Värre än vanligt…

Söndagspyssel och tankar

_MG_6536 B

Jag ska inte sticka under stol med att den senaste tidens händelser har påverkat mig och fått mig att undra vad det är för samhälle vi lever i. Alla dessa nedbrända möjliga flyktingförläggningar – vad ska dessa brottsliga handlingar tjäna till egentligen? Det verkliga lågvattenmärket kom när en bebodd flyktingförläggning tändes på. Ett sådant beteende har inget i en demokrati att göra! Vad tror sig gärningsmännen kunna uppnå, förutom att de skyldiga förhoppningsvis åker fast, blir åtalade och dömda för sina brott?

Så hände det hemska saker i Trollhättan. Saker som aldrig borde ha fått inträffa då flera liv gick till spillo. Hat förblindar och uppenbarligen börjar vi få fler och fler blindstyren i det här landet. Det finns yttrande- och åsiktsfrihet i det här landet, men det ska stanna vid det och uttalanden ska hålla sig inom de gränser som tillämpliga lagar sätter (och i anständighetens namn helst inte tassa i gränslandet för vad som är acceptabelt). Alla handlingar därutöver är förkastliga och förmodligen även olagliga.

Tyvärr dröjde det inte länge innan ordkriget blossade upp. Nu ställs krav på att vad gärningsmannen i Trollhättan gjorde ska klassas som terrorbrott och jämförelser mellan vad liknande handlingar klassats som beroende på gärningsman eller gärningsmän försöker påvisa en orättvisa eller diskriminering. Jag har bara följande att säga: Det är rättsväsendet som sätter adekvat brottsrubricering – inte massmedia. Återigen går man på pressens försök att skapa rubriker.

Jag tror få journalister och redigerare försöker piska upp stämningen med flit, men ibland går sensationslystnaden uppenbarligen för långt. Pressfriheten ska vi också värna, men skulle vi ha full frihet överallt, skulle obalans snart uppstå. Allt har således en motpol för att skapa nödvändig balans i tillvaron och friheten balanseras av ansvar. Att man inte kan ta sig vilka friheter som helst torde ingen invända mot.

Nu cirkulerar diverse mindre lyckade försök att påvisa det ena eller det andra på Internet, bland annat med en jämförelse med gärningsmannen i Trollhättan och en korkad händelse i USA. Att det hände i USA står det dock inget om, men misstänksam som jag är Googlade jag och fick fram fakta. En jämförelse mellan en tragedi i Trollhättan och en överreaktion från en lärare, som satte igång en kedja av osannolika händelser i USA, haltar betänkligt.

Ett annat uttalande som jag sett passera förbi avslutades med en önskan om att gärningsmannen skulle brinna någonstans där det är väldigt varmt och osar svavel. Ingendera sidan imponerar på mig! Vad som däremot var stort mitt i allt elände var en intervju med två kusiner till den elevassistent som dog i skolattacken. De uttryckte även en omtanke om gärningsmannens anhöriga. Det var oerhört stort och otroligt fint. Så fina människor är värda all respekt och högaktning.

Annars sitter jag här och försöker få någon uppfattning om mig själv. Vad är jag bra på och vad kan jag egentligen? Vem kan ha någon nytta av mig och till vad? Många frågetecken blir det. Jag vet ju att jag har en kreativ sida, men jag är rätt fylld av motsägelser och flera säger att de aldrig upphör att förvånas över mig. En lätt nyfikenhet har jag också och kan vara självständig som attan. De flesta tror förmodligen att en person i min ålder har slutat utvecklas och sitter mest och väntar in pensionen. Att jag en dag blir pensionär tvivlar jag inte på, men jag vill fortfarande utvecklas och testar gärna nya saker. Lägger man till ”med varierande resultat” kommer man sanningen närmare. Skit samma, har jag bara roligt så är jag nöjd med det.

