Värre än vanligt…

Lördagspromenad med marint tema

_MG_2510 B

Den stora staden i vilken jag bor består av ett antal öar och holmar förbundna med broar. Mälarens och Saltsjöns vatten hör till stadsbilden. I lördags tog jag en eftermiddagspromenad med kameran. Egentligen hade jag tänkt bege mig åt Vitabergstrakten och Sofia till, men jag kommer sällan dit jag tänkt mig – något annat intressant brukar dyka upp och sedan följer jag likt en nosande hund det spår som råkat intressera mig för tillfället.

_MG_2533 B

Därför hamnade jag i det som en gång var Hammarbyhamnen och då på Södermalmssidan. I de forna hamnkvarteren finner man numera ett elegant bostadsområde. De forna kajerna är stenlagda och utmärkta promenadstråk. Dessutom bjuder de den flanerande allmänheten på intressanta objekt att titta på i form av allehanda flytetyg som gamla skutor, bogserbåtar samt några jag inte vågar försöka mig på att fastställa vad för sorts funktion de en gång var ämnade till.

_MG_2551 B

Båtarna var i olika stadier av renovering, men så har det alltid sett ut vid stadens kajer. Jag minns barndomens promenader utmed Norr Mälarstrand; eftersom jag växte upp på Kungsholmen var det ingen längre utflykt, utan snarare att röra sig i hemtama miljöer. Ibland blev det en promenad utmed Strandvägen istället. Mälaren byttes mot Saltsjön, men det gjorde ingen skillnad på vad som förtöjdes vid kaj. Samma arbets- och projektlust bland båtägarna då som nu och ibland en svag doft av tjära att blanda ut avgaslukten med.

_MG_2524 B

Jag insåg att jag nog aldrig tidigare givit mig på att försöka fånga detta på bild och planerna på Vita bergen övergavs lika snabbt som de kommit. Nu skulle här kajpromeneras och dokumenteras istället!

_MG_2536 B

Så blev det också och jag var ute och gick i närmare två timmar. Skönt väder med behaglig temperatur. Solsken ute, men lite dis som hjälpte till att diffusera ljuset till ett hanterbart sådant. Att försöka få med helheten i form av hela båtar var inget jag ville göra. Man ser ju bara den del som är synlig från kajen och på däck kunde allsköns prylar ligga. Ibland var presenningar uppspända eller arrangerade som tält. Bättre – och roligare – var då att leta efter intressanta detaljer att fotografera. Jag behövde inte precis anstränga mig för att hitta dem.

_MG_2504 B

Det fanns massor och skönt slitna  detaljer. Många ser dem nog som skrot i vardande, jag ser vackra saker som använts och fyllt en viktig funktion på många sätt. En gång kanske båten är färdig att ge sig ut till sjöss igen och då kommer de åter till nytta och används som avsett. Tills dess duger de utmärkt för mig att rikta kameran mot.

_MG_2561 B

Intrikata riggar med massor av detaljer är trevliga som motiv, men talar också om funktion och kunnande i kombination. Här har det nyttiga dock fått sällskap av en modern ljusslinga. Jag har inte riktigt bestämt mig för hur jag ska förhålla mig till sådant, men bildmässigt sett är det roligt med ett enstaka inslag av något som inte riktigt passar in och det fick jag här.

_MG_2564 B

Förbipasserande trodde förmodligen att jag inte var riktigt klok som tassade fram och tillbaka i syfte att försöka hitta en fotovinkel som gav mig den bild jag ville ha. Mig gör det inget, jag är van och kanske har de rätt?  Efter ett tag började motivutbudet nästan göra mig yr. Sådana tillfällen är extra trevliga och plötsligt är jag inne i min egen lilla bildvärld, fullt upptagen med att leta upp det sköna i vad många ser som förfall, men som jag ser som en massa möjligheter som bara väntar på mig.

