Värre än vanligt…

Döda fallet

_MG_4843 B

Att besöka Döda fallet är en fantastisk upplevelse. För mig var det fråga om ett återbesök. Jag var där sommaren 1970 och det var några månader kvar tills jag skulle fylla 10 år, så det må vara mig förlåtet att jag hade glömt det mesta. Lite kom jag trots allt ihåg och jag blev glatt överraskad av hur fint det är ordnat för besökare numera. Vid förra besöket fanns det visserligen någon sorts gångväg ned, men sedan var det mest som att försöka ta sig fram i ett stenröse. Då spelade det förmodligen ingen större roll, för min bror och jag for sannolikt runt efter bästa förmåga och det ville nog inte säga lite.

_MG_4849 B

Jag hade min bloggvän Skogsnuvan med mig. Vi hade talat lite om historien bakom det som skapade Döda fallet. För mig känns det kluvet, eftersom han som åstadkom det hela råkade heta Magnus Huss – således en avlägsen släkting till mig. Inom släkten har man, så länge jag kan minnas, tyckt att det vår släkting åstadkommit var något märkvärdigt och ”fint”. Släktföreningen Huss reste en minnessten över honom år 1951. Inskriptionen lyder: Sekelgamla hugskott bragte han till verkställighet. Lade älven till ro. Framsynt djärvhet blev till båtnad för fiske, skogsvård och industri.

Visst finns det sanning i ovanstående, men ska man vara uppriktig är det en sanning med modifikation eftersom Döda fallets uppkomst var lika med en av landets största naturkatastrofer och ett rekord i långdragna rättsprocesser som följd. Hela Ragundasjön tömdes på fyra timmar. Hur mycket vatten forsade iväg har jag sett olika uppgifter om. En källa säger 300 miljoner kubikmeter vatten, en annan 1000 miljoner, men vi kan väl vara överens om att det var en hemskans massa vatten. Som genom ett under omkom ingen när flodvågen svepte fram och tog med sig precis allt som kom i dess väg. Hur det såg ut dagen efter katastrofen vill jag inte ens tänka på!

_MG_4851 B

Många nu levande släktingar tycker förmodligen att jag hädar svårt, så jag får väl skylla på att jag mest liknar min mammas släkt till utseende och sätt att vara – det är bara efternamnet som råkar vara fel. Samtidigt tycker jag inte att man får vara hur blind som helst och bara framhäva fördelarna med vad Vild-Hussen åstadkom och förtränga konsekvenserna.

_MG_4858 B

När man står så här i botten av det forna fallet förstår man varför de ville försöka få vattnet att ta en annan väg. Det gick inte att flotta timmer här; det blev både sönderslaget och brötade ihop sig. Totala fallhöjden var visst cirka 35 meter och måste ha varit en imponerande syn när det begav sig.

_MG_4861 B

Det fanns en växande marknad för timmer och virke vid 1700-talets slut, men det kunde inte ortens skogsägare få vara med och skörda frukterna av. Timret gick ju inte att transportera. Tidigare försök att leda sig förbi det stora fallet hade gjorts, men aldrig blivit något av. Nu ville man återigen försöka och affärsmannen Magnus Huss i Sundsvall åtog sig att för 100 riksdaler ordna den saken. Hade kunskaperna i geologi varit bättre hade katastrofen inte inträffat, men nu gick det som det gick.

_MG_4880 B

Gott om jättegrytor som skapats av de framvirvlande vattenmassorna finns i Döda fallet. De är rätt fantasieggande och naturens egna skapelser. För mig var de motiv svåra att motstå.

_MG_4882 B

Av någon outgrundlig anledning kändes det väldigt skönt veta att fallet är torrlagt sedan århundraden. Det finns tillfällen när man känner sig liten inför naturens verk. Det här var ett av dem, men jag är glad för att jag återvände dit och fick tillfälle att fotografera det.

_MG_4886 B

Tittar man på den här bilden blir det ännu tydligare. En gång i tiden forsade vattnet fram här och dånet vid vårflod och andra tillfällen när det var högt vattenstånd och därmed god tillrinning måste ha varit öronbedövande. Nu var Skogsnuvans och min promenad runt nästan slut, det började just regna och läge för en kopp kaffe i den trevliga serveringen som fanns där.

Det finns gott om material om Döda fallet att läsa på Internet och därför har jag inte brytt mig om att skriva så mycket om själva historien och naturkatastrofen. Istället passade jag på att skriva om min egen upplevelse av det och känsla för det (det kan jag väl få, snälla?). Den som vill läsa mer om det kan till exempel besöka Döda fallets hemsida som du hittar om du klickar här.

Annonser

2 svar

  1. Så bra Staffan. Allltför få känner till den stora katastrofen och du har berättat enkelt och lättläst om vad som hände. Vi hade tur som hann gå runt innan regnet kom och jag hoppas att din fortsatta resa till Sundsvall var bra.

    11 augusti 2015 kl. 08:31

  2. Som sagt, jag tycker inte man ska sopa den aspekten av det under mattan. Det var väl tajmat med vädret där. Ibland ska man ha tur. 🙂

    11 augusti 2015 kl. 11:05

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s