Jag kan nog ge intryck av att vara väldigt mjuk och undfallande, åtminstone inledningsvis, men förmodligen har ett antal genom åren fått erfara att det var en grav felbedömning. Ska jag vara ärlig, kan jag vara rätt bestämd och ibland lätt diktatorisk av mig. Samtidigt tycker jag att jag är tolerant, intresserad av min omgivning, tycker om att upptäcka nya människor och gillar att vara med på vägen mot att utveckla andra till att bli så bra de kan bli. Vad ska man då dra för slutsats av det här? Jag kanske är ett hopplöst fall? Kanske påminner jag mest om huset på inläggets bild, men vägrar envist att inse det. Hjälp!

 

Annonser

6 svar

  1. Maria

    Sitter och väntar på pensionen? Varför skulle folk i vår ålder göra det? Vi lever ju nu 😊

    Jag är oxå bedrövad över senaste tidens händelser och tänker att sånt här nog kommer att bli vanligare. Bortsett från offren så funderar jag en del på gärningsmannens anhöriga – hur hanterar dom sånt här? Hur tänker dom? Jag antar att det finns en mamma och pappa som förlorat en son och som måste hantera allt som skrivs om honom.
    Jag vill ju fortsätta vara naiv och tro att dom flesta är goda.

    25 oktober 2015 kl. 18:38

  2. Maria: Att vi gör! Finns ingen anledning att dra ner rullgardinen ännu! 🙂

    Jag har också funderat en del på gärningsmannens anhöriga. Att behöva hantera något som detta måste närma sig maxgränsen för vad en människa kan förmå att klara av.

    Jag vill också fortsätta med att vara naiv och tro gott om de flesta!

    25 oktober 2015 kl. 18:51

  3. Jag med: dom allra flesta människor är snälla bra människor. Trodde jag inte det skulle jag nog flytta ut i skogen eller nåt!

    Hur man ska vara, hur man ska leva och vad man ska göra? Vad är det för vits med mitt liv? Ja, det kan man fundera hela livet på verkar det som.

    I SvD i dag tycker en dansk psykologiprofessor att vi ska stanna upp och ifrågasätta vår tids utvecklingstvång som börjar redan i förskolan. Att hela tiden sträva efter förbättring bl.a. med självhjälpsböcker. Intressant ”motartikel” mot all hets och stress om egen utveckling och sånt.
    http://www.svd.se/lat-filosoferna-leda-vagen-till-sinnesro

    Funderingar om levnadsregler bloggade jag om för ett tag sen, här:
    https://rolandwalden.wordpress.com/2015/09/21/om-levnadsregler/

    26 oktober 2015 kl. 12:08

  4. Att fundera på vem man är är ju svårt för ofta ser andra klarare på vem man är. En sak är då klar. Jag tycker då inte att du är någon gubbe. Du verkar så intresserad av mycket och du har så många funderingar och tankar och dina bilder visar att du ser saker som inte alla ser och det är verkligen en gåva när man ska fotografera. Du verkar vara en djurvän och har en lite underfundig humor och verkar vara väldigt fokuserad på vad du gör och ordentlig också. Det var ett sant nöje att träffa dig och se att du var precis som jag föreställt mig.
    Jag tänker också på föräldrar och släktingar till killen som drog runt med svärd och undrar hur dom ska orka vara kvar där dom är och hur dom klarar av livet. Om det vore min son skulle jag vara helt förstörd och förkrossad. Stackars dom. Det är hemskt så ond världen börjar bli. Hur ska det här sluta.

    26 oktober 2015 kl. 15:20

  5. Utvecklingen bör ju vara en kontinuerlig process som inte ska behöva stressas på med hjälp av böcker och annat, såvida man inte kört fast alldeles. Ibland kommer man i situationer när man måste kunna beskriva sig själv och ha lite koll på sina egna plus och minus och då kan det vara bra att försöka få grepp om vem man är.

    26 oktober 2015 kl. 21:53

  6. Skogsnuvan: Tack för beskrivningen av mig. Det stämmer att jag är intresserad av mycket och att se saker är nog något jag övat upp tack vare kameran.

    26 oktober 2015 kl. 21:56

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s