_MG_2565 B

Monica Zetterlunds sång om de fantastiska männen som kunde konsten att angöra en brygga känns onekligen på sin plats att låta tona i bakhuvudet medan promenaden utmed vattnet fortskrider. Det var verkligen en konst att segla dessa skutor och vi ska vara glada för att några bevarats till eftervärlden. En gång i tiden var de viktiga för Stockholms försörjning, eftersom många varor och förnödenheter transporterades till staden den vägen. Vem har inte hört talas om ”vedskuta”?

_MG_2542 B

Modernare tider gjorde sig också påminda. Gamla bogserbåtar tycks vara intressanta att köpa och bevara. Detaljer som rejält tilltagen skorsten skvallrar att de en gång levererats med ångmaskin, men senare byggts om till dieseldrift. Förbränningsmotorer behöver inte samma drag som fyren under en ångpanna, men skorstenen går att använda för det tunna avgasröret. Undrar om de stora skorstenarna rymmer fler hemligheter som tillkommit i modern tid?

_MG_2546 B

De elektriska installationerna är betydligt fler och elledningarna får duga som ett klent substitut för tackel och tåg. Maskinisterna har istället blivit motormän, smörjställena betydligt färre och ingen fyr och inget ångtryck att passa. Hanteringen av aska och slagg från fyren var det nog ingen som saknade, ej heller allt sot som hörde samman därmed. Ångpannans tuber fick också sotbeläggningar på sig vilka nedsatte utbytet av bränslets värme. En del ångbogserare försågs därför med ett tubsotningsaggregat som blåste dem rena med ånga. Det var inte lämpligt att ägna sig åt sådana övningar i stadsmiljö, utan sådant fick ske när man befann sig på öppnare vatten.

_MG_2569 B

Jag skrev ”öppnare vatten” med flit, för Stockholms skärgård är vidsträckt med en mängd kobbar, skär och öar. Till skillnad från västkustens skärgård är den betydligt mer grönskande också. Var naturtyp har sin tjusning och att Sverige har försetts med denna variation är något vi ska vara glada för. Mindre glad verkar maskintelegrafen ovan vara, för den tycks ha sett sina bästa dagar. En dag kanske den är i skick som ny och återfått sina forna funktion?

_MG_2577 B

Förtöjningsvirke som anbringats efter konstens alla regler – tror jag. Jag är att betrakta som synnerligen okunnig på området, men jag kan åtminstone se något som kan bli en fin bild om jag har tur. Det nöjer jag mig med.

_MG_2580 B

Vad döljer sig månne bakom en dörr som denna, låst med tvenne bastanta hänglås? Det får jag nog aldrig reda på. Färgsättningen fick bli en fest för ögat, de lätta skuggorna ett inslag för att kittla fantasin en aning. Hålla vattnet på rätt sida om inredningen i grov sjö lär dörren göra. Färg, form och funktion i skön förening!

_MG_2582 B

Likt mikrofoner vid en talarstol står dessa spakar och utgjorde något intressant att fånga på bild. En gång användes de till att manövrera en liten däckskran. Gammal teknik, muggig och dan i sitt nuvarande skick, men användbar som blickfång och att låta fantasin få fritt spelrum kring. Användningsområdena avlöser varandra.

Sedan började jag närma mig modernare tiders hamnanläggningar och fartyg. Då var det inte alls lika kul längre och lätt vimmelkantig efter allt jag sett och upplevt försökte jag återvända till den uppmärksamhet livet och vistelsen i storstaden fordrar av dem som där rör sig och vistas. Det gick sådär i början.

 

Annonser

2 svar

  1. Jag vet väldigt lite om båtar eftersom vi bara har små i vår lilla sjö så det var ett väldigt intressant inlägg du gjort och en bra berättelse om hur det var. Här har det snöat idag och sjön ligger med tjock is fortfarande. Sverige är verkligen avlångt

    15 april 2015 kl. 12:04

  2. Ja Sverige är ett avlångt land med allt vad det för med sig. Jag måste nog säga att det är rätt fascinerande med skillnaderna mellan de olika landskapen.

    15 april 2015 kl. 21:15

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s