sams igen ett antal gånger per arbetskväll.

Det gick visserligen att rita på en stencil, men då fordrades en underläggsplatta av plexiglas och speciella ritverktyg i form av pennor med fina sporrtrissor på eller kulformad spets, för annars föll det ritade ut ur stencilen och kvar stod man med ett stort hål. Elektriskt framställda ”brända” stenciler fanns också, men någon sådan utrustning hade vi inte. Det hade däremot en annan medlem via ett annat engagemang, så vi tänkte både en och två gånger innan ”redaktörerna” bestämde sig för att ta in sådant material.

Det hände någon enstaka gång att vi lyxade till det med ett omslag gjort i kontorsoffset. Jag minns bestämt att jag ville slå på stort inför stundande jul- och nyårshelger, så jag slog knut på mig själv och ritade efter allra bästa förmåga, det vill säga tämligen mediokert, och när jag var nöjd med teckningen satt jag med ett original som måste ritas rent efter allt suddande och ändrande.

Nöden är ju uppfinningarnas moder, så jag väntade tills de andra i familjen gått och lagt sig innan jag skred till verket. Fram plockades snabbt en gratängform av eldfast glas och den elektriska adventsljusstaken lades ned på köksbordet. Nu var det bara att ta ett nytt, vitt papper och lägga över förlagan, placera det ovanpå den uppochnedvända gratängformen och lägga adventsljusstaken vid sidan och med hjälp av detta ”ljusbord” gick kalkerandet som en dans. Påföljande dag kunde jag smita vägen om ett tryckeri och få det tryckt. Jag minns fortfarande att  jag inte tordes presentera räkningen för föreningen, men å andra sidan var det ingen större kostnad så jag drabbades inte särskilt hårt.

Med de möjligheter som dagens teknik ger hade det varit en enkel match att ge ut ett sådant medlemsblad och få det mycket snyggare därtill, men då visste vi inget annat sätt och hade förmodligen sett ut som tre fågelholkar om någon hade berättat om sådana möjligheter. Datorer hade visserligen börjat komma, men då kallades de för ”hemdatorer”, ansågs mest vara elektroniska leksaker och de program vi idag tar för självklara var då en utopi och därför gick det alldeles utmärkt med skrivmaskin på den tiden.

 

Annonser

2 svar

  1. Jo då nog minns man Vilket stök det var och jag kan känna lukten av stencilern, lite spritig och frän och ljudet när man tryckte ut dom. Vi höll på med det på skolan. Föresten blev jag glad när du äntligen gjorde ett blogginlägg. Sitter här i Skåne och skriver på en konstig liten laptop så du får ursäkta om det blir stavfel för jag kan inte rätta dom.

    25 mars 2014 kl. 09:22

  2. Skogsnuvan: Vissa tidiga intryck går visst inte ur… 🙂

    25 mars 2014 kl. 22:53

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s