Värre än vanligt…

En bit Thailand i Jämtland

_MG_4911 B

Det var så här det började – nästan. Vi får backa tillbaka till 1897 för att komma rätt. Sveriges kung Oscar II hade inbjudit kung Chulalongkorn av Thailand att besöka den internationella konst- och industriutställningen i Stockholm, idag mest känd som Stockholmsutställningen. Kung Chulalongkorn tackade ja till inbjudan. Nu är det alldeles för lätt hänt att tidsperspektiv och förutfattade meningar drar iväg med läsaren, så innan de hinner ta över, rekommenderar jag att dessa stoppas upp någonstans innan du fortsätter med läsningen.

Kung Chulalongkorn såg koloniseringen av grannländerna och fann den utvecklingen som något icke önskvärt i Thailand och kom därför att starkt engagera sig i landets utveckling och modernisering. Han såg till att ett postväsende organiserades, liksom att ett telefonnät kom till stånd och mycket annat som gjorde att Thailand förblev en självständig stat utan kolonialmakters inblandning. Han var även den förste kungen av Thailand som lärde sig engelska.

_MG_4912 B

Oscar II ville inte bara visa upp Stockholmsutställningen och med den tidens restider hade det inte varit värt besväret att komma enkom för den. Valet föll på mellersta Norrland, eftersom kung Chulalongkorn var intresserad av att se den svenska sågverksindustrin liksom den moderna trafiken till lands och sjöss i Sverige.

Kungen av Thailand kom till Sverige med eget fartyg och detta användes delvis för resor under besöket. Så länge man gick utefter kusten fungerade det, men för inlandstransporter reste det kungliga sällskapet per tåg eller häst och vagn. Resor på några av de svenska älvarna var också en del av besöket, men de var bitvis för grunda för det thailändska fartyget varför lokala ångbåtar fick nyttjas för de färderna.

Det var så kung Chulalongkorn kom att passera Utanede; sällskapet skulle till Edsets brygga. Ett kungligt besök var något verkligt stort på den tiden och ett besök av kungen av Thailand var något som det talades om lång tid efteråt. Vi får ju tänka att världen var betydligt större i en tid då vare sig bilar eller flyg fanns och ett besök från en helt annan del av världen framstod säkerligen som något oerhört stort. Uppvaktningen blev därefter och av anteckningar från kungens handsekreterare framgår att det kungliga sällskapet kände sig mycket hedrade.

_MG_4918 B

Här kunde berättelsen ha slutat och blivit till en exotisk fotnot i Jämtlands historia, men sådär 50 år efter det kungliga besöket hade vägen det kungliga sällskapet färdats på vid Utanede rustats upp. Besöket mindes man fortfarande och man döpte den nyrustade vägen till Kung Chulalongkorns väg.

Även här hade det gått att sätta punkt för berättelsen, för nu hände inget förrän 1992 då en thailändsk dansgrupp besökte Ragunda kommun och fick höra talas om vägen som var uppkallad efter deras kung. I Thailands historia är han en stor och mycket omtyckt kung. De besökte platsen och blev förtjusta i omgivningarna.

_MG_4924 B

Året därpå bildades Föreningen Chulalongkorns Minne och den tog första steget till projekt minnespaviljongen. Året därpå bildades, på initiativ av Ragunda kommun, en kommitté för det fortsatta arbetet i vilken företrädare för såväl svenska som thailändska intressen ingick. Att bygga en thailändsk minnespaviljong är inget man gör hursomhelst, det ska vara korrekt och är det dessutom fråga om en minnespaviljong över en stor och uppskattad kung existerar ingen tolerans för fel.

_MG_4927 B

Paviljongbygget påbörjades 1997 och bjöd på en del del tekniska utmaningar. Platsen som utsetts var att betrakta som skräp rent byggnadstekniskt sett eftersom det är en leråker med ungefär 20 meter ned till fast berg. Man hade tagit lera ur åkern till ett dammbygge för ett kraftverk på 40-talet och den fördjupning som bildats hade fyllts med vatten. Omgivningen var vacker och det fanns vatten på området och därmed var de grundläggande förutsättningarna för en minnespaviljong uppfyllda. Platsen välsignades av ditresta thailändska munkar och därefter gick inget att ändra.

_MG_4931 B

Omkring 80 stålpålar har slagits ned i marken, de längsta cirka 30 meter långa, för att byggnaden ska stå stadigt. Den rika utsmyckningens beständighet var ett annat problem som måste lösas. Att gjuta dem i betong skulle innebära att de med största sannolikhet skulle frostsprängas, att göra dem i teak skulle bli alldeles för dyrt. I samarbete med Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm hittade man en plastsort som var lämplig för Jämtlands klimat. Utsmyckningen är således gjuten i plast och färdigställd av den nuvarande thailändske kungens egna hantverkare. Inne i paviljongen står en bronsstaty av kung Chulalongkorn i skala 1:1.

Jag minns att det skrevs smånotiser i tidningarna när paviljongbygget var klart, men jag tror att få har klart för sig vilket värde thailändska myndigheter sätter på paviljongen. Ragunda och Bangkok är vänorter och ett utbyte dem emellan förekommer alltjämt, trots eller kanske på grund av olikheterna och skillnaden i storlek. Olikheter kan berika om man har förstånd att ta dem tillvara.

_MG_4935 B

Det är bestämt att miljön i området ska gå i thailändsk stil och inga ändringar görs eller får göras utan att thailändska myndigheter har godkänt dem. På platsen finns också några små byggnader avsedda att sprida information om Thailand och dess kultur liksom ett växthus med thailändska växter, men där finns fortfarande en hel del att utveckla.

_MG_4938 B

En ännu mindre byggnad som sprider information om thailändsk kultur på sitt vis fann jag också – ett thailändskt andehus som är hem för husets andar. Vi har vårdträd eller andra typer av väsen som skyddar oss liksom gårdar och hus, det här är den thailändska motsvarigheten. Till dem offras mat, blommar och annat lämpligt och precis som med våra svenska väsen gäller det att hålla sig väl med dem. Varom inte kommer otrevliga saker att hända.

Jag tillbringade ungefär en timme på området. Semestertider gör att man inte behöver stressa och ska man tillbringa större delen av dagen bakom ratten är det bara bra att sträcka på benen emellanåt. För min del inskränkte sig inte besöket till att ha besett ett något originellt inslag på den jämtländska landsbygden, utan förhoppningsvis har jag även förstått lite av den betydelse paviljongen har i de svensk-thailändska relationerna. Den är inte bara en minnespaviljong över kung Chulalongkorn som besökte Sverige och den aktuella platsen för över hundra år sedan – den skapar också fortsatta kontakter länderna emellan i vår tid och det ska vi se till att ständigt utveckla och förbättra.

 

Annonser

2 svar

  1. Numera finns det rätt många från Thailand bosatta runt omkring och det finns till och med ett hus där det bor munkar och jag har faktiskt varit där och mediterat med munkarna vid några tillfällen en väldigt speciell upplevelse.

    11 augusti 2015 kl. 23:15

  2. Intressant utveckling. Munkarnas hus vill jag ha det till att jag också såg under mitt besök där. Kan tänka mig att det är något speciellt att meditera med dem.

    12 augusti 2015 kl. 10:04

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s