Värre än vanligt…

Fler kontorsminnen

När jag nu har börjat skriva om hur det kunde vara på ett kontor för sådär 35 år sedan, dyker fler minnen upp i huvudet. Alltså är det väl lika så gott att skriva en bloggserie om detta. Man kanske kan kalla det för nutidshistoria. Samtidigt visar det på hur snabbt utvecklingen gått de senaste 30 åren jämfört med de 30 år som föregick dem.

När jag började jobba var det skrivmaskinen som regerade när det gällde utskrifter av olika slag. Datorer fanns visserligen på kontoret, men då var det vissa avdelningar som gjorde olika typer av registreringsjobb och hanterade vissa uppgifter som använde dessa och terminalerna var anslutna till en stordator. Det var lite av teve förr i tiden – det fanns bara en kanal på dem. Andra fick fylla i listor för hand som sedan stansades för att kunna hanteras vidare.

Vilken typ av skrivmaskin som användes/tilldelades berodde naturligtvis på vilket jobb man hade. Sekreterarna hade naturligtvis elektriska skrivmaskiner, medan resten oftast hade manuella maskiner. IBMs skrivmaskin med kula var den vanligaste, den var något av skrivmaskinernas Rolls Royce, men även Facit fanns representerat.

Kopieringsmaskinernas intåg på kontoren hade visserligen gjort alla avskrifter som förr brukade behöva göras onödiga – jag tror ingen saknade dem – men inom sjöfarten blåste knapphetens kalla vindar, så brev skrevs fortfarande med kopieset med karbonpapper. Eftersom fotostatkopior kostade, uppmanades alla att använda karbonpapper för att hålla kostnaderna nere. Det var väl inget som direkt ifrågasattes då.

Moderna skrivmaskiner fanns det alltså, men några hade kvar elektriska maskiner av lite äldre typ. En sekreterare vägrade tydligen att gå med på byte till en modernare maskin utan höll envist fast vid den maskin hon troligen använt sedan någon gång på 50-talet. Då var den förmodligen ett underverk av modernitet och utveckling. Att den sett sina bästa dagar framgick nog för alla som läste den skrift den gav ifrån sig, men för henne var det en trogen arbetskamrat från vilken man inte kunde skiljas. Hon fick behålla den tills hon gick i pension.

Några hade så moderna saker som ordbehandlingsmaskiner, beroende på vad för sorts skrivjobb de brukade utföra. Sådana fanns dessutom på vad man kallade sekretariatservice, alltså en sorts ”skrivöar” som betjänade olika avdelningar. Tack vare dessa hade man kunnat minska antalet tjänster med maskinskrivning som huvudsaklig uppgift. De första ordbehandlingsmaskinerna jag såg jobbade med magnetkort. Om jag minns rätt, rymdes omkring 75 rader text på ett sådant. Det låter ofattbart idag, men de möjligheter till redigering och andra finesser det medförde var förmodligen något av en revolution då.

Magnetkorten ersattes av maskiner med floppy disks, alltså disketter om 8 tums storlek. De rymde betydligt mer och maskinerna fick ett teckenfönster så man behövde inte alltid ha utskrift inkopplad, vilket var bra när man skrev in texten. Själva utskriften gick snabbt och skedde med typhjul som väsnades ordentligt. Jag minns att hastigheten fascinerade många.

Det revolutionerande med de här maskinerna var just möjligheten att lagra text och kunna redigera den tills man var nöjd med den. Massor av tid och onödigt arbete kunde därmed sparas in, så jag vill allt tro att investeringen i maskinerna betalade sig rätt snabbt. Att redigera text var rätt lätt, medan uppställningar och tabeller kunde vara krångligt och omständligt. Idag är det inget problem, men det är en annan femma.

Medaljens baksida i ordbehandlingens början var att många förmodligen inte tänkte på att text och ändringar måste skrivas in – siffror och bokstäver flög inte in i maskinen av sig själva. Samma gällde för alla ändringar – de skedde inte heller av sig själva. Jag kan tänka mig att en del av redigeringarna kunde ha undvikits och att situationen är annorlunda idag, men det är inte intressant att tänka på nu.

Så småningom kom maskiner med bildskärm på vilken man kunde se en hel sida och de underlättade förmodligen mycket. Ungefär samtidigt kom elektroniska skrivmaskiner med arbetsminne och lagringsmöjligheter. Dessa moderniteter gjorde förmodligen tillvaron på jobbet enklare för många, även om det fortfarande var långt till de möjligheter vi har idag.

Den tekniken stod emellertid i farstun och stampade, för persondatorer med enkla ordbehandlingsprogram och skönskrivare började komma då. Därmed tog utvecklingen fart rejält med nätverk, olika typer av skrivare som var betydligt tystare, e-post och Internet. Vad kan det ha tagit från den startpunkten tills kontorsrevolutionen var att betrakta som genomförd? 10 år, kanske.

Utvecklingen har gjort att de möjligheter vi idag tar för givna förmodligen skulle ha betraktats som science fiction och bemötts med skepsis om någon kunnat berätta om dem för 30 år sedan. När nätverket på jobbet segar brukar jag ibland muttra att jag vill ha skrivmaskinen tillbaka. Min kollega brukar se lätt förskräckt ut vid blotta tanken. Han har inte upplevt den tiden som yrkesverksam. Det har däremot jag, så jag skulle förmodligen fixa det än idag. Huruvida det är önskvärt är en annan femma, men ibland är det kul att tänka tillbaka till en annan tid då många av dagens möjligheter inte fanns. Mindre kul är insikten om att en kontorsmiljö från skiftet 70-/80-tal idag inte bara skulle vara ”retro” utan förmodligen något åt museimiljö till.

 

Annonser

Ett svar

  1. Jag var väldigt glad när jag fick en Facit skrivmaskin på jobbet efter att haft en gammal ranglig Olivetti och för att inte tala om lyckan när man fick sin första elektriska skrivmasin. Man behövde inte mycket för att glädjas då.

    1 april 2014 kl. 17:09

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s